I förra veckan skrev jag en bloggtext som ledde till ovanligt många reaktioner. Bloggen omvandlades också så småningom till en debattartikel i Dagens Arena. Där lyfte jag fram att alliansens jobbskatteavdrag till stor del finansieras av en annan “mera dold skatt”, d.v.s. den allmänna löneavgiften. I praktiken är det löntagarna själva, som via allt för höga sociala avgifter och ett försämrat försäkringsskydd, finansierar sina egna skattesänkningar.
Men när vi får det årliga beskedet från Skatteverket, om hur mycket vi betalt i skatt, så informeras vi om hur mycket vi fått i jobbskatteavdrag. Däremot står inget om hur mycket vi betalt, via de sociala avgifterna eller via den allmänna löneavgiften, för att finansiera skattesänkningen. Visst är detta lite märkligt?
Artikeln och bloggtexten från förra veckan genererade, som sagt, en rad oväntade samtal. Det var bland annat journalister, som var förvånade över att det fenomen jag lyfte fram inte har granskats mer i den offentliga debatten, eller väljare som kände sig lurade av regeringen.
En av dem som ringde frågade: ”Menar du att jag själv i praktiken finansierar mina egna skattesänkningar via de sociala avgifterna och den allmänna löneavgiften?” Mitt svar på denna fråga är alltså jakande. Men det hela stannar inte där. När sjukförsäkringsavgiften, arbetskadeavgiften och arbetsmarknadsavgiften sänkts har Anders Borg samtidigt höjt den allmänna löneavgiften. Den tas in som en del av arbetsgivargifterna, men är formellt en vanlig skatt som inte är avsedd för försäkringsändamål.
År 2006 drog den allmänna löneavgiften in 51,5 miljarder kr till statsbudgeten. Men därefter har Borg höjt denna avgift i ett rasande tempo. Enligt den senaste budgetpropositionen beräknas intäkterna från den allmänna löneavgiften landa på 141,5 miljarder kronor för år 2014. Detta motsvarar ganska väl den summa som alliansen sänkt skatten med sedan 2006, d.v.s. 138 miljarder kronor fram till år 2014. Hade man också fått igenom den höjda brytpunkten för statlig skatt skulle totalsumman ha landat på 141 miljarder.
Alliansen har alltså på årsbasis höjt denna ”indirekta skatt på arbete”, som den allmänna löneavgiften kallas i budgeten, med 90 miljarder sedan 2007. Det motsvarar nästan alla jobbskatteavdragen som årligen beräknas kosta statskassan 99 miljarder 2014.
Att Anders Borg, genom att låta sociala avgifter eller arbetsgivaravgifter finansiera inkomstskattesänkningar, samtidigt gör ett intrång i det som brukar kallas för löneutrymmet råder det ingen som helst tvekan om. Detta är dessutom något som jag långt ifrån är ensam om att påstå. I en intervju i tidningen Aktuellt i Politiken (AiP) säger exempelvis Johan Fall, som jobbar med skatter och offentlig ekonomi vid Svenskt Näringsliv, att det är “en komplex fråga vems pengar det här är. Men historiskt har det varit så att när arbetsgivaravgiften har höjts så har lönerna pressats tillbaka, så det är löntagarna som har fått stå för det här.” Att finansminister Borg systematiskt norpat ur det så kallade löneutrymmet är alltså något som det tycks råda en partsgemensam samsyn om.
Visst kan man, som en del av de journalister som ringde upp mig, fundera över varför detta siffertrixande inte fått någon större uppmärksamhet i den offentliga politiska debatten. Detta är dock en fråga som jag har svårt att entydigt besvara. Jag avslutar därför med att låta frågan bli hängande kvar i luften: Varför tror du detta medvetna siffertrixande, från Anders Borgs och regeringens sida, inte fått någon större uppmärksamhet i massmedia?
*****************************
Läs också: Martin Moberg, Oisin Cantwell, Aida Paridad, Per Wirtén, Expr, SvD, DN 1, DN2, DN3, SVT, SR, Expo, Peter Högberg, Calle Fridén, Göran Johansson, SR Ekot, Anders Lindberg 1 och Anders Lindberg 2, Lena Sommestad, Olov Abrahamsson, Jonna Sima, Yonna Waltersson, Anders Lindberg, German Bender, Alliansfritt Sverige, Jonas Sjöstedt, Johan Westerholm, Bengt Silfverstrand, Enn Kokk, Göran Johansson, Ali Esbati, Irene Karlsson Sjöström, Anne-Marie Lindgren, Marika Lindgren Åsbrink,
