Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, förkortat EESK, är en rådgivande kommitté som består av företrädare för arbetsgivare, fackliga organisationer och övriga civilsamhällesorganisationer från alla EU-länder. EESK yttrar sig över de allra flesta av EUs lagstiftnings- och policy-ärenden. Från Sverige finns tolv ledamöter, varav fyra är nominerade av fackliga organisationer. LO har nominerat mig, Ellen Nygren, och Sam Hägglund.
Kommitténs nya ordförande heter Christa Schweng. Hon kommer från Österrike och representerar arbetsgivargruppen.
Plenarmötet 27-29 oktober var ett högtidligt öppnande, om än i hybridform, med deltagande både på plats i Bryssel och på distans via internetuppkoppling. Under mötet debatterades Europas framtid och EESKs framtida roll med inbjudna gäster. Europeiska rådets ordförande Charles Michel menade att EESK har en nyckelroll ifråga om att representera civilsamhället i arbetet med att komma ut ur krisen som ett mer robust och starkare samhälle.
Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen talade om återhämtning efter Covid-19-krisen och satsningen på den gröna given.Europaparlamentets talman David Maria Sassoli betonade att återhämtningsprogrammet är nödvändigt för att hantera efterverkningarna av den allvarligaste krisen sedan EU bildades. Samtidigt måste det ’nya Europa’ som växer upp upplevas som rättvist av EUs medborgare. Luca Visentini, generalsekreterare för Europafacket – ETUC, uttryckte sin oro över hur pandemins effekter särskilt drabbat de svagaste i samhället. EUs återhämtningsprogram är goda nyheter för EUs medborgare. Samtidigt uttryckte han besvikelse över att den Europeiska Pelaren för Sociala Rättigheter inte spelar en mer central roll i återhämtningsprogrammet. Han betonade också att effekterna av återhämtningsprogrammet inte kommer att märkas förrän nästa höst, medan vi är inne redan nu i en full andra våg av smittspridning.
Invigningen avslutades med Europahymnen, som också heter ”Hymn till glädjen”, något som verkligen kan behövas som motvikt till de svårigheter vi nu har att hantera.
Bland de yttranden som antogs finns SOC/641 handlar om Integrering av migranter genom språkutbildning. Mindre än hälften av EUs medlemsstater har handlingsprogram för integration. Yttrandet tar ett brett grepp på hur medlemsstater kan förbättra situationen speciellt för migrerande barn och kvinnor. Studiegruppen har samlat erfarenheter från en mängd medlemsstater, varav två är svenska (Kalejdo i Oskarshamn och Yallatrappan i Malmö). En nyckelfråga är språkträning, och EU kan hjälpa till att förmedla målsättningar och goda exempel, eftersom utmaningarna är gemensamma, även om integrationsarbetet måste göras lokalt.
Yttrande SOC/644 handlar om social dialog för ekonomisk hållbarhet och återhämtningsförmåga. Yttrandet tar upp bristerna i europeisk lagstiftning när det gäller konsultationer med arbetsmarknadens parter, och föreslår konkreta steg som skulle kunna förbättra parternas inflytande i beslutsfattandet.
Det vore kanske bra om LO eller något fackligt eller partsinsitut redogör för likheter och olikheter ifråga om arbetsrätt och social dialog och s.k. friföretagsamhet. En fråga som kan ställas är Är det en fördel att lokalisera produktion/service till länder där det är “vilda västern” eller där facken har viss makt trots det nyliberala marknadsfundamentalistiska systemet som dominerar även i auktoritära länder?
Tack för din kommentar. Social dialog brukar betyda att beslutsfattare samråder med företrädare för arbetsgivare och fackliga organisationer innan de fattar beslut om sådant som får betydelse för arbete och arbetsmarknaden. Det sker i EUs lagstiftningsprocess, och ofta även nationellt. Därtill kan arbetsmarknadens parter göra självständiga överenskommelser inom strukturen för social dialog, som komplement till sedvanliga kollektivavtalsförhandlingar. Ur ett fackligt perspektiv är social dialog självklart bättre än beslutsprocesser utan inflytande för arbetsmarknadens parter.