Under 2020 riskerar den globala arbetslösheten att öka med 2,5 miljoner människor. Det visar ILOs årliga rapport om utvecklingen på världens arbetsmarknad som presenteras i januari varje år.
Den globala ekonomins tillväxttakt bromsar samtidigt som den globala arbetskraften växer, svårigheterna att hitta arbete och inkomst ökar för allt fler.
ILO räknar med att ca 188 miljoner människor är arbetslösa, dessutom tillkommer 165 miljoner som inte har tillräckligt med arbete för att uppnå en inkomst som går att leva på. Nära 120 miljoner människor har givit upp att söka arbete eller saknar möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden visar rapporten. Totalt är 470 miljoner människor påverkade av en global arbetsmarknad som inte fungerar.
I spåren av ökad arbetslöshet syns en växande ojämlikhet sprida sig. Den ekonomiska ojämlikheten sprider sig snabbast i utvecklingsländer. Andelen arbetande fattiga människor som tjänar mindre än 3,20 dollar om dagen, beräknas nu uppgå till 630 miljoner.
Ökad arbetslöshet och en rädsla för att förlora arbetet är en grogrund för protektionism och populism. Arbetare världen över drabbas av stängda marknader och handelshinder genom ekonomier som avstannar. Inte sällan leder det till restriktioner i anställningstrygghet och försämrad arbetsmarknadslagstiftning.
Rapporten visar att kampen mot att minska fattigdomen försvåras genom att låginkomstländers ekonomier utvecklas långsamt. Det drabbar sekundärt också arbetsvillkoren i dessa länder. Arbetare som redan är utsatta riskerar att drabbas ännu hårdare. Det finns ingen garanti till anständiga arbetsvillkor trots avlönat arbete. Mer än 2 miljarder eller 60 procent av den globala arbetskraften är anställda i den informella ekonomin som präglas av låga och osäkra inkomster och otillräckligt socialt skyddsnät jämfört med den formella ekonomin.
Den mörka bilden som målas upp i rapporten visar tydligt att kvinnor, unga och var geografiskt man befinner sig spelar en avgörande roll för möjligheten till anställning och arbete med anständiga arbeten. 2019 var endast 47 procent av kvinnorna en del av arbetskraften, 27 procent lägre än männen. Kvinnornas deltagande präglas av stora regionala variationer. På många platser råder en stigmatiserad syn på att kvinnor främst ska ta hand om hem och familj och att män arbetar utanför hemmet. I exempelvis Latinamerika har kvinnornas utbildningsnivå passerat männens men trots det tjänar kvinnor 17 procent lägre än män.
Rapporten visar på fortsatt prekärt läge för många unga. 267 miljoner mellan 15 – 24 år är vare sig i utbildning, anställning eller i annan formell åtgärd. Många unga som befinner sig inom arbetskraften utsätts ofta för lågproduktiva och farliga arbeten. Arbetsgivarnas jakt på billig arbetskraft blir ständigt tillgodosedd genom det stora utbudet av arbetskraft. Det kan ge kortsiktiga vinster men är inte långsiktigt hållbart och utsätter de enskilda arbetarna för oacceptabla situationer.
Den globala fackföreningsrörelsen genom ITUC kräver en ny ekonomisk modell som är till godo för alla arbetare. Det krävs regleringar för att motverka låga löner och social dumping. Medlemsländerna inom ILO måste tvingas att leva upp till sina åtaganden så att trygga och farliga arbeten försvinner och att alla arbetare omfattas av ett grundläggande socialt skydd. Företag som missköter sig behöver ställas till ansvar för sin verksamhet och regeringar behöver införa regleringar som främjar jämlikhet genom att säkerställa alla arbetares grundläggande rättigheter.
