Allvarlig kritik mot regeringens sjukförsäkringspolitik

avatar

Idag levererar Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) en svidande kritik mot regeringens styrning av Försäkringskassan (FK). Kritiken rör exempelvis införandet av det siffersatta sjukpenningmålet i regleringsbrevet (9,0 till år 2020). Styrningen har äventyrat både rättssäkerheten och tilltron till socialförsäkringen slår ISF fast (Läs mer här!). Styrningen har även lett till att FK fokuserat på att pröva rätten till sjukpenning på bekostnad av att delta i samordnande insatser med andra aktörer för att underlätta för den försäkrade att återgå i arbete. Ord och inga visor alltså!

Detta är en fråga som LO engagerat sig i under lång tid. Redan i sitt remissvar över den parlamentariska socialförsäkringsutredningens slutbetänkande (SOU 2015:21) varnade LO regeringen för att styra FK genom siffersatta mål för exempelvis sjukpenningtalet (Läs mer här!). Samma dag som regeringen hösten 2015 presenterade sin så kallade ”Hälsoväxling”, där målet om sjukpenningtal 9,0 till år 2020 fanns med, varnade LO för konsekvenserna. Tobias Baudin, LOs dåvarande vice ordförande, sade till TT att ”det finns stora risker med att sätta upp sådana här mål. Det finns en risk att Försäkringskassan blir tuffare i sin bedömning och att sjuka människor slängs ut.” (Läs mer här!)

LO har sedan vid upprepade tillfällen, såväl direkt via kontakter med ansvarig minister som i massmediedebatten, uppmanat regeringen att lägga om sjukförsäkringspolitiken (Läs mer här!). Torbjörn Johansson, avtalssekreterare vid LO, sade exempelvis så sent som i november 2017: ”Vi ser att hela hanteringen för våra medlemmar håller på att haverera. Folk som är multisjuka blir definierade som friska och ställs då inför att söka jobb. Men man kan inte få ett jobb med alla de sjukdomarna, det är fullkomligt horribelt.” (Läs mer här!)

Helt uppenbart har regeringens hantering av sjukförsäkringen varit ett ”sänke” i den senaste valrörelsen. Det faktum att exempelvis ca 30 procent av de personer som har sjukersättning (tidigare förtidspension) enligt VALU röstade på SD borde stämma till socialdemokratisk eftertanke. Den systemkritik mot bristerna i sjukförsäkringen som socialdemokraterna förde fram i valet 2014 fick helt uppenbart allt för litet avtryck i den praktiska politiken.

Visst avskaffade regeringen i början av mandatperioden den så kallade stupstocken (bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen). Men i övrigt lät regeringen och socialförsäkringsminister Strandhäll det hårda regelverk som alliansen införde 2008 i princip rulla på under mandatperioden, utan att göra några större och mer grundläggande förändringar. Det är detta regelverk (”rehabiliteringskedjan”), med orimligt snäva och stelbenta tidsgränser, som är huvudproblemet i sjukförsäkringen.

Genom att införa det siffersatta sjukpenningmålet i regleringsbrevet till FK förstärkte regeringen de negativa effekter och den otrygghet som borgarnas ”rehabiliteringskedja” skapat. ISF-rapporten visar tydligt att FKs tillämpning av lagstiftningen förändrats till följd av den politiska styrningen. Lagen ger FKs handläggare ett tolkningsutrymme. Det utrymmet har använts för att göra prövningen av rätten till sjukpenning strängare i syfte att uppfylla regeringens mål om att sänka sjukpenningtalet (Läs mer här!).

Konsekvensen blev att andelen personer som fick sin sjukpenning indragen ökade kraftigt. År 2014 låg andelen som fick sin sjukpenning indragen totalt på 1,2 procent. I fjol (dec 2017) hade siffran stigit till 5,6 procent för kvinnor och 5,0 procent för män. Ökningen handlade framför allt om att fler gick miste om sin sjukpenning redan efter ett halvt år, vid 180-dagarsgränsen, när FK enligt regelverket ska pröva arbetsförmågan mot ”normalt förekommande arbete”.

I slutet av mandatperioden tillsatte regeringen dock en utredning (se Dir. 2018:26) för att se över arbetsförmågeprövningen mot ”normalt förekommande arbete” och möjligheten att kunna ta hänsyn till att individerna har olika förutsättningar att ställa om (”särskilda skäl”). Detta är bra och också något LO drivit en längre tid. Men mer genomgripande förändringar krävs för att vi ska kunna leva upp till målet om en mänsklig och rimlig sjukförsäkring.

Sjukförsäkringen har historiskt sett varit en viktig del av den socialdemokratiska välfärdspolitiken. Hur sjukförsäkringen fungerar är viktigt för tilltron till såväl socialförsäkringarna som hela välfärdsstaten. Den aktuella ISF-rapporten understryker behovet av att socialdemokratin nu bör idka en grundlig självkritik i sjukförsäkringsfrågan och inleda en bred diskussion om vad partiet egentligen vill med sjukförsäkringen.

LO har vid ett flertal tillfällen direkt till regeringen och i samhällsdebatten presenterat förslag på vad som behöver göras för att vi ska få en rimlig och trygg sjukförsäkring (Läs mer här!). I grunden handlar sjukförsäkringsfrågan om klass- och könsmakt, eftersom det i störst utsträckning är kvinnliga medlemmar i LO-yrken som blir långtidssjuka och möter de tuffa villkoren som gäller i dag. Att bekämpa orsakerna till ohälsa och sjukskrivning måste tydligare sättas i fokus för politiken. Vi måste bort från den ensidiga fixeringen vid nivån på FKs sjukpenning- och ohälsotal.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *