Nyligen kom intressant statistik om socialförsäkringarna från Försäkringskassan. Skriften har den lagom upphetsande titeln Socialförsäkringen i siffror 2017 I denna finns en rad intressanta uppgifter om utvecklingen av kostnaderna för våra socialförsäkringar.
Sedan åtminstone från början av 2000-talet har vi ju från olika håll och i olika i omgångar fått höra hur utgifterna för olika typer av socialförsäkringar ”exploderat” eller att kostnaderna för dem ”ökar dramatiskt”. Från högerkanten har man ibland till och med dragit till med att svenskarna är ”nedsövda av bidragsstaten” (Borg/Reinfeldt) eller kan liknas vid ”matade fågelungar” (Maud Olofsson). Högerns form av “arbetslinje” handlar om att skära ner på ”bidragen”, vilket de oftast felaktigt kallar alla typer av socialförsäkringar, för att “öka incitamenten för fler att ta arbete”.
Läser vi den torra statistiken, som levereras i Socialförsäkringen i siffror 2017, kan dock ovanstående alliansretorik på goda grunder ifrågasättas. Visst har utgifterna för socialförsäkringarna (i fasta priser) ökat med ca 49 procent sedan 1980. År 2016 var socialförsäkringens utgifter, de som administreras av Försäkringskassan, 227 miljarder kronor (se Socialförsäkringen i siffror 2017, s. 14). Men samtidigt har ju också en rad andra saker ökat, bland annat våra inkomster.
Eftersom Sverige har ett inkomstrelaterat socialförsäkringssystem borde man naturligtvis ta hänsyn till inkomstökningarna när man gör jämförelser över tid. Ett allmänt vedertaget sätt bland välfärdsforskare att väga in denna aspekt är att relatera utgifterna för socialförsäkringarna till bruttonationalprodukten (BNP = värdet av de varor och tjänster som produceras i ett land under ett år). Detta mått visar hur stor del av de värden vi skapar som går till socialförsäkringarna.
Sätter vi socialförsäkringarnas utgifter i relation till BNP ser vi en tydlig trendmässig minskning sedan början av 1990-talet. I samband med den statsfinansiella krisen i början av 1990-talet började socialförsäkringarna att minska i relation till BNP. Detta har hållit i sig fram till idag. I början av 1990-talet låg utgifterna för socialförsäkringarna strax under 10 procent av BNP. År 2016 var motsvarande siffra 5,2 procent av BNP (se diagram på sidan 14 i Socialförsäkringen i siffror 2017).
Utvecklingen ser ungefär likadan ut när vi analyserar utgifterna för sjukdom och funktionsnedsättning (utgiftsområde 10 i statsbudgeten). Också här ser vi en tydlig trendmässig minskning sedan början av 1990-talet. Vi satsar alltså en allt mindre del av de värden vi skapar på det allmänna försäkringsskyddet som träder in vid sjukdom och funktionsnedsättning. Här har vi faktiskt sett mer än en halvering av utgifterna i relation till BNP, från strax under 7 procent år 1989 till ca 3 procent år 2016 (se diagram på sidan 16 i Socialförsäkringen i siffror 2017). 
Hur ser det då ut när vi jämför Sverige med övriga europeiska länder? Här är ju den allmänna bilden i debatten och på borgerliga ledarsidor att vi ligger i topp. Men ser vi till de samlade offentliga transfereringarna (utgifter för socialförsäkringen, arbetslöshetsersättningen och det ekonomiska biståndet) i förhållande till BNP stämmer inte detta. Vid en jämförelse med övriga europeiska länder kommer Sverige först på 18:e plats. Vi ligger alltså någonstans i mitten. Såväl Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Finland, Danmark, Belgien, Österrike som Frankrike m.fl. satsar en högre andel av sin BNP på offentliga transfereringar än vad vi gör (se Socialförsäkringen i Siffror 2017, diagram på sid 17).*
Detta var några torra fakta från Försäkringskassan som sällan används i samhällsdebatten. Sällan hör vi politiker eller starka opinionsbildare referera till dessa relativt lättillgängliga siffror när de talar om utvecklingen av utgifterna för olika socialförsäkringar. Görs några jämförelser över tid brukar det snarare istället handla om att utgifterna eller kostnaderna för exempelvis sjukförsäkringen, eller något annat av våra allmänna försäkringssystem, ”exploderat” eller ”skenar”.
Hur har vi hamnat där? Vad tror du?
_____________________________________
* Att göra internationella jämförelser när det gäller olika trygghetssystem är alltid vanskligt. De olika trygghetssystemen samspelar med varandra på olika sätt och dessutom har man i olika länder valt olika systemlösningar, vilket försvårar eller omöjliggör relevanta jämförelser. I vissa europeiska länder använder man sig exempelvis av skattereduktioner för att möta välfärdsbehov som hos oss genererar utgifter för de offentliga transfereringarna.
