Till lo.se Sök Meny
Hur påverkas demokratin av att starka lobbyintressen tar större plats i debatten?

Hur påverkas demokratin av att starka lobbyintressen tar större plats i debatten?

Det är nu mer än tjugo år sedan statsvetaren Olof Pettersson presenterade slutbetänkandet i den s.k. maktutredningen (SOU 1990:44). Maktutredningen var en statlig utredning i Sverige, som tillkallades av vice statsminister Ingvar Carlsson 1985, och hade som uppgift att ”fördjupa kunskaperna om den svenska demokratins villkor, om medborgarnas möjligheter att påverka sina levnadsvillkor och om de faktorer som skapar makt att forma morgondagens Sverige”.

Sedan dess är det mycket som har hänt. 1980-talets maktstruktur skiljer sig sannolikt i en hel del avseenden från dagens. I Sverige har vi aldrig, som i exempelvis USA, haft en stark oljeindustri som genom informella nätverk påverkar politiken till sin egen fördel. Men sedan 1980-talet har vi här hos oss sett en formidabel explosion av en annan typ av företagande, som är minst lika beroende av politiska beslut som den amerikanska oljeindustrin.

Jag tänker naturligtvis på de företag, ofta internationella riskkapitalbolag, som bedriver verksamhet på skattemedel. Det kan då exempelvis handla om vinstdriven verksamhet i vård, skola och omsorg. Men också om infrastruktur; el-systemet, mobiltelefonin, järnvägen osv. Hur agerar denna sektor och dessa företag för att påverka politiken i en riktning som tjänar deras intressen? Är det enbart Almega som är språkröret och påverkansvägen för dem? Eller använder de sig också av andra verktyg? Vilka i så fall?

När man i borgerlig press diskuterar hur olika ”särintressen” påverkar politiken brukar fokus i regel ligga på relationen mellan LO och SAP. Men hur är det med de påverkansintressen som inte är lika öppet redovisade? Finns det exempelvis i vårt land precis som i USA ”trojanska hästar”, dvs personer som skickas in i de större partierna för att påverka politiken inifrån så att den bättre anpassas efter uppdragsgivarnas intressen?

I samband med senaste valet hade vi ju något som döptes till ”Pime-gate”. Det handlade om ett antal sossar, med offentligt anseende och tillgång till ett omfattande mediautrymme, som kontrakterades och avlönandes av arbetsgivarintressen för att påverka socialdemokratin i en ”mer tillväxtvänlig” riktning. Var det början på en ny företeelse i vårt land? Eller har denna typ av sofistikerad lobbyverksamhet pågått en längre tid? Vilken betydelse har denna lobbyism i dagens samhällsdebatt? Hur vanligt är det exempelvis att starka intressen ”köper” politiker, av olika färg, för att genom dem få genomslag för sina uppfattningar?

Frågorna är många och hopar sig allt mer. Är det inte dags för en ny maktutredning snart?

***********************************

OBS! Läs Ingvar Persson i AB om stormen Dagmar och vår infrastruktur!

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7, SVD8

Bloggat: Lena Sommestad om jämställdhet och statistik, Martin Moberg om energin och jobben, Alliansfritt Sverige om Attefall, Göran Johansson om den ökande utslagningen, Tomas Gustafson om subventionerade jobb, Lennart Holmlund försvarar SJ, Anders Svensson om domen på elva års fängelse mot Schibbye och Persson

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.