Idag skriver de tre s-riksdagsledamöterna Eva-Lena Jansson, Helen Pettersson och Lennart Axelsson en debattartikel i Arbetet. Där kräver de att Försäkringskassans rättstillämpning och tidsgränserna i sjukförsäkringen ses över. Tidigare har de även lämnat in en riksdagsmotion i frågan (läs motion 2017/18:1904 här).
Eva-Lena, Helen och Lennart är dock inte de enda s-riksdagsledamöterna som skrivit riksdagsmotioner där det krävs förändringar i sjukförsäkringen rörande tidsgränserna och arbetsförmågeprövningen – se exempelvis liknande motioner av Annelie Karlsson och Marianne Pettersson (läs Motion 2017/18:2218 här), Lars Mejern Larsson och Mikael Dahlqvist (läs Motion 2017/18:2216 här), Patrik Engström, Roza Güclü Hedin och Maria Strömkvist (läs Motion 2017/18:1411 här) samt Sultan Kayhan (läs Motion 2017/18:2207 här).
Den kritik som formuleras i dessa s-motioner är på inget sätt ny. Det är nu snart tio år sedan alliansregeringen införde sin ”rehabiliteringskedja”. Konstruktionen mötte omgående massiv kritik från de tunga remissinstanserna (läs denna remissammanställning), inte minst när det gäller tidsgränserna och arbetsförmågeprövningen. Här är endast ett litet axplock av det som remissinstanserna sade 2008:
Försäkringskassan (FK) varnade för att enskilda försäkrade riskerar att hamna i kläm om någon länk i kedjan brister: ”För att Försäkringskassan ska kunna tillämpa reglerna krävs även att andra aktörers insatser sker i tid. Fallerar deras insatser blir de föreslagna tidsgränserna inte möjliga att hålla. Risken är att den enskilde hamnar i kläm och står utan försörjning.”
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) avstyrkte helt de föreslagna tidsgränserna: ”De föreslagna fasta hållpunkterna är alltför snäva och därför inte realistiska för att arbetsgivare och övriga involverade aktörer på bästa sätt ska kunna fullgöra sina delar i rehabiliteringskedjan.”
Karolinska institutet (KI) skrev: ”Att gradera sjukdomar på det sätt som föreslås i regeringsförslaget leder bara till ofruktbara, tidskrävande och uppslitande diskussioner mellan patienter, patientorganisationer och professionella inom hälso- och sjukvården och Försäkringskassa samt till tidskrävande ansökningar för prövning om rätt till ersättning.”
Arbetsmiljöverket skrev: ”De föreslagna förändringarna innebär att ett betydligt större ansvar läggs på de enskilda försäkringstagarna. Man måste ta hänsyn till att många personer kan bli osäkra och oroliga för vad detta egentligen innebär. Det finns risk för att Försäkringskassans personal utsätts för negativ kritik från de försäkrade, som i sig kan skapa betydande arbetsmiljöproblem.” Arbetsmiljöverket skriver vidare att det ”behövs ytterligare incitament för att stärka tillgången på företagshälsovården, för att denna skall kunna bli den rehabiliteringsaktör som eftersträvas i promemorian.” Verket befarar därför ”att ansvarsfördelningen mellan berörda aktörer kan bli otydlig, vilket i sin tur kan medföra att ingen engagerar sig på allvar för den anställdes framtid.”
Samtliga stora fackliga centralorganisationer (LO, TCO och Saco) varnade för att allt för många enskilda försäkrade, redan efter ett halvt års sjukskrivning, kommer att bli av med sin anställning och ställas utan möjlighet att försörja sig själv. LO kallade rehabiliteringskedjan för en ”utförsäkringskedja” och TCO kallade den för en ”utfasningskedja”.
Visst känns kritiken igen? Det är i stort sett samma kritik som vi med jämna mellanrum fått ta del av sedan 2008 (läs mer i denna ”Vitbok i sjukförsäkringsfrågan” som S och LO tog fram till valet 2014). Det är naturligtvis bra att den nuvarande regeringen avskaffat den bortre tidsgränsen (stupstocken) i sjukförsäkringen. Men fortfarande finns stora brister vid de övriga tidsgränserna, inte minst vid 180-dagarsgränsen när FK ska pröva den försäkrades arbetsförmåga mot ”normalt förekommande arbete” (läs mer i denna IFAU-rapport).
Att i detta läge, så som regeringen gjort, ge FK i uppdrag att verka för att sjukpenningtalet pressas neråt (9,0 dagar till år 2020) förstärker bara problemen vid tidsgränserna (se regeringens regleringsbrev till FK). Erfarenheten från välfärdssektorn när denna typ av målstyrning tillämpas, visar att den aktuella organisationen tenderar att styra i riktning mot att uppnå det enkelt mätbara och siffersatta målet på bekostnad av andra viktigare målsättningar som inte siffersatts på samma sätt (läs mer i denna korta krönika).
Det är alltså ingen tillfällighet att läkare, försäkrade, fackliga organisationer och granskande myndigheter den senaste tiden larmat om att såväl den försäkrades ekonomiska trygghet, läkarnas arbetsförhållanden som rättssäkerheten blir lidande när FK försöker uppnå det siffersatta målet. Lite slarvigt utryckt skulle man kunna säga att regeringens siffermål till FK innebär att man sätter en turbomotor på tillämpningen av en lagstiftning och ett regelverk som, precis som de nämnda s-riksdagsledamöterna framhåller, har stora grundläggande brister. Det är mot denna bakgrund som LO anser att det finns anledning för regeringen att självkritiskt ompröva sjukpenningmålet och styrningen av Försäkringskassan (se LO-artikel i SVD.se).
Strax före jul, i mitten av december, ska riksdagen behandla motionerna som rör sjukförsäkringen (utgiftsområde 10 i statsbudgeten). Det ska onekligen bli spännande att se hur de som har det yttersta ansvaret för sjukförsäkringen, dvs riksdagen, väljer att förhålla sig till den välgrundade kritik mot ”rehabiliteringskedjan” som förs fram i de aktuella s-motionerna.
Helt absurd är denna rehabkedja som det kallas. Dessa koder om olika sjukskrivningstider och med ej rätt innehåll i flera av dem. Kanske det ska inrättas en tidsgräns på hur länge det får ta att föda barn också, vilken galning tycker att det verkar bra?
Vi är olika i biologiska förutsättningar, har olika ryggsäckar med oss som påverkar vårt sjukdomstillstånd samt hur illa eller bra det går. Arbetsgivare , läkare/vården eller den som drabbats av skada eller sjukdom gör det de kan framförallt den som är sjuk. För vem vill vara hemma, inte klara av jobbet som då också påverkar familj, socialt liv och de privata intressen man har. INGEN väljer enkelt eller frivilligt att inte arbeta sig så fris och arbetsför man kan. Sunt förnuft, allt och alla kan inte återhämta sig och kunna försörja sig självt. Straffas gång på gång när man redan förlorat hälsa, förmåga och stora delar av livet för att sedan bli förödmjukad och kränkt i sin oförmåga att bli bättre eller frisk har aldrig gjort någon människa bra. Aldrig har ekonomi kunnat göra någon frisk eller arbetsför. Då kanske det kan inrättas en instans där vi kan betala oss fria från kroniska dödliga sjukdomar, om det ändå kunde vara så!!!!!!
Hej, Kjell!
Jag börjar med ett citat från Din text ovan:
“Arbetsmiljöverket skriver vidare att det ”behövs ytterligare incitament för att stärka tillgången på företagshälsovården, för att denna skall kunna bli den rehabiliteringsaktör som eftersträvas i promemorian.” Verket befarar därför ”att ansvarsfördelningen mellan berörda aktörer kan bli otydlig, vilket i sin tur kan medföra att ingen engagerar sig på allvar för den anställdes framtid.””
Ja, jag kan bara beklaga att man inte kan erbjuda någon “hjälp”, men “jag förstår att man inte förstår” men som tur är, så är det inte mitt fel…
Men, varför man inte “lyckas”, är för att man väljer att fokusera på lösningen, vilket är helt fel. Historien är smällfull med bevis på att det är fel väg att gå. Detta trots att det faktiskt fungerar klockrent i det teoretiska resonemanget.
Den “väg” jag valt att vandra är tyvärr kantad med ömma forskartår och diverse journalister som “tror” att de minsann har full förståelse, för hur komplex situationen faktiskt är. Att så inte är fallet, blir tydligare ju längre in i diskussionen man kommer. Om man som jag väljer att påtala detta, så blir man betraktad som “paria”.
Att “vetenskapen/ forskarna” inte gärna vill erkänna, att vad man ägnar sig åt är något som i ordboken beskrivs som cirkelbevisning”, vilket förefaller vara en “smidig” väg att motivera fler forskningsanslag… Men frågan är vad som händer, när de blir avslöjade?
Helt olikt de flesta som väljer att kritisera, så har jag ett förslag på hur man istället borde göra.
Det talas mycket om att man borde “angripa” de situationer man givit “problemstatus”, med något man “kallar” “förebyggande arbete”. Men strax bortom detta uttalande, så verkar forskning och vetenskap ha gjort halt? Inga förslag har till dags dato presenterats? Däremot, så fortsätter man att anlita “diverse problemlösningsföreträdare ss. LEAN, KASAM, Vanguardmodellen, Six Sigma, 5S och så vidare, ända in i evigheten, amen. Om man väljer att inte lyssna på de teoretiska beskrivningarna, som alltid fungerar “klockrent”, utan istället väljer att titta på de resultat man åstadkommit. Så framstår det, med all önskvärd tydlighet att de “vetenskapliga teorierna” inte var så vidare värst hållbara, när de fick kontakt med verkligheten.
A. Einstein sa “sluta med att krångla till allting, för det enkla är svårt nog” och för att fortsätta på den linjen, så behöver jag bara fem minuter att visa på hur man på ett mycket enkelt vis, kan finna ut lösningar på de flesta av de situationer som givits “problemstatus”
Ja det är inte klokt hur fk får hålla på. Jag har fått vara utan ersättning i 2,5 år. Fk nekade och ansåg mig arbetsför. Detta trots att de fått in ett sammanfattande dokument från arbetsförmedlingen som beskriver allt de utrett och testat och att de inte har något mer att erbjuda. Jag är inte arbetsför. Jag kan då inte få något aktivitetsstöd och inte heller något från a-kassan. I brev efter brev uppmanas jag ändå delta i någon altivitet eller söka arbete och då få a-kassa. Det är väldigt kränkande och jag undrar då om de ens läst dokumentet från af. De verkar tro att jag ska tvinga mig in i något i alla fall. Jag har även fått höra att reglerna för att få sjp för arbetslösa har blivit hårdare efter 2015. Men det finns ingen regel att finna. Fk kan inte dumpa över till kommun eller andra försäkringar på detta sätt. Sedan helt plötsligt så ringde någon från fk efter en ny ansökan, de ville skicka mig på en försäkringsmedicinsk utredning. Utredningen visade detsamma som redan finns beskrivet av läkare,specialist och arbetsförmedlingen. Nu blev jag berättigad sjp 100% igen. Fk handläggarna får då sitta o besluta hur de vill, de litar inte på andra myndigheter eller läkare. De förstår inte vanlig svenska, deras fmr är rådgivare o behöver inte vara läkare. Jag har flera yttranden från fmr varav två olika i samma ärende där en skriver att det tyder på aktiv ledsjukdom o den andra att det inte gör det. Dessutom säger de en sak i domstol dvs enligt rättspraxis men något annat till socialförsäkringsutskottet som svar på en utredning av inspektionen för socialförsäkringsutskottet. Maktutövning på svaga människor är vad de sysslar med. De har lyckats förvrida lagar till något helt annat. Jag har hela tiden hänvisat dem till bet 1996/1997sfu6 samt även prop 2008/2009 där det beskriver hur det är tänkt med lagen. De som av fk är att betrakta som arbetslös och arbetsför även ska anses arbetsför av arbetsmarknadsmyndigheten.
Ja det samma usla resultat som vanligt ,, sjukdoms drabbade får betala notan,, genom nollning,, samordningens baksida och detaljstyrande, passar inte alltid in i medc evidens helt sonika ,
Tr.lsomen och etterstupat besyår, överklagninarna meningslösa,, med andra ord rättslös deöitad mella stolaranea efter detta enorma experiment , projekt som pågått i it havieriet fortspår och märklig regeltillämpni g som tom är avsteg från rätten grund,,
Vem gör vad ? För vem ? Sjuka, sjukskrivna i medc rehab har haft tufft ,mkt längei denna logitik röra,, och adm kaos,, isf kritik tex i rapporten 2016:10 ,, kring sgi,, där ser en del av galenskapen som pågått sedan 2003,,,
Undra om tomten kommer med “klappar” sjukpenning , sgi och gärna en adekvat rehab plan som baseras på medc evidens tack och grundlags skyddad rätt,,,,
Jag tycker att det är fullständigt rättsvidrigt det som fk håller på med. Det jag skrev tidigare om ang fk:s kluvna tunga är hur de nollar människor på felaktiga grunder. Jag blev nollad men fick tillbaka sgi efter dom i dec 16. Där uttalar fk enligt rättspraxis dvs anmäld som arbetssökande hos af, oavsett sökandekategori. Men påpekar att numer krävs även att man aktivt söker arbete. Detta enligt ett bemyndigande fk fått (2000:1418) men inte skrivit något om detta ännu.
Nästan samtidigt i nov 16 så svarar fk på en rapport 2016:10 från inspektionen för socialförsäkringar till socialförsäkringsutskottet diarienr 58617-2016 följande- i sgi handläggningens system används Af:s kodning för att kategorisera arbetssökanden. Dessa uppgifter används vid fk:s bedömning av om den försäkrade är aktivt arbetssökande,bla för att effektivisera utredningsarbetet. Även om jag har blivit placerad i fel sökandekategori hos af pga att de inte kan göra mer för mig så kan jag aktivt söka arbete på egen hand. Sedan skrivs i Arbetet 14 okt 16 att det brister i kvalitetssäkring, det är ofta fel i kodningen av de arbetssökande. Och det är framför allt de uppgifterna som används vid utredning av sgi.
I mitt fall så har af gjort slut på all hjälp och stöd som de har och sedan har de lämnat in ett sammanfattande dokument till fk.
Jag fick sedan af att särskilt ordna så att alla i min situation kunde lämna in rapportering på de jobb vi sökt. Men här ser man tydligt hur fk arbetar. I mitt fall så tog de inte med af dokument i något beslut på något år sedan sa de att de var för gammalt. Man gör allt rätt och ser hur fk vrider o tänjer på allt så att det ska bli deras regler som är gällande före lag.
Hej alla måste ändra blir bättre nästa år 2017