Frågan i rubriken kanske kan tyckas provokativ. Jag menar dock att det finns anledning att ta den på allvar. Åtminstone har jag svårt att undvika att fråga mig detta när jag begrundar det faktum att från och med den 1 september kommer inte bara Skolverkets uppgifter om enskilda skolors resultat, lärarbehörighet och liknande uppgifter betraktas som affärshemligheter. Det gäller även registret över vilka skolor som överhuvudtaget finns i Sverige, kommunala såväl som privata.
Detta är naturligtvis fullständigt absurt. Men det är också ett uttryck för att den svenska privatiseringsvågen gått så långt att den till och med hotar de liberala värden som förespråkarna säger sig värna.
Studerar vi liberalismens grundare och förgrundsgestalter kan vi konstatera att de var noga med att skilja på enskilda företagares egenintresse och allmänintresset. Ekonomen och moralfilosofen Adam Smith (1723-1790) konstaterade exempelvis att närhelst två köpmän träffas på tu man hand börjar de genast konspirera mot konkurrensen. För Smith var det skillnad på att vara ”pro-market” och ”pro-business”.
Få politiker åskådliggör denna distinktion tydligare än centerledaren Annie Lööf. När hon säger att en offentlighetsprincip för privata skolbolag hotar den ”fria företagsamheten” ges bolagen frihet på allmänhetens och ”kundernas” bekostnad. Det är frågan om ”pro-business”, inte ”pro-market”. Särintresset sätts före allmänintresset.
Detta har naturligtvis inget med Adam Smiths marknadsliberalism att göra. Dagens svenska ”liberaler” tycks inte heller ge särskilt mycket för John Stuart Mills (1806-1873) tanke på “naturliga monopol“, dvs att det finns samhällsviktiga verksamheter som inte lämpar sig för privat vinstdrift.
Annie Lööfs argumentation är snarare ett av många uttryck för att Centern i praktiken blivit det konspirerande företagarintressets politiska gren. Hade Smith och Mill levt idag skulle de förmodligen se Centern som en av liberalismens främsta dödgrävare. Man kan inte låta bli att fråga sig hur det är möjligt för ett parti, som kallar sig själv liberalt, att så till den grad slå knut på sig själv? Vilka är drivkrafterna bakom denna utveckling?
Ser vi till hur frågan utvecklats kan vi konstatera att Centerns omsvängning sker efter 2013 då de och andra partier i friskolekommittén konstaterat att det behövs en offentlighetsprincip för så kallade friskolor. De skrev: ”Insynen i fristående och kommunala skolors ekonomi ska öka samt att vi vill öka öppenheten genom att införa meddelarskydd för anställda i fristående skolor. Offentlighetsprincipen ska också gälla.”
Efter detta har i praktiken inget hänt. Orsaken är att Centerpartiet ändrat sig. Det sker ungefär samtidigt som arbetsgivarorganisationen Almega börjar “lobba” mot en offentlighetsprincip för sina medlemsföretag i skolsektorn.
Det är dock inte bara Centerpartiets agerande som väcker frågor när det gäller snabba positionsförändringar som rör friskolorna. Vilken roll spelade exempelvis de starka näringslivsfinansierade lobbygruppernas kontakter med Sverigedemokraternas ledning när partiet bytte fot i frågan om vinstjakten i skolsektorn? Hur denna ”förhandling” gick till i detalj vet vi naturligtvis lite om, men visst kan vi ändå ana en del samband…
Det är lätt att hålla med demokratiutredaren Jörgen Hermansson (SOU 1999:76) när han säger att ”lobbyisternas ökande makt är ett hot mot demokratin. Det är bara de resursstarka som har möjlighet att påverka besluten.”
Helt klart är det arbetare i LO-yrken som drabbas hårdast av den urholkning av demokratin som följer i lobbyismens och privatiseringspolitikens spår. Det är heller knappast någon tillfällighet att Sverige är det OECD-land där ojämlikheten ökat allra snabbast de senaste decennierna samtidigt som vi också legat i täten när det gäller att privatisera skattefinansierad verksamhet.
Att de brunfärgade Sverigedemokraterna är beredda att köpa och sälja åsikter för att vinna respektabilitet i de finare borgerliga salongerna är kanske inte så konstigt. Men hur är det med de liberaler som tar sin ideologi på allvar? Är det inte dags för dem att kliva fram nu?
Träffande!
Men upphandlingen finns nog inte undertecknad på papper utan mer som en tyst överenskommelse…
Japp och däri ligger också ett demokratiproblem.
Men det här är ju en väldigt märklig verklighetsbeskrivning. Beslutet om sekretess är taget av först Kammarrätten och sedan Högsta Förvaltningsdomstolen och besluten har kritiserats hårt av Friskolornas riksförbund som tvärt om menar att öppenhet och transparens är helt avgörande. Friskolorna har tillsammans med SKR verkat för att beslutet ska rivas upp och de har även uppmanat skolor att själva lägga ut den information som Skolverket nu plockar ned. (https://www.friskola.se/2020/08/26/vad-tycker-friskornas-riksforbund-om-beslutet-att-sluta-publicera-skolstatistiken/)
Är det LO:s officiella uppfattning att Högsta Förvaltningsdomstolen är köpt?
Hej Robert!
Jag tycker ditt namn låter bekant. Är du möjligen kopplad till eller anställd av någon lobby- eller näringslivsorganisation? Om så är fallet förstår jag lite bättre syftet med din fråga…
Svaret på din (medvetet vinklade?) avslutande fråga är självklart nekande. Det är likväl ett faktum att det från och med 1 september är affärslogiken som styr Skolverkets statistik rörande skolor och betyg m.m. Aktiebolagslagens skydd för “affärshemligheter” övertrumfar förvaltningslagen.
Försvarar man dagens ”skolmarknad” och förekomsten av vinstdrivna skolbolag med att Friskolornas riksförbund uppmanar sina medlemsföretag att offentliggöra den aktuella statistiken tycker jag nog att man bör fundera över det där med rättssäkerhet och vem/vilka skolan egentligen är till för. Uppgifter om förhållandena i skolan ska självklart inte vara en “nådegåva” som allmänheten tilldelas av de bolag som lever av och fyller på sina vinstmarginaler med skattemedel. Som sexton initierade skolforskare träffande skriver i gårdagens SvD (2020-08-30): ”För varje skolrankning, vinstuttag, börsnotering och sekretessföreläggande förskjuts skolans verksamhet allt starkare mot marknadens principer snarare än mot allmänna demokratiska idéer om en likvärdig skola.”
Många medborgare (om man nu inte har ett egenintresse i ett privat skolaktiebolag eller jobbar för en intresse- eller lobbyorganisation som finansieras av sådana aktiebolag) tycker nog forskarna har viktiga poänger. Skolan är en viktig samhällsinstitution och ska inte vara en marknad. LO vill avskaffa den “fria etableringsrätten”, stoppa vinstdriften i skolan genom en vinstbegränsning, att offentlighetsprincipen ska gälla och har i övrigt fört fram liknande synpunkter som forskarna.
I opinionsundersökning efter opinionsundersökning (se exempelvis den undersökning som SOM-institutet vid Göteborgs Universitet kontinuerligt genomför) har också mellan 60-80 procent av svenska folket tydligt gett uttryck för att de inte vill se någon vinstjakt i skolsektorn. Att de intresse- och lobbyorganisationer som har aktiebolagsägda skolor som medlemmar eller finansiärer tycker annorlunda är knappast förvånande. Att de utövar ett omfattande lobbyarbete på riksdagspartierna är också uppenbart. Det är detta demokratiproblem, som en rad demokratiforskare uppmärksammat, som bloggtexten försöker förstå och analysera med utgångspunkt i de positionsförändringar i skolfrågan som gjorts av Centern och SD.
Här är länken till den aktuella SvD-artikeln skriven av ovan refererade skolforskare: https://www.svd.se/en-hemlig-skola-rojer-det-orimliga
Allt gott!
Mvh
Kjell
Ja, det verkar tyvärr så!
Bra resonerat, försök lägga upp den som en debattartikel på AB eller DN eller SvD, där du får resonans
Hej. Du skriver följande:
”Helt klart är det arbetare i LO-yrken som drabbas hårdast av den urholkning av demokratin som följer i lobbyismens och privatiseringspolitikens spår.”
På vilket sätt drabbas en lågavlönad kontorist på tullverket, medlem i Tco-förbundet Tull-Kust MINDRE än de du kallar arbetare i LO-yrken?
Hej Ken!
Självklart finns bland TCO-förbundens yrkesgrupper de som demokratiutredaren Hermansson nog skulle klassat som mindre ”resursstarka”. Bra att du påminner om detta. Många av LO- och TCO-förbundsmedlemmar har liknande arbetsförhållanden och ställning i arbetslivet. Så är det. Rätt ska vara rätt.
Kul ändå att se att en f.d. kollega från min tid på TCO läser LO-bloggen. Det gläder mig.
Allt gott!
Kjell
Fint att vi är ense om detta. Har alltid haft svårt för idén att arbetare per definition har sämre resurser. (Hänger säkert med sedan jag var varvsarbetare på 1970-talet). Du vet ju sedan tidigare att jag förespråkar enhet mellan löntagare utan den stofila uppdelningen som nu är. Kanske kan den danska fackliga rörelsen inspirera oss som den ju gjort så många gånger förr i historien.
Den frågan är intressant, men går lite vid sidan om ämnet för denna blogg. Vi får säkerligen anledning att diskutera frågan närmare när vi ses nästa gång… 🙂
Ankdammen Sverige följer USA i spåren för man har inga egna tankar eller idéer. Det är så slentrianmässigt så man börjar slita sitt hår.
Titta bara på detta men lobbyister och annat som infiltrerar besluten.
Är svensk ”liberalism” upphandlad av starka särintressen?
Borde inte frågan vara: Är svensk demokrati upphandlad av starka särintressen?
Den frågan är nog mer träffsäker.