De nya moderaterna verkar ha utvecklats till ett parti som allt oftare skyller ifrån sig och moraliserar över andra. Trots att man faktiskt själv har regeringsmakten hör vi numera nästan varje vecka en moderatminister skylla ifrån sig och skicka vidare ansvaret på någon annan, gärna tillsammans med ett högstämt moraliskt fördömande. Exemplen på detta börjar nu bli pinsamt många…
Den minister som varit stilbildande i denna konstart är utan tvekan finansminister Anders Borg. Trots att han själv exempelvis stimulerade framväxten av generösare bonussystem i statliga bolag ”vände han snabbt på en femöring”, när bonusregnet över bankdirektörerna uppmärksammades i media. Då tog Borg till högstämda moralistiska brösttoner och fördömde bankerna och bankdirektörerna. Denna strategi har Borg sedan använt mer än en gång, inte minst när det gäller banker som skinnar sina kunder på pengar genom höga utlåningsräntor. Borg fördömer, moraliserar och skäller lite – utan att sedan själv göra något mer…
Likadant ser det ut när det gäller arbetsmarknadspolitiken och “utanförskapet”. Trots att Hillevi Engström är ansvarig minister väljer hon allt oftare att moralisera över arbetsgivare som inte anställer tillräckligt många äldre eller yngre. I en riksdagsdebatt i januari efterlyste hon exempelvis arbetsgivare som hade viljan att ”våga anställa personer som har haft det lite tufft på arbetsmarknaden”. I förra veckan anklagade hon i en intervju arbetsgivarna för att inte ta sitt ansvar för ungdomsarbetslösheten. Arbetsmarkandsministern gör som sin läromästare, Anders Borg. Hon fördömer, moraliserar och skäller lite – utan att sedan själv göra något mer…
För varje dag som går tröttnar allt fler på detta ständiga ”blame game”. I dagens SvD säger exempelvis Kenneth Bengtsson, ordförande i Svensk Näringsliv, ifrån: ”När man hör vad arbetsmarknadsministern surrar om blir man näst intill förbaskad. Det är alldeles hårresande. För en minister vore det klädsamt att ha lite större insikt om problemet, än att kasta över ansvaret på arbetsgivarna. Någonstans får det vara ett slut på detta… /…/ Listan över frågor som Hillevi Engström borde ställa till sig själv är ganska lång. Men varken hon eller de övriga i regeringen verkar röra sig tillräckligt mycket ute bland företagen för att fånga upp vilka deras behov är. De verkar leva i en förenklad värld…”
Så där låter det tyvärr allt oftare. När media exempelvis uppmärksammar dem som drabbas av regeringens uppenbart orimliga sjukregler skyller den moderate socialförsäkringsministern på Försäkringskassans tolkningar. När det utbryter tågkaos, efter att det snöat lite, skyller den moderata infrastrukturministern på sossarna, vädret eller på SJ osv.
Någon politisk ”verkstad” blir det numera sällan. Tvingas regeringen backa i någon fråga gör man det i mycket små steg. Symbolpolitiska utspel och konsultsmart retorik tycks ha ersätt praktisk politik…
För det parti som mer än andra försökt framställa sig som ”förändringsbenäget” och ”förnyelseinriktat” är det kanske dags för ett namnbyte igen? Vad sägs i så fall om att byta till ”de nya moralisterna”?
******************************
Media: Värmlands folkblad, Dagbladet, Ab 1, 2, SR, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, Norrländska socialdemokraten, Västerbottens folkblad, SvD 1, 2, Piteå-tidningen, Länstidningen, Sydöstran, Dagens Arena
Bloggat: Ett Hjärta Rött om sjukförsäkringens grundidé, Martin Moberg om regeringens misslyckade jobbpolitik, Alliansfritt Sverige om Borgs prognoser, Göran Johansson om att kampen för full sysselsättning, Roger Jönsson om behovet av långsiktiga investeringar och jobb, Hans Wåhlberg om att Svenskt Näringslivs syn på unga, Kulturbloggen om att tvingas betala för polisbevakning
