Den globala kampen för bättre villkor i arbetslivet känner inga gränser. Demonstrationer och manifestationer kommer att äga rum runt om i världen de närmaste dagarna, det visar återigen på människors längtan efter frihet och jämlikhet. LO har fått den stora äran att medverka och högtidlighålla de historiska händelserna vid Haymarket i Chicago då arbetare offrade sina liv för att uppnå ett bättre liv för sig och sina familjer. LOs medverkan är självklar för att visa att strävan inte är över och för att ge vårt oinskränkta stöd i kampen för bättre villkor för människor. En arbetare är en arbetare oavsett vem det är och var hen kommer ifrån.
För två år sedan dog 1134 människor när en fabrik kollapsade i Rana Plaza katastrofen. Trots händelser som dessa sker inte tillräckligt, varje dag arbetar 168 miljoner barn istället för att gå i skolan. 21 miljoner människor arbetar under slavliknade villkor, situationen blir för många av världens arbetare allt värre – varje år dör 2,3 miljoner människor på sina arbeten. Därför är den internationella solidariteten av lika stor betydelse nu som den var i Chicago för 129 år sedan.
Världsfacket (IFS/ITUC) manifesterar världen över på 1 maj för att stoppa de multinationella företagens hänsynslösa girighet och tvinga dem till att respektera grundläggande rättigheter i arbetslivet. Företagens utnyttjande av arbetare runt om i världen i syfte i att nå högre vinster och större marknadsandelar blir allt mer brutal. Arbetarnas situation blir allt mer desperat. Respekten för att bilda fackföreningar, rätten att strejka och rätten till kollektivavtal åsidåsätts. Arbetare i Filipinerna, Indonesien och Kambodja – listan kan göras lång, arbetar evighetslånga arbetsdagar i outhärdlig arbetsmiljö, trots det tvingas de varje dag slåss för överlevnad och mot fattigdom. Arbetarnas andel av vinsten blir allt mindre och fattigdomen allt större. Fattigdom leder till att framtiden för många människor förmörkas. I hopp om att finna arbete befinner sig nästan 230 miljoner människor i rörelse runt jorden, de tvingas riskera sina liv genom livshotande flyktvägar och att hamna i farliga arbeten utan garantier.
Hoppet om förändring om en ny global politisk och ekonomisk agenda ligger i de nu pågående förhandlingarna mellan FNs medlemstater om den nya utvecklingsagendan, post 2015, som ska ersätta milleniemålen. Bland de just nu 17 målen finns mål 8 som ska verka för det anständiga arbetslivet (Decent work) det bygger på fyra pelare, rätten till socialt skydd, skapa jobb, respekt för rättigheter i arbetslivet och socialdialog, från arbetstagarna ställs stort hopp till agendan om det anständiga arbetet. Men vid ett möte i Köpenhamn förra veckan förmörkades den förhoppning rejält då Jörgen Rönnest, som är danskarbetsgivare men också språkrör för arbetsgivarna på global nivå sa att – Det anständiga arbetet är ett ”moving target” det betyder olika saker beroende på var de ska appliceras. Det trots att arbetsgivare, arbetstagare och regeringar haft koncensus om begreppet under flera år. Det fackliga svaret till de globala arbetsgivarna är tydligt och klart – det finns inget mer absolut än rätten att organisera sig, förhandla kollektivt och att ta till strejk när rättigheterna kränks.
Den globala ojämlikheten växer, dagens ekonomisk tillväxtmodell bygger på att företags lönsamhet ökar när arbetarnas löner sjunker. Motkraften mot den utvecklingen syns i Göteborg, Chicago, Paris och många platser världen över på den internationella arbetarens dag, 1 maj. På den globala arbetsmarknaden är en arbetare en arbetare och strävan för det anständiga arbetslivet kräver internationell solidaritet.
