Till lo.se Sök Meny
Ulf Kristersson kringelkrokar och slingrar sig vidare…

Ulf Kristersson kringelkrokar och slingrar sig vidare…

I måndagskväll besökte jag LO-tidningens seminarium där socialförsäkringsminister Ulf Kristersson var i huvudrollen. När jag kom hem senare på kvällen hade jag lite svårt att somna efter allt ordsnirklade och alla kringelkrokiga resonemang, om hur viktigt det är att pröva långtidssjukas arbetsförmåga mot en teoretiskt tänkbar arbetsmarknad och inte mot riktiga arbeten.

Det som det hela handlade om var vilket arbetsmarknadsbegrepp som ska användas i sjukförsäkringen. Riksdagen har vid två olika tillfällen röstat för att man ska lämna det begrepp som gäller idag (”reguljär arbetsmarknad”) och återgå till det som gällde tidigare (”normalt förekommande arbete”). När riksdagen tidigare diskuterade denna fråga hävdade Ulf Kristersson att detta  inte var önskvärt eftersom kostnaden skulle bli skyhög. Socialdepartementet hade nämligen på hans uppdrag kommit fram till att denna begreppsförändring skulle kosta ungefär 2,4 miljarder kronor årligen.

Detta synsätt hade Kristersson dock helt övergivit när han träffade LO-tidningen i måndags. Nu argumenterade han istället för att det var så liten skillnand mellan de två begreppen att det var bättre att komma med ett helt nytt, så som Försäkringskasssan nyligen föreslagit. Problemet är bara att den ansvarige utredaren på Försäkringskassan, Jan Larsson, inte anser att det begrepp han föreslår (medicinska förutsättningar till arbete) är särskilt nytt utan egentligen bara ett förtydligande av regeringens eget begrepp, d.v.s. ”reguljär arbetsmarknad” (se artikel i Dagens Arena).

Faktum är dessutom att Kristersson är ute på hal is, när han numera hävdar att det i princip inte finns någon skillnad mellan de två begreppen. Det tidigare begreppet (”normalt förekommande arbete”) innebar inte någon prövning mot en fiktiv arbetsmarknad, så som det nuvarande begreppet gör. Istället innebar det tidigare begreppet att arbetsförmågan skulle prövas mot faktiska och konkreta arbetstillfällen, som dessutom var ”normalt förekommande”, på arbetsmarknaden. Det finns till och med domstolsutslag som visar just detta. Men att skillnaderna mellan att tillämpa de två begreppen, ”normalt förekommande arbete” och ”reguljär arbetsmarknad”,  skulle motsvara så mycket som 2,4 miljarder årligen kan man ändå på goda grunder betvivla…

Allt ordsnirklande och kringelkrokande, från Kristerssons sida, har nu fått oppositionen att tröttna. De har därför anmält Kristersson till granskning i Konstitutionsuskottet (KU). Fortsättning på denna ”hupp-i-gupptäcks-färd” lär alltså följa…

När jag sätt där på LO-tidningens seminarium i måndags slogs jag också av hur undflyende och svårfångat Kristerssons språkbruk är. Den som lyssnar ordentligt till Kristersson infångas lätt av ett absurt språkspel, ungefär som när man läser en dikt av Kristina Lugn. Enda skillnaden är att Kristerssons språkspel inte är en fri lek med ord, utan ett uttryck för en politik som träffar människor av kött och blod.

Det är just det. Det handlar faktiskt om människor av kött och blod, som haft otur och blivit långtidssjuka och drabbas av alliansregeringens orimliga och rättsosäkra sjukregler. Här är endast ett litet axplock, elva sådana ”enskilda fall”, som jag själv sett under de senaste fyra månaderna i lokalmedia eller i sociala medier:

= Den 4 februari i år berättar maken till en kvinna, som drabbats av två kroniska muskelsjukdomar och en kronisk autoimmun sjukdom, i olika sociala medier om deras utsatta situation på grund av hennes utförsäkring.

= Den 2 februari i år berättar en av föräldrarna till en ung tjej, som drabbats av en cancer som sprider sig, till Sourze.se om hur dottern pressas av Försäkringskassan att ta kontakt med arbetsgivaren och undersöka möjligheterna till deltidsarbete.

= Den 15 januari i år vittnar Christer Andersson om den orimliga situation han hamnat i. Varken Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan vill ge honom stöd, trots att han uppenbarligen har nedsatt arbetsförmåga. Han har helt enkelt ”fallit mellan stolarna”.

= Den 27 januari i år berättar 61-årige Per Sköld om den situation han befinner sig i till Dalarnas Tidning. Per har läkarintyg på att han möjligen klarar av att arbeta liggande och att ”ingen förbättring förväntas av hans tillstånd då det bedöms ha varit oförändrat de sista fem åren”. ”Jag tycker det är fruktansvärt förnedrande mot Per. Han har gjort rätt för sig i alla år och förutom att han är sjuk riskerar han att bli fattig också. Tvingas han till förtida uttag av pensionen förlorar han flera tusenlappar i månaden”, säger Ola Brossberg från fackförbundet Seko som hjälper Per i kampen mot de nya sjukreglerna.

= Den 7 december 2011 berättar P4 nyheterna i Skaraborg om Magnus Samuelsson, som är förlamad från halsen och nedåt efter en olycka. Nu kräver Försäkringskassan att han ska prövas mot jobb på den reguljära arbetsmarknaden eftersom han kan spela piano. ”Försäkringskassan menar att jag ska jobba med händerna, eftersom jag kan röra dem. Men de vill inte ta hänsyn till min urologiska problematik som jag egentligen lider av mer än mitt övriga handikapp. Men det är inte där mitt problem sitter, om jag kan spela piano eller inte”, säger Magnus.

=  Den 19 november 2011 förra året berättar Multisjuka Anki  som är 60 år och som drabbats av flera hjärtinfarkter, fått diabetes och har en plågsam ryggskada som nästan har gjort henne orörlig, men som ändå nekas ersättning från Försäkringskassan

=  Den 9 november 2011 berättar Annelie från Burträsk, som har Parkinsons sjukdom och än så länge orkar jobba fyra timmar per dag. Försäkringskassan anser dock att hon ska jobba heltid – och har dragit in hennes sjukpenning.

= Den 7 november 2011 berättar Busschauffören Kjell, som i juni 2010 blev utförsäkrad, om sin situation. På introduktionsprogrammet vid AF konstaterade man att Kjell var helt arbetsoförmögen. Trots detta nekar Försäkringskassan honom sjukpenning.

= Den 4 november 2011 berättar Rolf, som snart är 60 år och har ryggvärk efter en bussolycka samt problem med hjärtat och blodtrycket, om vilken press han och hans familj lever under. Han har varit sjukskriven i tolv år, men nekas nu ersättning från FK och ska prövas mot jobb på hela den reguljära arbetsmarkanden.

= Den 4 november 2011 berättar tidningen Östran om en 30-årig man med ADHD som, efter sin död, slutligen får rätt mot Försäkringskassan. Förvaltningsrätten menar att hans svårigheter var så stora att han skulle haft rätt till den sjukersättning Försäkringskassan nekade honom.

Detta var bara några exempel på människor som bär på berättelser som inte bara Ulf Kristersson, utan också Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, borde ta del av. Tyvärr finns dessa mäniskor sällan närvarande på de platser som alliansministrarna besöker under sina ”lyssnarresor i verkligheten”…

**********************************

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2, AB3, AB4

Bloggat: Ett Hjärta Rött om den sjuka sjukförsäkringen, Martin Moberg om a-kassefiaskot, Tord Oscarsson om att alliansregeringen att har raserat a-kassan sedan 2006, Löntagarbloggen om en kommande storstrejk i Indien, Peter Andersson om Kristersson och sjukförsäkringen, Roger Jönsson om socialdemokratins framtid, Lena Sommestad om tilltro till läkemedelsbolagen, Storstad om att ”köpa” olika verklighetsbilder, Stardust blogg om det politiska spelet och Fredrik Reinfeldt.

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.