Ett steg i rätt riktning – men mer måste göras!

Det är bra att regeringen nu, genom att tillsätta en utredning, signalerar att man ser problemen med prövningen mot ”normalt förekommande arbete” vid sjukförsäkringens tidsgränser. Detta är är ett steg i rätt riktning.

Men det är samtidigt viktigt att regeringen tydligare markerar att man vill se en reell förändring av det regelverk som styr Försäkringskassans (FKs) arbetsförmågeprövning. Den prövning mot en fiktiv arbetsmarknad som sker idag måste upphöra och ersättas av en prövning mot ett faktiskt existerande och normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Avgörande för om det kommer till stånd konkreta och nödvändiga förändringar rörande detta är hur utredningsdirektivet utformas. LO är givetvis beredd att på ett konstruktivt sätt bidra till att utredningsdirektivet blir så träffsäkert och välformulerat som möjligt.

LO anser dessutom att det är motiverat att se över sjukpenningen och sjukersättningen (förtidspension) sammantaget i en och samma utredning. Sjukpenningen och sjukersättningen fungerar i praktiken som kommunicerande kärl och samspelet mellan regelverken är ofta avgörande för den försäkrades ekonomiska trygghet.

Det är oacceptabelt att vi ska ha vad som sannolikt är OECD-väldens hårdaste kvalifikationskrav för sjukersättning. Detta gör att personer med kroniska/långvariga sjukdomstillstånd riskerar att stressas av de krav på snabb omställning som finns inbyggda i sjukpenningssystemet, något som kan fördjupa ohälsan för den försäkrade och motverka tillfrisknandet och återgång i arbete.

När FK avgör rätten till ersättning både avseende sjukpenningen och sjukersättningen måste också större hänsyn tas till individuella variationer i omställningsförmåga beroende på ålder, bosättningsförhållanden och utbildningsbakgrund (”särskilda skäl”). Det är viktigt att sjukförsäkringen får såväl ett realistiskt individbegrepp som ett realistiskt arbetsmarknadsbegrepp. I dessa avseenden är dock de formuleringar som finns i den presenterade handlingsplanen allt för otydliga.

I regeringens handlingsplan finns en rad skrivningar om att man vill förbättra samverkan och samordningen mellan de viktiga aktörerna i sjukskrivningsprocessen. Det är bra! Men det krävs fler verkningsfulla och konkreta förslag för att förhindra att människor ”faller mellan stolarna”.

LO vill exempelvis se åtgärder som innebär att FK får en samverkansskyldighet att kalla Arbetsförmedlingen (AF), arbetsgivaren, den försäkrade, behandlande läkare och facket till ett överlämningsmöte innan man drar in den enskildes sjukpenning vid 180-dagarsgränsen. Idag finns stora brister rörande detta, inte minst när det gäller FKs engagemang.

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen måste i slutändan göra samma bedömning av i vilken utsträckning det går att ta tillvara på den försäkrades arbetsförmåga i ett normalt förekommande och faktiskt existerande arbete. Det behövs alltså riktas tydligare krav mot FK och AF för att de ska kunna förhindra att försäkrade ”faller mellan deras stolar”.

De problem regeringen nu ser rörande FKs arbetsförmågeprövning motiverar även en omprövning av målstyrningen av Försäkringskassan. Att låta sjukpenningmålet (sjukpenningtal 9,0 år 2020) stå kvar i FKs regleringsbrev förstärker de brister som uppenbarligen finns, inte minst vid 180-dagarsgränsen. Detta gör att allt för många försäkrade riskerar att fortsätta drabbas av orimliga beslut under översynstiden och innan bristerna åtgärdats.

Istället för att fixera sig vid nivån på FKs sjukpenningtal borde fokus ligga på att långsiktigt och varaktigt motverka sjukfrånvarons orsaker. I detta sammanhang är det viktigt att betona att det ytterst är arbetsgivaren som ska vidta de åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. En utgångspunkt i arbetsmiljölagstiftningen är att allt sådant som kan leda till ohälsa/olycksfall ska ändras eller ersättas så att risken för ohälsa/olycksfall undanröjs. Om detta får det inte råda några tveksamheter. De arbetsgivare som inte tar sitt arbetsmiljöansvar på allvar eller underlättar återgången i arbete måste i större utsträckning än idag träffas av kännbara sanktioner. Här finns mycket kvar att göra.

Sammanfattningsvis anser LO att det är bra att regeringen nu ser de problem som finns vid sjukförsäkringens tidsgränser. Det är också bra att man tillsätter en utredning för att förändra det regelverk som alliansen införde år 2008 som en del av sitt välfärdspolitiska systemskifte. Men utredningens uppdrag måste konkretiseras och tydliggöras. En socialdemokratiskt ledd regering ska aldrig kunna misstänkas för att helt eller delvis legitimera vad som i praktiken är ett nyliberalt systemskifte.