Världsfacket, ITUC, visar i sin nya årliga rapport för 2021 att situationen för arbetare och fackliga organisationer runt om i världen kraftigt har förvärrats.
I spåren av pandemin har många arbetare fått betala det högsta priset. Arbetsgivare och regeringar har ofta använt pandemin som ett skäl att försämra villkoren på arbetsmarknaden, begränsa fackliga rättigheter och rätten att förhandla kollektivt.
Rapporten listar de länder där det är svårast att bedriva facklig verksamhet och där respekten för mänskliga rättigheter är som lägst – länder där arbetare straffas eller fackligt aktiva mördas.
Enligt rapporten ökade våldet mot fackligt aktiva, bara i Colombia mördades 22 personer förra året och i Sydamerika eskalerar våldet.
Rapporten visar på att det internationella fackliga solidaritetsarbetet är mer betydelsefullt än någonsin. Facklig organisering är det viktigaste och det mest effektiva sättet att driva på för demokratiskt utveckling i världen. Det blir smärtsamt tydligt att när länder sluter sig från globalt samarbete till förmån för protektionism och populism genom bland annat sänkt bistånd och minskat ansvarstagande i internationellt arbete – drabbas alltid de mest utsatta – arbetarna.
Företagens globala affärsmodeller bygger på en ständig jakt på låga arbetskraftskostnader, de länder som kan erbjuda förbud mot facklig organisering och mänskliga rättigheter blir också de som har störst möjlighet att attrahera ekonomiska investeringar. Enda motkraften mot dessa ohållbara affärsmodeller är att länder respekterar grundläggande internationella spelregler genom att exempelvis öka ratificeringen av ILOs kärnkonventioner. Som garanterar människor rätten och möjligheten att starta och driva fackligaorganisationer.
LO och medlemsförbunden bedriver ett omfattande internationellt solidaritetsarbete i flera av de länder som omnämns i ITUCs rapport. I Belarus, Hong Kong och Myanmar har LO protesterat mot de illegala regeringarna övervåld och nya lagstiftningar som kränker fackligarättigheter. Samtidigt stödjer LO och förbunden arbetare i dessa länder att organisera sig och bygga upp sina egna fackliga organisationer.
Med på listan över de värsta länderna för arbetare finns ofta utvecklingsekonomie,r långt ifrån Sverige, men inte alltid. Rapporten ska läsas som att när arbetare kränks, var det än sker, kränks alla arbetare. Rapporten är en tydlig varning till att det försämrade läget för demokratiska och fackliga rättigheter också kryper svenska arbetare närmare. Det är därför av central betydelse att det internationella fackliga arbetet måste stärkas och ökas. Arbetare är mer och närmare sammankopplade i gigantiska globala produktionskedjor än någonsin. Det kräver därför både nationella och internationella lösningar.
Vid den nyligen avslutade förhandlingen på ILO kom parterna på globalnivå – regeringar, arbetsgivare och arbetare överens om åtaganden som ska tvinga fram åtgärder för att minska de negativa effekterna av pandemin på arbete och människor ekonomier. Utgångspunkten är alltid att organisera sig fackligt och förhandla kollektivt är okränkbar. Samtidigt krävs insatser som hindrar arbetare från att drabbas av fattigdom vid arbetslöshet genom fungerande sociala skyddsnät, formalisering av ekonomier och tillgång till utbildning.
ITUCs rapport mäter hur grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet respekteras i 149 länder. På listan över de värsta länderna finns:
Bangladesh, Belarus, Brasilien, Colombia, Egypten, Filippinerna, Honduras, Myanmar, Turkiet och Zimbabwe
LO har likt många andra fackliga organisationer runt om i världen rapporterat in till ITUC för att bidra till rapporten. Det är en nedslående bild som formas men den är också avgörande för att kunna starta en förändring. På samma sätt som när svenska arbetare fick Internationellt stöd vid storstrejken för mer än hundra år sedan behövs global facklig solidaritet idag för att skapa ett hållbart arbetsliv för alla arbetare – i det arbetet är LO en stark kraft.
Genom att representera och ta vara på sina medlemmar.
Jag antar att ILO har en effektiv lobby verksamhet mot alla viktiga organisationer och nationella regeringar
Det skulle vara intressant att veta hur det arbetet går och vilka reaktioner som man får
Hej Arne, det är riktigt att ILO har en stor påverkansmöjlighet. Främst sker lobbyarbetet genom att vi arbetstagarorganisationer påverkar och trycker på för att nationella regeringar ska ratificera och följa ILOs viktiga konventioner. Ett exempel på det är när LO drev på för att Sverige skulle ratificera protokollet till konventionen mot tvångsarbete för ett par år sedan. Just nu pågår arbetet med att ratificera den senaste konventionen C 190, mot våld och trakasserier i arbetslivet, som skulle öka säkerheten för många arbetare runt om i världen men också i Sverige.
Hej!
Först genom att vinna tillbaka förtroendet här på hemmaplan. Tror inte medlemmarna på sitt eget fack så bryr dom sig ej om bortaspelet. Rensa framför egen bur först.
Mvh J.
Hej Johnny, jag håller med dig om att medlemmarnas förtroende för sin fackligaorganisation är orubbligt det viktigaste. I Sverige är det förtroendet starkt i jämförelse med många andra länder. De flesta av LOs förbund bedriver redan idag olika solidaritetsprojekt för att stärka fackliga rättigheter i omvärlden, utgångspunkten är att om arbetare var de än finns i världen garanteras bättre villkor i jobbet, säkrar det också att svenska arbetares villkor, därför behövs det internationella fackliga solidaritetsarbetet mer än någonsin.