Under de senaste decennierna har inkomstskillnaderna ökat stort i Sverige. Snabbare här än i något annat jämförbart land. När vi nu står mitt i en pandemi med tillhörande ekonomisk kris kanske många undrar hur det påverkat ojämlikheten i vårt land.1 Har de senaste decenniernas trend med ökande inkomstskillnader fortsatt i krisens fotspår? Eller har utvecklingen vänt?
Flera decennier av ökande skillnader
För ett par veckor sedan släpptes LOs årliga rapport om maktelitens inkomster. I rapporten studeras inkomstutvecklingen mellan 1950–2019 för en grupp som vi benämnt makteliten – knappt 200 personer på höga positioner inom näringsliv, politik, ekonomi och andra viktiga samhällsområden. Den visar bland annat att 2019 hade de 50 storbolagsdirektörerna som ingår i makteliten en genomsnittlig inkomst motsvarande drygt 60 industriarbetarlöner. Relativinkomstutvecklingen för denna grupp har varit extrem. 1980 motsvarade den genomsnittliga inkomsten för gruppen cirka nio industriarbetarlöner.
Inkomstskillnaderna i Sverige har ökat stort under de senaste decennierna. Vår rapport om makteliten är inte den enda undersökning som visar detta. Nyligen släpptes också SCBs årliga statistik över hur inkomsterna fördelar sig i befolkningen. Skillnaderna har under de senaste årtiondena ökat i såväl toppen som i botten av inkomstfördelningen. Andelen av de totala inkomsterna som tillfaller den översta procenten har ökat från runt 2–3 procent av inkomsterna under början av 1980-talet till 8,6 procent av inkomsterna 2019. Andelen relativt fattiga i befolkningen har ökat från runt 7 procent av befolkningen i början av 1990-talet till dryga 15 procent 2019.
Det senaste inkomståret i såväl vår rapport om makteliten som i SCBs inkomststatistik är alltså 2019. Det kommer att dröja till början av nästa år innan inkomstfördelningsstatistiken för 2020 finns tillgänglig. Men en hel del talar för att inkomstskillnaderna fortsatt att öka i Sverige under det gångna året.
Arbetslösheten drabbar de redan mest utsatta
Låginkomsttagare och personer med osäkra och tillfälliga anställningsförhållanden drabbas ofta, i högre utsträckning än andra grupper, av arbetslöshet och efterföljande inkomstbortfall vid ekonomisk kris. Så har också varit fallet under Corona-krisen. Hög arbetslöshet tenderar att förstärka de skillnader utifrån klass, kön, etnicitet och ålder som redan finns i samhället.
Arbetslösheten har under det senaste året stigit från dryga 6 procent till runt 9 procent.2 Men ökningen av arbetslösheten fördelar sig inte jämnt över arbetskraften. Krisens karaktär har inneburit att kontaktnära branscher drabbats speciellt hårt. Arbetare – men även grupper av tjänstemän såsom piloter och småföretagare sysselsatta i dessa branscher – har drabbats klart hårdast av arbetslöshet. I Hotell- och restauranganställdas a-kassa har antalet arbetslösa vuxit med 83 procent mellan december 2019 och december 2020. I Transports a-kassa är motsvarande siffra 63 procent. Som jämförelse kan nämnas att ökningen är på 13 procent i fackförbundet STs (som organiserar tjänstemän inom statlig verksamhet) a-kassa och på 19 procent i IF Metalls a-kassa.3
De branscher som drabbats hårdast är också i hög utsträckning branscher där anställningsförhållandena redan innan pandemin var tuffa och lönerna jämförelsevis låga. Bland yrkena med lägst genomsnittlig (heltids)månadslön 2019 återfanns bland annat kafé- och restaurangbiträden, kassapersonal och taxiförare.4 Visstidsanställningar är därtill mycket vanligt förekommande inom många yrken i hotell-, restaurang-, handel- och transportbranschen. I hotell- och restaurangbranschen är det över 40 procent av de anställda som inte har en fast anställning.5 Få och osäkert antal timmar innebar alltså redan innan krisen att många av arbetarna, i de av krisen ekonomiskt hårdast drabbade yrkena, hade ännu lägre inkomster än vad den genomsnittliga heltidslönen för yrket indikerar.
Förutom ökad arbetslöshet (framför allt koncentrerad till branscher där inkomsterna redan innan krisen var som lägst) och det inkomstbortfall som det innebär, har inkomsterna för många löntagare under pandemin också påverkats av korttidsarbete (permitteringar), undersysselsättning och sjukfrånvaro.
Krisens negativa effekter på inkomsterna för många löntagare har dock dämpats av flera av regeringens krisåtgärder. Speciellt bör systemet med korttidsarbete och den tillfälliga förstärkningen av arbetslöshetsförsäkringen nämnas. Systemet med korttidsarbete innebär förvisso, trots det statliga stödet, en lägre inkomst för löntagaren jämfört med om hen skulle ha arbetat i vanlig omfattning. Samtidigt har många säkert sluppit bli uppsagda och arbetslösa tack vare systemet. Den tillfälliga förstärkningen av arbetslöshetsförsäkringen har inneburit att en större andel av dem som blivit arbetslösa, än vad som annars skulle ha varit fallet, har varit berättigade till ersättning. Dessutom har ersättningsnivåerna höjts tillfälligt. Även om krisåtgärderna haft en dämpande effekt på utvecklingen, är det dock troligt att krisens effekter på arbetsmarknaden gjort att inkomstspridningen har ökat i den nedre halvan av inkomstfördelningen under fjolåret.6
Effekterna av krisen riskerar att bli kännbara under många år framåt. De negativa effekterna av ekonomiska kriser blir ofta långvariga på arbetsmarknaden. Före 1990-tals krisen varierade arbetslösheten i Sverige ofta runt 2–3 procent. Därefter har Sverige aldrig, ens under högkonjunktur, kommit under 6 procents arbetslöshet. Efter finanskrisens utbrott ökade antalet långtidsarbetslösa sex kvartal i rad och resulterade i mer än en fördubbling av antalet långtidsarbetslösa.7 De mer långsiktiga effekterna på inkomstutvecklingen i de nedre delarna av inkomstfördelningen beror till stor del på hur snabbt arbetslösheten kan pressas ner. Vilken återhämtningspolitik som förs i Sverige och i vår omvärld under de närmaste åren kommer att vara avgörande.
Utvecklingen av tillgångspriserna gynnar toppen
Medan pandemin drabbat många i den nedre delen av inkomstfördelningen hårt har inkomstutvecklingen för många i de högsta inkomstskikten varit god. Framför allt har utvecklingen av tillgångspriserna gynnat många i toppen.8 Detta har stor betydelse för inkomstfördelningen eftersom både tillgångar och avkastningen på dessa – kapitalinkomsterna – är mycket ojämlikt fördelade i samhället. För de 90 procent av befolkningen med de lägsta inkomsterna utgör kapitalinkomsterna i genomsnitt endast runt tre procent av inkomsten. För den översta procenten är däremot närmare 80 procent av inkomsterna just kapitalinkomster.9
Under februari och mars 2020 föll världens börser kraftigt i samband med att smittspridningen började ta fart i stora delar av världen, inte minst i Europa och USA. Men därefter har en snabb återhämtning skett. Stockholmsbörsen steg totalt sett med dryga 13 procent under året. Detta gynnar främst de rikaste i Sverige. År 2016 tillföll exempelvis runt 60 procent av de finansiella kapitalvinsterna den översta procenten.10 Uppskattningar gjorda av organisationen Oxfam visar att förmögenheterna för världens 1 000 rikaste personer återhämtade sig till samma nivå som innan pandemin på cirka nio månader.11
Det är inte bara utvecklingen av de finansiella tillgångarna under det senaste året som gynnat toppen. Även bostadsprisutvecklingen gynnar generellt de övre skikten av inkomstfördelningen mer än de nedre eftersom fastighetstillgångar och vinsten från försäljning av dessa är koncentrerade till toppen. Över 90 procent av kapitalvinsterna från försäljning av reala tillgångar tillföll exempelvis år 2016 personer med de 10 procent högsta inkomsterna.12
Under 2020 steg bostadspriserna med 11,5 procent. Priserna steg också mest på några av de dyraste bostadstyperna. Villapriserna i Stockholm steg med nästan 17 procent.13 Utvecklingen på bostadsmarknaden får ses som både en orsak till – men även en konsekvens av – att Corona-krisens ekonomiska effekter träffat befolkningen så ojämlikt. De grupper som drabbats värst privatekonomiskt är, som diskuterades ovan, till stor del personer med redan initialt låga löner och ofta tillfälliga anställningar, grupper som även innan krisen hade dåliga förutsättningar att köpa ett eget boende. De grupper som innan krisen hade de ekonomiska resurserna att köpa ett (nytt) boende – speciellt en villa i storstadsområdena – har däremot i stor utsträckning inte drabbats.14
Hur inkomsterna i toppen kommer att påverkas av krisen på lite längre sikt är det svårt att sia om. Det är inte omöjligt (men inte heller någon självklarhet) att vi kommer se sättningar på såväl börsen som på bostadsmarknaden framåt, vilket skulle påverka inkomsterna för de mest välbeställda. Samtidigt har de underliggande förutsättningarna, som gjort att inkomsterna för dessa grupper ökat så mycket under de senaste årtiondena, inte förändrats av krisen.
Den sammantagna bilden pekar mot att inkomstskillnaderna fortsatt öka under 2020
Hur inkomstspridningen i Sverige totalt sett utvecklades under det väldigt speciella året 2020 får vi svar på först om ett år när inkomstfördelningsstatistik för året blir tillgänglig. Den sammantagna bilden tycker jag dock pekar mot att inkomstskillnaderna med stor sannolikhet fortsatte öka under förra året. Många av dem som det senaste året drabbats hårdast ekonomiskt hade redan innan krisen lägre inkomster. Krisens negativa effekter på inkomsterna för många löntagare har visserligen dämpats av flera av regeringens krisåtgärder. Men min bedömning är att det trots det är troligt att krisens effekter på arbetsmarknaden gjort att inkomstspridningen totalt sett har ökat i den nedre halvan av inkomstfördelningen. Vad gäller de översta grupperna i inkomstfördelningen är det inget som tyder på att dessa generellt har träffats speciellt hårt av krisens ekonomiska konsekvenser. Tvärtom har utvecklingen av tillgångspriserna, både börsutvecklingen och utvecklingen på bostadsmarknaden, gynnat toppen.
1 OECD Income Distribution Database.
2 SCB (AKU). Avser arbetslösheten för åldersgruppen 15-74 år.
3 Arbetsförmedlingen, statistik över sökande per a-kassa.
4 SCB, Lönestrukturstatistik
5 LO-ekonomerna (2020) Ekonomiska utsikter Hösten 2020 – Arbetslöshetskrisen kräver offensiv finanspolitik https://www.lo.se/home/lo/
res.nsf/vRes/lo_fakta_1366027478784_ekonomiska_utsikter_ht2020_
pdf/$File/Ekonomiska_utsikter_ht2020.pdf
6 I en ny europeisk studie försöker författarna skatta utvecklingen av inkomstskillnaderna i fem länder (däribland Sverige) för perioden januari 2020–september 2020. De finner att inkomstskillnaderna verkar ha minskat något i alla de aktuella länderna under perioden. En möjlig förklaring som författarna lyfter är just att statliga stödåtgärder (av olika slag i de olika länderna) kan ha lyckats väl med att kompensera för inkomstbortfall i de nedre delarna av inkomstfördelningen. Studiens resultat får dock ses som väldigt osäkra. Det rör sig om en enkätstudie med förhållandevis få deltagare, dessutom är inkomsterna självrapporterade och uppges bara inom inkomstband. Studien avser också endast utvecklingen mellan januari-september, den säger alltså inget om inkomstutvecklingen under hösten. Att inkomsterna jämförs mellan enskilda månader medför också risk för att författarna ofrivilligt fångat säsongseffekter. se Clark, A. E. m.fl. (2020) The Fall in Income Inequality during COVID-19 in Five European Countries http://www.ecineq.org/milano/WP/ECINEQ2020-565.pdf
7 Avser arbetslöshet längre än 27 veckor, 16–64 år, 2006 kv1– 2020 kv3. Se Carlén och Hållö (2020) Ny politik krävs för att förhindra permanent hög arbetslöshet. Ekonomisk debatt, nr 8 2020, årgång 48
8 Utvecklingen av tillgångspriserna, i Sverige såväl som i många andra länder, är till stor del ett resultat av finans- och penningpolitiska insatser ämnade att dämpa de negativa effekterna av den djupa ekonomiska kris vi är inne i. Krisåtgärder som är bra och nödvändiga och, som diskuterades i föregående stycke, dämpat de negativa effekterna på inkomsterna för många löntagare. Samtidigt har åtgärderna alltså en baksida i form av stigande tillgångspriser.
9 Regeringen ”Fördelningspolitisk redogörelse”, PROP. 2017/18:100 Bilaga 2. Avser år 2016.
10 Regeringen ”Fördelningspolitisk redogörelse”, PROP. 2017/18:100 Bilaga 2. Avser år 2016.
11 Oxfam (2021) The inequality virus. Methodology note https://oxfamilibrary.openrepository.com/bitstream/handle/10546/621149/tb-inequality-virus-methodology-note-250121-en.pdf
12 Regeringen ”Fördelningspolitisk redogörelse”, PROP. 2017/18:100 Bilaga 2. Avser år 2016.
13 Nasdaq OMX Valueguard-KTH Housing Index (HOX-index)
14 Se LO-ekonomerna (2020) Ekonomiska utsikter Hösten 2020 – Arbetslöshetskrisen kräver offensiv finanspolitik https://www.lo.se/home/lo/
res.nsf/vRes/lo_fakta_1366027478784_ekonomiska_utsikter_ht2020_
pdf/$File/Ekonomiska_utsikter_ht2020.pdf
Ja! löneklyftorna är åt h-e för stora! de borde få vara max 4 ggr. vanlig industriarbetarlön! Ingen människa. vad den än har för yrke och – eller kunskap är värda såna fantasilöner som förekommer i dag, flera hundra gånger!