“Antalet utförsäkrade som meddelar Försäkringskassan att de tänker ta sitt liv har ökat med över 3 000 procent sedan 2008, då de nya sjukreglerna infördes. Men hur många som går från ord till handling finns det inga siffror om.” Detta står att läsa i dagens Arbetet (tidigare LO-tidningen).
Ovanstående uppgifter är naturligtvis både dystra och skrämmande. Men jag måste tyvärr säga att den höga siffran knappast förvånar mig.
Jag anställdes som facklig utredare med ansvar för sjukförsäkringen ungefär tre år innan borgarna, sommaren 2008, kraftigt stramade åt sjukreglerna. Man kan säga att de nya sjukreglerna blev en “vattendelare” i mitt yrkesliv. Någon gång under hösten/vintern 2008 började nämligen telefonen ringa allt oftare. Telefonsamtalen handlade om hur snabbt man riskerar att förlora sin anställning när man blir sjuk, att man utförsäkrats enbart för att man passerat någon av de snäva tidsgränserna eller att man trots en allvarlig sjukdom inte beviljats sjukersättning.
Gemensamt för nästan alla som ringt mig är att de börjat med att säga ungefär så här: ”Om jag inte blivit sjuk skulle jag inte ha haft en aning om hur dåligt vår sjukförsäkring fungerar. Jag trodde faktiskt att vi hade ett bra skydd när vi blir så sjuka att vi inte klarar av att jobba. I dag vet jag att det inte stämmer.” De som ringer är oftast desperata. Vissa av dem säger att de vill vittna om sin hopplösa situation till någon som lyssnar och kan påverka, innan de “försvinner”…
När de nya sjukreglerna infördes var vi många utredare, forskare och sjukförsäkringsexperter på myndighetsnivå som varnade för konsekvenserna. Redan innan de nya sjukreglerna trädde i kraft varnade exempelvis en av landets främsta arbetsmiljöforskare, professor Töres Theorell, för att de nya sjukreglerna riskerade att driva utsatta människor till självmord. Under en hearing i riksdagen sade Theorell:
“Jag blir starkt oroad över att det här förslaget kan medföra att människor som behöver vara sjukskrivna inte kommer att vara det, och att detta på lite längre sikt medför risker för folkhälsan. Att bli utförsäkrad efter 180 dagar, om man av försäkringskassan bedöms ha arbetsförmåga fastän man inte har det, är ett oerhört trauma för många människor. /…/ Jag är rädd för att en hel del felbedömningar kommer att göras. Risken är stor att vi kommer att få ”försäkringssjälvmord”, och även fall av hjärtinfarkt som direkt kan härledas av felaktiga bedömningar.”
Men regeringen lyssnade inte, varken till välrenomerade forskare, remissinstanser eller till handikapp- och fackföreningsrörelsen. Man genomförde “utförsäkringskedjan” med öppna ögon och valde att blunda för de välgrundade farhågorna. Idag, ett antal sjukförsäkringsöversyner och regeljusteringar senare, inser de flesta av oss värdet i att lyssna in sakkunskapen innan man fattar beslut.
LO har länge krävt att regeringen borde erkänna att hela sjukförsäkringssystemet havererat och, istället för dessa ständiga småjusteringar, tillsätta en haverikommission för att se över och förbättra själva grunden i systemet. Är det inte snart dags för regeringen att släppa lite på prestigen och hörsamma detta krav?
********************************
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVT, TV 4 News
Bloggat: Martin Moberg om (s)-satsningen på jobb och kunskap, Peter Högberg om Nätrot, Peter Johansson om Gunnar Axéns mattekunskaper, HBT-sossen om socialdemokraterna och sverigedemokraterna, Johan Westerholm om Urban Ahlin, Eva Hillén Ahlström om sången i Oslo som aldrig kan dö, Veronica Palm om allmännytta och egennytta, Tord Oscarsson om Stefan Löfvens debattartikel i SvD, Ett Hjärta Rött om Anders Borgs teorier, Lena Sommestad om sorgen i Landskrona
