I morgon, måndag, presenteras ett europeiskt ramavtal för ungas sysselsättning vid ett seminarium på SKL.
Ramavtalet är en slutgiltig kompromiss som utgör ett tydligt exempel på hur arbetstagare och arbetsgivare ofta står långt ifrån varandra men trots det – genom social dialog, kommer fram till lösningar på komplexa problem på arbetsmarknaden. Avtalet visar att arbetsmarknadsparter är beredda att ta ansvar för att utvecklingen på europasarbetsmarknader sker på ett kontrollerat sätt genom avtal och överenskommelser.
Arbetslösheten bland unga är en tickande social och ekonomisk bomb i Sverige men också i många av EUs medlemsländer. Unga personer på väg in i arbetslivet behöver mötas av en arbetsmarknad där det finns möjlighet att växa och utveckla sig. De allra flesta unga etablerar sig utan större svårigheter men för dem som saknar rätt kompetens eller förutsättningar blir det allt svårare att finna ett arbete. I Sverige har den borgerligaregeringen de senaste åtta åren riktat insatser mot unga som inte har fungerat, resultaten är tydliga. Arbetslösheten bland unga är ca 25 procent, var fjärde ung som vill ha ett jobb är arbetslös. 40 000 unga är inskrivna i ungdomsgarantin där insatser saknas för arbetslösheten ska brytas. Regeringen har satsat på dyra och verkningslösa reformer – ungdomsrabatter och bidrag till arbetsgivarna i exempelvis restaurangbranschen . Det har gett fåtal nya jobb till mycket högkostnad. Situationen ser lika illa ut i många andra EU länder.
Därför är det extra angeläget att arbetsmarknadsparterna på europanivå presenterar de insatser och åtgärder för minskad ungdomsarbetslöshet som framförhandlats under förra året. Ramverket har nu översatts till svenska för att spridningen och kännedom ska öka. Arbetsmarknadsminister Svantesson är inbjuden för att medverka men också lyssna till de lösningar som Europafacket (ETUC), Europa arbetsgivarna (Business Europe, Ceep) och representanter för TCO, SACO, LO, SKL och Svenskt Näringsliv redogör för.
Innehållet i avtalet tar sin utgångspunkt i att det måste skapas fler och bättre jobb, genom att främja sund ekonomisk tillväxt, produktivitet och konkurrenskraft. För att unga på arbetsmarknaden i Europa ska kunna ta del av denna utveckling krävs insatser inom några prioriterade områden. Främst är det att utveckla utbildningsystemen och stärka övergången mellan utbildningsintuitionerna och arbetslivet. Det krävs samtidigt aktiv arbetsmarknadspolitik och trygga anställningsformer. Avtalet är framåtinriktat – investeringar istället för åtstramningar. Stimulanser och jobbskapande insatser istället för passivitet allt för att främja ungas sysselsättning.Ungas arbetsmarknad ska likt övriga löntagare präglas av tillsvidareanställningar och kollektivavtal för fullgott skydd och ökad produktivitet.
Betydelsen av avtalet ska inte överdrivas, utan politisk vilja kommer inte de ungas situation att förändras. I Grekland och Spanien är ungdomsarbetslösheten över 50 procent – för många av EUs medlemsländer där åtstramningarna har varit som hårdast med ökad arbetslöshet som resultat kan avtalet komma att spela en avgörande roll. Även i Sverige kan avtalet påverka i rätt riktning för unga på arbetsmarknaden, främst behövs ungdomsgarantin ersättas med insatser som inom 90 dagar ge unga det stöd de behöver. Samtidigt behöver utbildningsystemet stärkas och ge en starkare koppling till arbetsmarknaden.
Framtiden för Europas unga avgörs nu, parterna på arbetsmarknaden har tagit sitt ansvar nu är det dags för EUs medlemsländer att avsluta åtstramningarna, lösningen ligger inte i sänkta löner, otrygga anställningsvillkor och sämre arbetsmiljö. Nu är det tid för ny politik som bekämpar arbetslösheten med full kraft.
