Introduktionsjobb – bra tänkt, men långt ifrån tillräckligt!

Igår presenterade regeringen budgetpropositionen för 2018 som innehåller en rad nya satsningar. En av dessa handlar om att slå ihop fem anställningsstöd till en ny förenklad variant; introduktionsjobb. Dagens arbetsmarknadspolitiska regelverk är alldeles för svåröverskådligt och regeringens besked om förenklingar har välkomnats från såväl Arbetsförmedlingen som arbetsgivar- och arbetstagarsidan, inklusive LO. Det nya regelverket är dock otillräckligt för att råda bot på strukturella problem på arbetsmarknaden och denna artikel fokuserar på ytterligare reformer som vi vill se.

Under de två senaste decennierna har arbetsmarknadspolitiken präglats av en tävling om den bästa utformningen av lönesubvention för arbetsgivare som anställer grupper som har svårt att få arbete. Den tidigare borgerliga regeringens instegsjobb och nystartsjobb och den rödgröna regeringens traineejobb är några exempel på stödformer som nyligen uppkommit.

Genom att omotiverade skillnader i anställningsstöden tas bort minskar risken för konkurrens mellan insatserna, vilket gör det mer attraktivt att anställa personer med svag arbetsmarknadsanknytning. Med största sannolikhet kommer regeringens sammanslagna anställningsstöd bidra till att fler arbetssökande får möjlighet att ta ett kliv närmare arbetsmarknaden.

Vilka är problemen?

• Anställningar med stöd riktas ofta till fel individer
  

Det är ingen nyhet att kvinnor missgynnas när det kommer till de subventionerade anställningarna. Nu har dock orättvisorna nått rekordnivåer. I diagrammet visas deltagarutvecklingen de tio senaste åren i nystartsjobb och i de fem anställningsstöden som regeringen nu slår ihop till introduktionsjobb (det vill säga särskilt anställningsstöd, förstärkt särskilt anställningsstöd, instegsjobb, traineejobb brist och traineejobb välfärd). Streckade linjer visar antalet kvinnor.

Antal individer totalt och antalet kvinnor i nystartsjobb och introduktionsjobb, januari 2007 – augusti 2017

Faktum är att andelen kvinnor aldrig tidigare har varit så låg som i dag. Mest oroande är utvecklingen i instegsjobben som riktar sig till arbetslösa nyanlända där nu enbart var femte individ är kvinna. Ojämställdheten kan inte förklaras av det faktum att det finns fler arbetslösa män än kvinnor.

Ett annat problem med subventionerade anställningar är att de understödjer resursslöseri i form av överkvalificering på arbetsmarknaden. En stor andel av de eftergymnasialt utbildade med en subventionerad anställning finns inom yrken de utbildningsmässigt är överkvalificerade för. I augusti 2017 återfanns hela 43 procent av alla eftergymnasialt utbildade med ett instegsjobb inom yrkeskategori nio (enligt SSYK2012), trots att Arbetsförmedlingen måste göra en individ- och arbetsmarknadsprövning inför beslut om instegsjobb. Yrkeskategori nio omfattar yrken utan krav på särskild utbildning eller introduktion, såsom bilrekonditionerare, reklamutdelare och torg- och marknadsförsäljare. Liknande tendenser syns i nystartsjobben.

Det är uppenbart att subventionerade anställningar i vissa fall tränger undan grupper med kort utbildning från arbetsmarknaden, för vilka de lägre kvalificerade jobben kanske är den enda ingången på arbetsmarknaden.

Dessutom leder nystartsjobbens konstruktion, som bygger på en rättighetslagstiftning från 2006, i sig till ett slöseri eftersom arbetslösa som står långt ifrån arbetsmarknaden konkurreras ut av arbetslösa som står relativt sett närmare arbetsmarknaden (enligt studier skulle 6 av 10 få jobb även utan subventionen).

• Anställningar med stöd riktas ofta till fel arbetsgivare
  

Det är inte heller någon nyhet att subventionerade anställningar i hög grad riktas till lågbetalda yrken i de minst betalda branscherna. I en kartläggning från mars 2016 uppmärksammade Arbetsförmedlingen att anställningsstöd är vanligast inom restaurang, lokalvård, butiker, bilserviceverkstäder och taxitrafik.

LO har tagit del av färsk statistik som visar på en oroande utveckling. Under de senaste fem åren har allt färre anställningsstöd gått till branscher med brist på arbetskraft, som exempelvis tillverkningsindustrin, medan stöden har blivit fler i branscher där det är förhållandevis enkelt att tillsätta lediga tjänster.

I vissa näringsgrenar, som till exempel restaurangbranschen, har så gott som en tiondel av arbetskraften någon form av anställningsstöd.

Dessutom visar siffror från Arbetsförmedlingen att övergången från anställning med stöd till reguljärt arbete har försämrats i stort sett i samtliga branscher. I exempelvis hotell- och restaurangbranschen anställs nu bara en av fem personer utan stöd tre månader efter ett avslutat nystartsjobb. Det är anmärkningsvärt. Dessutom har antalet företag med 10 anställningsstöd eller fler nästintill fördubblats under loppet av två år.

Vi ser tydliga tecken på att företagen utnyttjar de arbetslösa och missbrukar systemet. Inte sällan uppmärksammas exempel där företag helt saknar anställda utan subvention eller där företag öppet annonserar efter personer med subventioner.

Vad behöver göras?

1. Personal på Arbetsförmedlingen behöver få goda förutsättningar att göra bra arbetsmarknadspolitiska bedömningar. Det är en hopplös uppgift när man tar hand om över 100 arbetssökande samtidigt. Jämställdhetsintegrering och fokus på matchningskvalitet måste genomsyra verksamheten. Varaktig etablering på arbetsmarknaden framför kortsiktiga lösningar och ”rätt jobb” och inte ”ett jobb” bör vara de arbetsmarknadspolitiska verktygens huvuduppgift.
2. Avsaknaden av arbetsmarknadspolitiska bedömningar inför beslut om nystartsjobb är problematisk. Nystartsjobben bör ingå i den arbetsmarknadspolitiska verktygslådan precis som övriga anställningsstöd för att minimera risken för kostsamma undanträngningseffekter.
3. Att det är de lågavlönade branscherna som dopas hör naturligtvis ihop med de låga taken för vilka löner som subventioneras fullt ut. De heltidslöner som både dagens anställningsstöd och regeringens introduktionsjobb omfattar ligger under den första percentillönen på arbetsmarknaden. Det är ett allvarligt hinder för en bredare branschspridning och dessutom pressar det lönerna genom låga ingångslöner och dålig löneutveckling. En väsentlig höjning av taknivåerna är en förutsättning för att subventionerade anställningar ska spridas till branscher med brist på arbetskraft och förbättra möjligheterna till varaktig etablering på arbetsmarknaden.
4. Utnyttjandet av arbetslösa måste få ett stopp. Det behövs ett system för krav, kontroll och sanktioner för arbetsgivare som anställer personer med statliga subventioner. Det är inte rimligt att arbetslösa omfattas av krav, kontroll och sanktioner relaterade till brister i kravuppfyllelse, medan arbetsgivare tillåts missbruka systemet gång efter gång.
5. Regeringens introduktionsjobb kommer, till skillnad från nystartsjobb eller lönebidrag för personer med funktionsnedsättning, inte vara a-kassegrundande. Det innebär att en person kan ha haft ett introduktionsjobb och utfört vanliga arbetsuppgifter i upp till två år, och sedan stå utan någon a-kassa när arbetsgivaren väljer att inte erbjuda en reguljär anställning. Det är ovärdigt, omotiverat och behöver förändras.