Effekterna av Europas ekonomiska kris är svåra att överblicka. Klart är att konsekvenserna av den hårda åtstramningspolitiken har skapat en situation som är mycket allvarlig för Europas löntagare och dess fackliga organisationer. I en ny rapport från EU kommissionen visas tydligt hur löntagarna har fått bära den tyngsta bördan. Effekterna av kortsiktiga åtstramningar har skapat ökad fattigdom och ökad arbetslöshet bland arbetare. Dessutom har allvarliga sociala spänningar med politisk instabilitet blivit en konsekvens.
Rapporten presenterades i veckan på en Konferens i Budapest. Kommissionens ordförande Barroso inledde de två dagarna med att understryka vikten av social dialog, i meningen att fack, arbetsgivare och regeringars relationer spelar en avgörande roll för att få ett ekonomiskt och socialt stabilt Europa.
– Social dialog är ingen lyx, det är en nödvändighet avslutade Barroso sitt invigningstal.
Rapporten visar dock tydligt på motsatsen – dialogen har fungerat sämre eller helt uteblivit när behovet av goda relationer mellan parterna har varit som mest nödvändig.
Den ekonomiska nedgången har i flera fall istället används som ett sätt att reformera arbetsmarknader utan vidare hänsyn till arbetsmarknadens parter, i synnerhet de fackliga organisationerna. Flera exempel lyftes om hur autonoma kollektivavtalssystem har utsatts för hårt tryck genom politiska beslut. Kortsiktiga åtstramnings paket har införts utan hänsyn till de långsiktiga effekterna.
Spanien är ett tydligt exempel på hur önskade effekter av åtstramningarna har uteblivit, trots genomgripande reformer. Det har blivit enklare och billigare att avskeda och anställda. Fler tillfälliga och otrygga anställningsformer infördes. Rätten att teckna kollektivavtal har kraftigt inskränkts. Samtidigt har arbetsgivarnas skyldighet att införa avtalen när det gäller löner, arbetstid, arbetets innehåll och andra arbetsvillkor upphört.
Till detta ska läggas kraftiga budget minskningar i välfärdssektorn, som drabbar vård, utbildning, arbetslöshetsersättning och pensioner. Det genomfördes dessutom kollektiva uppsägningar och löneminskningar i den offentliga sektorn.
Den givna medicinen har varit åtstramningar i offentlig sektor, privatiseringar och outsourcing. I en rapport från ILO 2012 visas det dock att det inte finns några klara bevis att privatiserad offentligverksamhet är mer effektiv och att de är ekonomiskt riktigt med utförsäljning. Den visar istället att det demokratiska inflytandet över verksamheten minskar och att kvalitén och jämlikheten över tillgången till tjänsterna allvarligt riskeras.
Bristen på breda överenskommelser och goda relationer mellan parterna har skapat en ökad polarisering på arbetsmarknaden, i Spanien går det tydligt att se genom att antalet konflikter genom strejker och demonstrationer. Bara i Madrid var det år 2012 3 419 demonstrationer, jämfört med 1 963 år 2011. Samtidigt har antalet arbetande fattiga ökat med 15 procent.
Den ökande ojämlikheten i Spanien har som konsekvens att det demokratiska systemet vittrar sönder och tilltron till EU kraftigt minskar.
EU kommissionens rapport visar att Spaniens kris är inte bara Spaniens, den är Greklands, Portugals, Italiens med flera. Utan en välfungerande social dialog med sociala spänningar som följd kommer den ekonomiska krisen att drabba alla EUs medlemsstater och dess invånare – skoningslöst.
