75 000 fler personer riskerar arbetslöshet genom lagda varsel, arbetslösa tvingas arbeta gratis och den som gör sin röst hörd och kräver grundläggande rättigheter på jobbet riskerar att få sparken. Resultatet av en tids arbete på det nya året är nedslående. Den borgerliga regeringens försämringar på arbetsmarknad visar sitt bistra resultat genom ökad arbetslöshet, tysta löntagare och ökad fattigdom. Den som säljer sitt arbete till lägst pris och med sämst villkor kan få chansen till ett jobb.
Arbetsförmedlingen rapporterar sammtidigt att arbetslösheten har stigit till ca 425 000 individer, det är ca 19 000 fler än förra året vid samma tid. Ett tydligare kvitto på att regeringens politik är kraftigt misslyckad går inte att få.
I Arbetsförmedlingens ekonomiska återapportering gick att läsa att antalet personer som tvingas arbeta utan ersättning i fas 3 ökat kraftigt under 2012, siffrorna som rapporteras varierar, men att ca 3000 personer överhuvudtaget tvingas arbeta utan lön är inget annat än skandal och resultatet av en skamlös politik som skadar den enskilde och arbetsmarknadens funktionssätt. Ett av de viktigaste målen med arbetsmarknadspolitiken är att göra människors tid i arbetslöshet så kort som möjligt. Att då införa insatser som inte ger arbetsgivaren ett enda skäl att anställa den arbetslösa, är både dumt och ansvarslöst. Riksdagen har stoppat fas 3 men regeringen följer inte beslutet. Stoppet behövs mer än någonsin.
Vittnesmålen från verkligheten är många, förra veckan ringde en person som arbetade på ett företag med stöd av en insats från Arbetsförmedlingen. Han påtalade för sin arbetsgivare att hans lön inte höjts på 10 år. Arbetsgivarens svar var att hota med uppsägning. Han kontaktade facket för att få hjälp, en kort tid därefter sades han upp på stående fot av företaget. Vid en granskning av företaget visade det sig att det helt saknades reguljära anställda. Alla som arbetade på företaget hade stöd från Arbetsförmedlingen. För att arbetsgivare ska vara lämpliga som anordnare och mottagare av arbetslösa ska de uppfylla krav från Arbetsförmedlingen om bl.a. lön och villkor. Företaget i fråga gjorde det inte och det finns många fler företag som utnyttjar arbetslösa på liknande sätt. Det krävs därför bättre kontroll av anordnare och samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och facket måste stärkas för att förhindra att arbetslösa utnyttjas som billig arbetskraft av oseriösa arbetsgivare.
Det står utom allt tvivel är att regeringen har misslyckats i den viktigaste av alla politiska frågor, den om hur arbetslösheten bekämpas och hur full sysselsättning uppnås. Den borgerliga politiken går främst ut på att lägga sig i lönebildningen och sänka löner, öka löneskillnaderna och göra arbetsmarknaden mera flexibel genom uppluckrad arbetsrätt. Till detta ska läggas en havererad a-kassa med sänkt ersättning i hopp om att de arbetslösa ska öka sitt arbetsutbud. Återigen visar det sig att den politiken inte fungerar.
Framtiden ser dyster ut, men det hade inte behövt vara så illa om regeringen hade tagit ansvar och omprövat sin politik. Nu krävs investeringar och en reformerad arbetsmarknadspolitik och det är bråttom.
