Under EESKs plenarmöte igår, hölls en avskedsceremoni för de brittiska ledamöterna, eftersom Storbritannien lämnar EU nästa vecka. Brexit blir konkret. För första gången i EUs historia, går ett medlemsland ur unionen. Detta har förstås stor politisk betydelse, och även konkreta effekter för många människor. Ännu kan vi inte överblicka alla kommande effekter och följder. Som en ironisk twist, sker denna historiska minskning av EU under det kroatiska ordförandeskapet. Ironiskt, eftersom Kroatien är den senaste nykomlingen bland EU-länderna. Kroatiens motto för sin ordförandeperiod är för övrigt “Ett starkt Europa i en värld av utmaningar”.
Avtackningen av de brittiska ledamöterna i EESK var värdig och samtidigt känslosam. Många ögon fylldes med tårar, och jag kände kalla rysningar. Förutom de allmängiltiga effekterna av Storbritanniens utträde, kommer vi nästa vecka förlora och framöver sakna goda kollegor och vänner i det europeiska arbetet.
I samband med ceremonin talade ett antal ledamöter om Brexit och dess effekter. Kommitténs ordförande sade att det länge varit otänkbart att ett medlemsland lämnar unionen, men nu är det verklighet. En sammanfattande reflektion från flera talare går att formulera som att nationalismen inte får slå sönder vår europeiska gemenskap och söndra våra gemensamma strävanden för bättre levnads- och arbetsvillkor för alla i Europa.
Det känns nästan overkligt!?Storbritannien, som har varit med så länge? Många förbättringar har skett för flera av deras yrkesgrupper genom EUs direktiv, vad kommer att hända nu?
Fast det finns trots direktiv många människor, som arbetar under beting i Europas länder, som inte är anständiga.
Tack för din kommentar! Ja, visst finns befogad oro för att arbetsvillkoren kommer att försämras i Storbritannien, eller i vart fall inte förbättras i takt med EU-länderna efter utträdet. Det var ju för att slippa bland annat sådan reglering som många Brexit-förespråkare argumenterade för att lämna EU.
vad gjorde vi för att behålla England inom EU? Redan från början accepterades folkomröstningsresultatet som ett faktum. Ingen politiker på internationell nivå, uttryckte ett önskemål om att folket också skulle få ta ställning till ett avtal och få dess konsekvenser korrekt berättade. Kanske man kan påstå att det var Teresa Mays oförmåga att leda landet i rätt riktning av rädsla för att inte bli trodd eftersom hon själv varit emot Brexit. Men fick hon något stöd från EU och medlemsländerna eller ansåg alla länder att det var en intern angelägenhet? Nu kommer man på att EU behövs om enskilda länder ska ha något att säga till om mot en värld där ännu nyliberalismen dominerar tänkande och handling, ännu fast i förvrängd verklighet och politiker oförmögna att frigöra sig från marknadsfundamentalismens talibaner.
Tack för din kommentar. Det var ändå de brittiska politikerna och väljarna som valde väg för sitt land, och kanske svårt för politiker från andra länder att ge råd om hur det skulle hanteras vidare?