Häromdagen skrev jag om problemen med att införa ekonomiska incitament för att få föräldrar att dela mer lika på föräldrapenningsdagarna. För det första bidrar mängden olika lösningar till ett oöverskådligt och ineffektivt system. För det andra fungerar det inte.
Argumentet bakom att införa ekonomiska incitament är att familjen förlorar för mycket i inkomst om män är föräldralediga, eftersom mäns ofta tjänar mer än kvinnor. Deras inkomst utgör en större andel av hushållets inkomster och familjer har inte råd att låta män vara hemma. Därför måste män uppmuntras och kompenseras ekonomiskt för att ta ut mer föräldrapenning.
En ganska ny rapport från Försäkringskassan , De jämställda föräldrarna, tar effektivt död på det argumentet. Rapporten visar att det inte är ekonomin som är det avgörande. Det avgörande är vem som tjänar pengarna. Den statistiska analysen visar att huruvida du är mamma eller pappa är av större betydelse för hur ditt föräldrapenningsuttag än vilken inkomst du har och hur stor andel din inkomst utgör av familjens totala inkomster. Även i hushåll där mamman står för 80 procent av hushållets inkomster tar hon i genomsnitt ut 90 procent (!) av samtliga föräldrapenningdagar. På något vis skapas ekonomiskt utrymme för hennes föräldraledighet. När papporna är i motsvarande försörjningsposition är familjerna i mycket låg grad villig att avvara hans inkomst.
Slutsatsen som Försäkringskassans analytiker drar är att kön är den enskilt viktigaste förklaringen till hur föräldrarna delar föräldraledigheten mellan sig.
För det kan väl inte vara så att kvinnors inkomster är mindre värda?
