Räkna med att regeringen nästan dagligen, fram tills att höstbudgeten presenterats, systematiskt kommer att droppa ”nyheter” ur denna. Detta kallas skedmatning (spoon-feeding) och betyder att regeringen styckar upp sin budget och sedan omsorgsfullt portionerar ut delar av denna till speciellt utsedda arenor eller journalister. Allt för att maximera uppmärksamheten och effektivt styra debatten.
Detta är visserligen inget nytt, också Göran Perssons regering sysslade med denna verksamhet. Men vår nuvarande regering, som ju leds av en man som brukar säga att han befinner sig i “förtroendebranschen”, har i praktiken gjort skedmatningen till en egen konstart. Dessutom har vi numera en med skattemedel finansierad politisk “spinndoktor”, Per Schlingmann, vars främsta uppgift är just att “paketera allianspolitiken” så att denna får så stort genomslag som möjligt.
Fast dagens skedmatning, Alliansens DN-debattartikel om beskattningen av pensionärerna, måste väl ändå betraktas som ovanligt utspädd? Alla vet ju att Göran Hägglund fick vika ned sig i budgetförhandlingarna när det gäller att normalisera skatten för pensionärer. Idag bestraffas ju pensionärerna, på grund av Alliansens s.k. jobbskatteavdrag, med en högre skatt än löntagarna. Istället för en skattelättnad för pensionärerna fick Hägglund tydligen som “plåster på såren” en DN-debattartikel, där de borgerliga partiledarna lovar att någon gång i framtiden och “om samhällsekonomin så tillåter” sänka skatten för pensionärerna…
Det avslutande signalordet som lyfts fram i debattartikeln är inte helt oväntat “ansvar”. Räkna också med att just detta ord kommer att återkomma i olika Alliansutspel den närmaste tiden. Detta är nämligen den “spik” som Alliansen bestämt sig för att koka sin magra “krissoppa” på. Mot Reinfeldts och Borgs “ansvarstagande” ställer man sedan Juholt och Waidelich, som numera nästan varje dag av borgerliga ledarskribenter utmålas som “flipp-floppande” och opålitliga. Så ser uppenbarligen Reinfeldts, Borgs och Schlingmanns enkla taktik ut just nu.
Lite märkligt känns det ändå att regeringen slipper så lindrigt undan i den ekonomisk-politiska debatten, inte minst med tanke på att en stor del av expertisen (bland annat KI och Lars Calmfors) faktiskt varnat för att Anders Borgs allt för restriktiva hållning riskerar att leda till en högre arbetslöshet och en lägre tillväxt än nödvändigt. Att finansministern, trots varningarna från expertisen, främst av politiskt taktiska skäl håller fast vid sitt överdrivet strama förhållningssätt kan knappast betraktas som särskilt ansvarsfullt.
Hade regeringen verkligen menat allvar med sin ”ansvarsretorik”, då hade man tagit ett större ansvar för dem som riskerar att drabbas hårdast när tillväxten nu bromsar in. Att exempelvis knappt en tredjedel av dem som idag är arbetslösa överhuvudtaget har a-kassa borde stämma regeringen till självkritisk eftertanke.
Att ytterligare fattiggöra dem som redan är utsatta, exempelvis genom dagens orimligt hårda regler i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen, är detsamma som att låsa fast dem i ett långvarigt ”utanförskap”. Det är inte ansvarsfullt. Det är slöseri med en av våra viktigaste tillgångar; människors vilja till arbete. Det hela handlar alltså om en borgerlig “arbetslinje”, som vi långsiktigt egentligen inte har råd med.
**************************************
Press: Sydöstran, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, Nyheterna, SvD 1, 2, 3, 4, 5, Expr, SR, GP, Ab 1, 2, 3
Bloggat: Ett hjärta Rött om kylan i centerns och Alliansens Sverige, Martin Moberg om Alliansens senaste utspel, Peter Andersson om pensionärernas väntan, Lars Bäck om Reinfeldts maktspel, Staffan Lindström om rödgröna förslag som adopteras av regeringen, Alliansfritt Sverige om KDU i Uppsala som i reaktionär anda kräver “hårdatre tag”, Jonas Sjöstedt om valet i Mecklenburg-Vorpommern, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
