Har man ett kortsiktigt och ytligt perspektiv kan man luras att tro att fattiggörandet av sjuka enkelt kan förklaras av det så kallade 9,0-målet, som socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och s-regeringen införde hösten 2015. Men alla som genom åren följt sjukförsäkringsfrågan på LO-bloggen vet att det inte är så enkelt. Historien börjar inte hösten 2015, där SVTs Uppdrag Granskning börjar sin berättelse.
Visst har den socialdemokratiska partiledningen och s-regeringen ett ansvar. LO kritiserade 9,0-målet från första dagen. Samma dag som regeringen presenterade sitt siffersatta mål till Försäkringskassan sade LOs dåvarande vice ordförande Tobias Baudin till TT: ”Det finns stora risker med att sätta upp sådana här mål. Det finns en risk att Försäkringskassan blir tuffare i sin bedömning och att sjuka människor slängs ut.” LO har därefter kontinuerligt upprepat denna kritik.
Det är inte särskilt svårt att räkna ut att om regeringen via myndighetens regleringsbrev ger Försäkringskassan (FK) i uppgift att pressa ner det så kallade sjukpenningtalet så kommer fler sjuka att få avslag och kastas ut ur försäkringen. LOs analys har senare bekräftats av Inspektionen för Socialförsäkringen, ISF (se ISF-rapport 2018:17) och akademiska forskare (se exempelvis Niklas Altermarks bok ”Avslagsmaskinen”).
Men man får inte glömma bort att grunden till dagens ”flexibla” lagstiftning, som ger FK möjligheten att beroende på i vilken riktning de politiska vindarna blåser tolka lagen mjukare eller stramare, infördes 2008 av en moderatledd regering. Det var Fredrik Reinfeldts regering som 2008 ändrade lagen så att den försäkrades arbetsförmåga allt mer började prövas mot en fiktiv arbetsmarknad och teoretiska ”hitte-på-jobb”. Detta var en medveten del i alliansregeringens strategi för att minska utgifterna för sjukförsäkringen och därmed skapa utrymme för och finansiera de stora skattesänkningar de samtidigt genomförde (läs mer i denna LO-rapport).
Så när socialförsäkringsminister Strandhälls 9,0-mål införs hösten 2015 och FK fick signaler om att sänka sjukpenningtalet fungerade detta ungefär som att sätta en turbo på en förbränningsmotor. De grundläggande systemfelen, som finns inbyggda i Alliansregeringens ”rehabiliteringskedja” från 2008, förstärktes. Det som av FK ansågs vara ett ”normalt förekommande arbete” blev allt mindre verklighetsanknutet och prövningen mot rena ”hitte-på-jobb” eskalerade till absurda nivåer. ”Avslagseffektiviteten” och avslagsandelen ökade dramatiskt.
Den typ av målstyrning via regleringsbrev som Annika Strandhäll och den s-ledda regeringen idag får befogad kritik för har dessutom tillämpats tidigare. År 2011 när Ulf Kristersson var socialförsäkringsminister mjukades skrivningarna i regleringsbrevet upp för att rädda alliansregeringen från den massiva kritik som exempelvis ett antal läkare på DN-debatt framförde, om att deras svårt sjuka cancerpatienter blev av med sin sjukpenning vid den så kallade 180-dagarsgränsen och tvingades till Arbetsförmedlingen.
Istället för att i grunden förändra den orimliga lagstiftningen från 2008, som i sina huvuddrag fortfarande gäller och ligger till grund för FKs beslut, försökte den dåvarande alliansregeringen alltså påverka FKs lagtillämpning via regleringsbrevet. Kristersson och den moderatledda regeringen slog vakt om sin lagstiftning och försökte styra bort uppmärksamheten från de allvarliga systemfelen de själva skapat. Får vi vid nästa val en SD-stödd moderatledd regering kan vi räkna med att dessa systemfel kommer att förstärkas ytterligare. Moderaterna vill nämligen spara in ytterligare ungefär 10 miljarder/år på sjukförsäkringen genom ännu stramare regler och fler karensdagar.
Inspektionen för Socialförsäkringen är dock mycket tydlig i sin kritik av hur olika regeringar, alltså både socialförsäkringsminister Strandhäll och socialförsäkringsminister Kristersson, styrt Försäkringskassan via regleringsbreven (se ISFs rapport 2018:16, s.12): ”När tillämpningen varierar över tid utan att några större regeländringar har genomförts för sjukförsäkringen kan det enligt Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) äventyra rättssäkerheten över tid. Dessutom finns det en risk för att tilltron till socialförsäkringssystemet och förtroendet för Försäkringskassan skadas.”
ISFs analys, om att rättssäkerheten och legitimiteten brister i sjukförsäkringen, ligger också till grund för de slutsatser och de förslag som utredaren Claes Jansson fört fram i sin utredning En begriplig och trygg sjukförsäkring med plats för rehabilitering (SOU 2020:6). Idag ligger därför väl utredda förslag (se SOU 2020:6 och SOU 2020:26) på regeringens bord. 3,5 miljoner löntagare i LO, TCO och Saco och tunga remissinstanser som Arbetsförmedlingen har tillstyrkt förslagen. Det handlar bland annat om att FK måste ange vilken typ av arbete (yrkesgrupp) de prövar arbetsförmågan emot.
LO vill gå längre än det utredningen, p.g.a. ett stramt utredningsdirektiv, kunde föreslå. Det handlar inte minst om att tydligare utgå från den grundläggande socialförsäkringsprincipen om att vi ska vara ”försäkrade i befintligt skick”, det vill säga att vid beslut om rätt till sjukpenning och sjukersättning ska FK ta hänsyn till vem vi faktiskt är och var i livet vi befinner oss (läs mer i detta blogginlägg). Men utredningsförslagen innebär ändå att viktiga steg tas i rätt riktning.
Med utredaren Claes Janssons förslag blir arbetsförmågeprövningen mindre fiktiv och mer rättssäker. Idag bereds Claes Janssons förslag, om att göra FKs arbetsförmågeprövning mera verklighetsanknuten, inom regeringskansliet och det finns en riksdagsmajoritet (S, V, Mp och C) som har sagt att de stödjer förslagen (läs mer i denna debattartikel).
Det är dags att börja ta steg i rätt riktning, bort från den orimliga lagstiftning och arbetsförmågeprövning mot rena ”hitte-på-jobb” som Reinfeldt och Borg införde 2008. Dagens sjukförsäkring är ovärdig en modern välfärdsstat!
Det måste finnas ett bättre och mer rättssäkert sätt att hantera
omprövningen av negativa beslut från Försäkringskassan.
Försäkringskassan har en hel stab av experter att tillgå.
Försäkringskassans funktion måste diskuteras i grunden.
En fråga som över huvud taget inte har diskuterats är omprövningen av
Försäkringskassans beslut när en person fått avslag.
Omprövnings processen är i sig värd att diskutera.
Första steget är att man klagar hos kassans omprövningsenhet där en ny handläggare
går igenom ärendet.
Myndigheten har då sina jurister och försäkringsmedicinska rådgivare (läkare)
att tillgå och frågan är hur oberoende denna första prövning i praktiken blir.
Skulle den klagande inte vara nöjd med omprövningsenhetens beslut kan man
överklaga till Förvaltningsrätten. Har man ingen egen advokat uppstår inga kostnader
för den klagande, men sannolikheten att kunna vinna framgång i domstolsprocessen
utan eget juridiskt ombud (och kanske en egen expertpanel) är liten.
Motparten har en hel stab av experter att tillgå.
Att anlita en jurist kostar 2 000–3 000 kr/timme för den klagande och vanligtvis
avsätter advokaten cirka 10 timmar för att göra en ordentlig genomgång. Det blir
alltså snabbt stora kostnader för den enskilde.
Det måste finnas ett bättre och mer rättssäkert sätt att hantera omprövningen av
negativa beslut från Försäkringskassan.
Vi anser att en från Försäkringskassan oberoende instans bör ompröva ärenden
innan de eventuellt går vidare till domstol. En sådan instans skulle kunna bestå
av medicinsk expertis och någon form av lekmannarepresentation, kanske vald
av facket.
Kostnaderna för systemet skulle tas från Försäkringskassans anslag då kassan
ju redan nu har kostnader för sin omprövningsmekanism.
Instämmer till fullo: en rimlig, alltså realistisk, sjukförsäkring kan aldrig bygga på fantasier om lämpliga jobb. Den faktiska arbetsmarknaden måste vara vad man utgår från.
Är det dessutom fråga om en social rättighet kan aldrig ett tak sättas för kostnaderna för försäkringen som det gäller att hålla sig inom. Det är inget mindre än att sätta rättsstatens principer i fråga — från första början. Men Stalin skulle uppskattat greppet. Kostnaderna kan i stället hållas nere genom ett arbetsliv med rimliga arbetsvillkor.
Alldeles oavsett vem som införde lagstiftningen så behöll Socialdemokraterna den vad jag förstår ograverad. Att sedan införa ett absolut mål för hur många sjukdagar sjuka vi ska ha under ett år oavsett hur arbetsmarknaden ser ut, är lika vettigt som att du på nyårsafton gör en bestämd förutsägelse av hur många dagar du kommer att vara sjuk kommande år och bestämma att resten av året kommer du att hålla dig frisk. Annika Strandhälls försök att frånsäga sig ansvaret för konsekvenserna det uppdrag Försäkringskassan fick medförde och hennes försök att inbilla oss att dessa inte gick att förutse framstår som rent hyckleri.
Dessutom är Försäkringskassans rätt att döma ut erfarna läkares diagnoser och bedömningar av patienters arbetsförmåga utan att kunna eller ens behöva visa att de varit felaktiga inte värdigt ett modernt rättssamhälle. Det har inte heller behandlingen av den person Uppdrag Granskning fokuserade på varit under de år Socialdemokraterna suttit vid makten.
Om vi ska göra en grundlig analys av hur det ser ut måste vi gå tillbaka till ca 1990. Då ändrades sjukförsäkringen till att enbart gälla synliga och bevisade fysiska medicinska skäl för sjukskrivning. Det gjorde att alla med psykiska sjukdomstillstånd avfärdades.
Eftersom de idag är ca 70- 80% av alla fall så inser man hur det är. Dessutom orkar inte dessa människor överklaga. Det räknar politker och FK med. Så man plågar dom att ge upp och ta förtida uttag på pensionen.
Sen kräver jag mer av en socialdemokratiskt styrd reering med slagorden Rättvisa Solidaritet och Jämlikhet. Att de har fortsatt och förvärrat Alliansens sjukförsäkring får de inte komma undan med. Strandhäll var en inkompetent minister så är det bara.
De gör inget idag heller trots Clas proffsiga utredning. De vill inte och har ingen deologi för sjuka människor att bygga på. Enbart Vänsterns Ulla Andersson, Ida och Nooshi påtalar med kraft den usla och rättsvidriga sjukförsäkringen.
Att chefer inom FK ger löneförhöjningar till de handläggare som gör flest avslag är en rättsvidrig handling men inget görs.
Jag har arbetat med att rehabilitera människor tillbaka till en funktionsförmåga och arbetsförmåga sedan 2001, så jag har massor av exempel på hur det är. Vore intressant att ta del av antalet självmord pga en inhuman politik i sjukförsäkringen. De är troligen höga.
Ingegerd Bäcksholm
Arbetsmiljö – och Rehabspecialist
Hej!
Så sant som det är sagt. Att stjäla av sjuka och gamla är inte snyggt. Inte för att spränga redan välfyllda plånböcker. Det behövs en Robin Hood nu, när Sheriffen av Nottingham härskat allt för länge. Vi lever i en ekonomisk medeltid.
Mvh J.
Se till att även den avgift staten tar från arbetsgivaravgifterna och överförs till Statskassan för satt finansiera andra utgifter, jobbskatteavdrag m.m., lämnas kvar i socialförsäkringsbudgeten. Då kan man finansiera de socialautgifterna och bevilja ersättningarna enligt socialförsäkringslagen som de var tänkta i det ursprungliga avtalet mellan facken och arbetsgivarna.
Jag anser att
1) Försäkringskassan bryter mot lagkrav och jag förstår inte hur kan det vara så svårt att få myndigheten att följa Förvaltningslagen och Socialförsäkringsbalken. Det är myndighet som är enligt lagen skyldig att utreda, motivera sitt beslut och ge service till medborgare – se Förvaltningslagen (2017:900) 6§ om serviceskyldighet 32§ motiveringsskyldighet, 8§ och 23§ samt Socialförsäkringsbalk (2010:110) 110 kapitel 13§ & 14§ om utredningsskyldighet. I mitt eget fall kunde jag inte se att Försäkringskassan hade gjort något som lagen ålägger den att göra gällande utrednings-, motiverings- och serviceskyldighet utöver att skriva ett standard brev med avslagsbesked. Jag har polisanmält Försäkringskassans handläggare och överklagat till Förvaltningsrätten.
2) Som sjuk hamnar man mellan två grundaktörer i sjukförsäkringen som har helt olika uppfattningar om vad sjukskrivning är:
– Läkare tycker att sjukskrivning är “en del av en medicinsk behandling. Beslut om sjukskrivning är en del av vård och behandling.” https://lakartidningen.se/…/sjukskrivning-ar-en-del…/…
– Försäkringskassan tycker att det är en vanligt missförstånd och att sjukskrivning är en rekommendation till myndigheten. https://www.youtube.com/watch?v=pXRBq9IX1WY
Om Försäkringskassan håller inte med läkaren då måste de reda ut meningsskiljaktigheter utan att den sjuke drabbas – det får inte gå på detta sättet att man följer läkarens råd om sjukskrivning och får retroaktivt avslag för sjukpenning först 1-2 månader senare och sen får leva utan inkomst genom överklaganden som tar år.
3) Det finns ingen besparing varken av lidande eller pengar om kostnad för sjukpenning förflyttas till rättssystem och kommuner med försörjningsärenden. Det är så märkligt att tro att man sänka sjukförsäkringskostnader med att avslå sjukpenning och lämna sjuka människor utan inkomst. Den kostnaden försvinner inte utan läggs på andra poster. Till exempel – till rättsväsendet där antalet domstolsmål har ökat med 27 procent på bara fem år. “Får vi inte tillskottet och mål riskerar att läggas på hög, så slår det mot dem som vänder sig till domstolarna för att få sin sak prövad, exempelvis gällande försörjning, men också mot organisationer, företag och offentlig verksamhet”. https://www.domstol.se/…/domstolarna-begar-700…/
4) Många tror att det är Försäkringskassans läkare som gör annan bedömning än patientens läkare. Som är fel – försäkringsutredare utan att ha krav på att ha en relevant utbildning som ger kompetens att bedöma sjukdomstillstånd gör ändå självständig bedömning och bjuder in Försäkringskassans förtroendeläkare bara när de anser sig ha ett behov för det. https://www.youtube.com/watch?v=YLUKg7sWjjQ . En försäkringsutredare borde inte ha rätt att ta självständigt beslut om avslag av sjukpenning.
5) Vad som gäller “normalt förekommande arbete”, då i sitt beslut argumenterar försäkringsutredare utifrån vad den sjuke har skrivit om sin arbetsoförmåga. Enligt Niklas Altermark om den sjuke skulle skriva att denne inte kan jobba så skulle försäkringsutredare skriva “normalt förekommande arbete där det behövs inte arbeta” eller som i Uppdrag Granskning “ha ett jobb med pauser och på ett kontor nära toaletten för att kunna kräkas” – så upplevde jag även med vid min kontakt med Försäkringskassan – omöjligt att motargumentera eller ens förstå.
6) Jag anser att Försäkringskassan bryter mot mänskliga rättigheter som rätt till tillfredsställande levnadsstandard som omfattar rätten till social trygghet, fysisk och psykisk hälsa och rätten till trygghet vid förlust av försörjning.
Bra Kjell, och jag samt 10.000 tusentals med mej hoppas att LO använder sin makt och resurser för att se till att dom som har “kastats ut” från den trygghet som sjukförsäkringen skulle ge dem , får den tryggheten tillbaka, allt annat vore ett stort “svek” från såväl Socialdemokratin som från LO och den samlade fackföreningsrörelsen. Jag har själv en dotter som drabbats av den situation som nu råder, och varit utan sjukersättningen under över 3 års tid. ingen A-kassa, ej heller någon sjukpeng samt inget “socialbidrag” hon lever på sin makes lön han arbetar inom handels området, hon ramlade mellan stolarna på vilka AF samt Försäkrings handläggaren satt, hon har sedan dess ingen inkomst ! ! för henne finns ingen jämlikhet, ingen rättvisa eller jämställdhet även ordet Solidaritet klingar tomt och falskt. ,hon är inte längre Socialdemokrat ! och jag förstår henne. Hur länge skall Partiet samt Fackföreningsrörelsen vara tondöva i denna fråga, det lär vara upp emot 40.000 tusen som är ute i kylan och den större delen av dom är kvinnor , hur länge skall dom behandlas på detta sätt ? SKAMMEN omgärdar som har ansvaret för att det är så här ! För några år sedan skrymtade dom om att de var “FEMINISTER” Vad är dom idag ? Så Kjell piska på dom, D och LO vet ju vilka det är som slagen skall landa på!.
Försäkringskassan använder även fula argument vid avslag av typen “din skada är inte en arbetsplatsolycka utan en DEGENERATIV skada” för att avslå din ansökan. Degenerativ skada innebär att man får en stämpel av att den är uppkommen pga. ålderdom.
Ja precis eller ännu hellre att man öronmärker dessa pengar så at man låser in dom för det dom skall vara till.
Man säger ju att domstolarna är oberoende och opartiska!
Men kan dom verkligen vara det när man är politiskt styrda av så kallade nämndemän som är just politiskt tillsatta?
Dessa nämndemän måste vara medlem i en politisk organisation för at kunna vara valbar för en uppgift som nämndeman i en domstol som förvaltningsrätten/förvaltningsrätterna.
Så någon opartiskhet eller obundenhet finns inte i detta ledet.
Målet bör ju vara att så många som möjligt rehabiliteras, stöttas att bli så starka att man kan gå tillbaka till sitt eget yrke eller ett jobb man mår bättre i.
Hög grad bra rehabilitering borde vara ett bättre sätt att få låga sjuktal .
Vårdkedjetänket och datasystemen begränsar möjligheterna till samordning och val av rehabilitering, vård och andra insatser, blir stuprör istället för bästa val för individen.
Kan fungera bra för vanligt benbrott, men dåligt för komplexa fall med många olika diagnoser, återkommande sjukskrivningar och vård-/rehab- behov , psykiska och funktionella svårigheter etc.
Föreslår att sådana hanteras av handläggare med särskilt rehabansvar och (möjlighet)/skyldighet samverka med övriga runt personen. Individanpassat.
Den oberoende granskningen borde ske isåfall ske via tex. internationella människorättsorgan eftersom själva Sverige är för litet för att någon ska våga stå upp för den svage!
Att sedan få något som fungerar för de svårast sjuka som på sin höjd kan klara av att klaga/begära stöd EN gång men absolut inget mer är givetvis ur rättvisesynpunkt en självklar sak att lösa hur svårt det än kan ses!
Jag tänker på sådana som mig själv som tex. har ME (G 93.3) och själv bor jag som svensk medborgare i Finland där jag tvingas till döds under värsta tänkbara tortyrförhållanden och utan ha någon möjlighet till domstolsprövning- gissa varför den finska vården har så bra statistik? Var annars hamnar man att operera bort blindtarmen två gånger? Den hade inte tagits bort tillräckligt den första gången så det utbröt kallbrand i buken som det absolut inte kunde vara något fel på för läkarna begår ju inga fel och alla människor reagerar ju exakt lika på alla preparat som serietillverkade maskiner… Som tur var hade den kapslat in sig tillräckligt väl för att chansen fanns att överleva käbblet som syntes tydligt på röntgen men då prestigen får kosta vilket lidande som helst och ingen gräns på dödsoffren heller…
Så jag har helt felaktigt trott mig ha en extra säkerhet iom mitt svenska medborgarskap så nu skulle det krävas mycken hjälp för att få dessa psykopatiska pappersvändare inför människorättsdomstolen för egen ork existerar bara inte och ekonomiskt utblottad är lindrigt sagt!
Men som utgångspunkten var så krävs det internationell granskning i små länder- det gäller bara att hålla koll på korruptionen som måste få ett straffvärde som landsförräderi om nu inte alla ansvariga har immunitet?
Nu har ni haft flera år på er att rätta till detta och inget har hänt varför ? Vem sitter vid rodret egentligen är det MP som bestämmer ? Sjuka sitter i sina hem och får inte någon ersättning och tvingas ut i arbetslöshet ( är själv en av de drabbade 64 1/2 år gammal ) tror inte jag får ett nytt arbete . Detta är inget annat än en skandal , sluta upp med bortförklaringar se till att agera NU .
Klart att alla ska ha en trygg sjukförsäkring.Om man är sjuk så ska man slippa att slåss mot försäkringskassan..