Pandemin har under det senaste året allt som oftast fått agera kuliss för reformer som helst skulle genomförts igår. Dagens nyhet från Välfärdskommissionen om en avsiktsförklaring där staten och välfärdens offentliga aktörer nu är överens om att arbeta fram gemensamma lösningar för en mer integrerad offentlig digital infrastruktur är ytterligare ett exempel på detta. På omsorgskontoret jag jobbade på för femton år sedan var diskussionen om sekretessfaxens roll visavi verksamhetssystemet redan en sliten melodi. För under lång tid har myndigheter inom det offentliga byggt och upphandlat digitala verksamhetssystem enligt devisen “låt tusen blommor blomma”, vilket lett till system som haft problem att integreras med andra system. Dessutom har den ständiga frågan om säkerhet gällande individdata och sekretess med rätta skapat gropar i vägen framåt.
Det är därför inte en sekund för tidigt att det myndighetsgemensamma initiativet nu sjösätts. För den som inte reflekterar över offentlig digital infrastruktur i sin vardag är det kanske inte uppenbart vilket stort steg framåt för den digitala välfärdsstaten som detta beslut skulle kunna utgöra. Sverige och den svenska regeringen har i och med beslutet tagit ett steg närmare en digital välfärdsstat. För en modern välfärdsstat behöver inte bara en välfärd värd namnet. Den behöver också matchas med en digital infrastruktur och service i världsklass. Att de offentliga aktörerna inom välfärden nu krokar arm för att med gemensamma krafter skapa en hållbar, robust, säker och tillförlitlig digital infrastruktur för vår gemensamma välfärd, utgör ryggraden i ett sådant samhällsprojekt. Det handlar om social ingenjörskonst i den digitala eran.
Initiativets ambitioner att låta medborgarna och deras behov stå i fokus för arbetet utgör en viktig grund för det fortsatta arbetet. Men nog så viktigt är att utgå från professionens kunskap och erfarenhet när lösningar skapas och implementeras. Digitaliseringen sker på arbetsplatserna, och därmed står arbetstagarna i centrum för digitaliseringen. Arbetstagare och deras fackliga representanter måste vara en självklar del i utveckling, implementering och uppföljning av digital teknik. Bara så kan vi tala om en egentlig digitalisering och skapandet av hållbara digitala lösningar.
Frågan om individdata och sekretess kommer att ha en viktig roll i det fortsatta arbetet. Här handlar det inte enbart om sekretessprövningar och att värna och säkra den enskildes data. Här finns också möjlighet att ta ett större grepp om frågan. Hur kan vi skapa digitala möjligheter för att medborgare kan känna ett större ägandeskap eller kontroll över sin data? Här finns intressanta exempel på kommunnivå från både Oslo och Barcelona att låta sig inspireras av. På detta sätt kan den digitala välfärdsstaten också vara med och bidra till att stärka vår demokrati.
Hej!
Jag föredrar en mänsklig och human välfärdsstat.
Mvh J.
Hej!
jag håller helt med dig. För mig är välfärdsstaten och den digitala sidan av den helt enkelt två sidor av samma mynt. Den stora utmaningen när vi bygger ut den digitala är att den just är en spegling av det vi har. Att de är en enhet som bygger på samma världen. Här har vi en stor utmaning tror jag och därför är det så viktigt att vi börjar tala om värdena (mänsklig, human, byggd utifrån verkliga mänskliga behov med hjälp av professionerna mm) för vad som utgör vår välfärd.