Till lo.se Sök Meny
Vem kan bekämpa arbetslivskriminaliteten?

Vem kan bekämpa arbetslivskriminaliteten?

Arbetslivskriminaliteten breder ut sig på svensk arbetsmarknad. Det sista vi behöver nu är att myndighetssverige lutar sig tillbaka och abdikerar. Tvärtom behöver positionerna flyttas fram.

I dagarna läste jag en välskriven essä av Pelle Sunvisson i Dagens Arena som väckte mitt intresse. Sunvisson beskriver i sin essä en arbetsmarknad i Sverige i förfall där vissa arbetar till villkor som återuppstått från förra sekelskiftet. Det handlar om människoexploatering, usel arbetsmiljö och lönedumpning. Han menar att det som arbetarrörelsen behöver är att damma av solidaritetsbegreppet mellan arbetare och arbetare, fokusera på studiecirklar och kampmetoder (i form av exempelvis förhandlingar) och mindre rop efter fler lagar, razzior eller hjälp till papperslösa.

Jag delar Sunvissons syn att det klassiskt fackliga fotarbetet, nämligen organisering, bildning och kamp är centrala för att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Samtidigt konstaterar jag att det är just det fackliga fotarbetet som idag försvåras och hindras av arbetslivskriminaliteten. Det är svårt för förtroendevalda att utföra det klassiskt fackliga fotarbetet i en miljö där motparten ibland tillhör organiserad brottslighet och om myndighetssverige inte prioriterar denna sortens kriminalitet. Det kan handla både om förtroendevalda själva och dess familjemedlemmar som får utstå hot vid försök till organisering på arbetsplatser eller vid anmälan av arbetsgivare som inte sköter sig. Förtroendevalda som tipsar myndigheter om missförhållande de upptäckt men vars tips inte tas vidare (pga ex sekretesshinder och nedprioritering). På så sätt undergrävs det fackliga arbetet.

Det är viktigt att ansvaret läggs där det hör hemma. Det råder ingen tvekan om att parterna har en viktig roll för att bekämpa arbetslivskriminaliteten men att motverka och lagföra brott såsom ekonomisk brottslighet, är i grunden myndigheternas ansvarsområden. Parterna är inte myndigheter och ska inte göra myndigheternas arbete – på samma sätt som myndigheterna inte ska göra parternas arbete. Våra förtroendevalda kan aldrig ersätta poliser.

Vad behöver då göras?

Svaret är att vi behöver göra både och. Mer fackligt arbete och samverkan men även få till bättre lagstiftning. Kontrollfunktioner är viktiga och behöver skärpas. Men vi måste också se över de system och marknadsmodeller som idag finns (ex Lagen om Valfrihetssystem och Offentlig upphandling) som på många sätt göder den kriminalitet vi ser. Och självfallet se till att de arbetsgivare som utnyttjar anställda får kännbara repressalier. Det ska aldrig löna sig att fuska och utnyttja arbetare. Och när organiserad kriminalitet utnyttjar och utsätter arbetstagare för risk och systematiskt förtryck så ska vi se till att hela samhället, från fack till arbetsgivarorganisationer och myndigheter och politik är tydliga med att vi är starkare.

Det är uppfriskande att läsa en text om att vi behöver mer facklig anamma samtidigt får vi inte stanna där och se det som den enda lösningen. Kampen mot arbetslivskriminaliteten måste föras på flera plan och fler aktörer, arbetsgivare, myndigheterna och politiken, måste träda fram och ta ansvar. Det är när vi tillsammans drar åt samma håll som vi kan skapa förändring.

6 svar på ”Vem kan bekämpa arbetslivskriminaliteten?”

  1. Ulf Samuelsson skriver:

    Så sant så. Om politikerna gör sitt och vi i fackföreningsrörelsen gör vårt så borde arbetsgivare göra oss sällskap för oavsett marknad så är de oseriösa ett hot mot de som är seriösa.

  2. Nils Andersson skriver:

    Det är av vikt. Att arbetarrörelsen. Fackföreningsrörelsen. Kommer överens om grunderna/kriterierna. För hur man skall komma fram till en gemensam lösning på all kriminalitet. Det är mindre bra. Om man internt. Inom nämnda organisationer. Inte kan mötas. Det kommer att utnyttjas av högerpartierna. Samt Svenskt näringsliv, och kapitalet. Det gäller att få med V, på tåget. Det är S, V . Som har sina medlemmar inom dom båda organisationerna.

  3. Bo Jonsson skriver:

    Vänligen precisera de nödvändiga ändringarna i lagen om valfrihet och offentlig upphandling. Gör er besvär med det.

  4. Hugo W Larsson skriver:

    Kanske det är finanskapitalismen , dagens marknadsekonomi ,som skapar kriminaliteten. Om staten, där också klasskamp sker, blir alltmera borgerligt inriktad så blir intresset naturligtvis större för ”vanliga” brott större än avancerad brottslighet i en gråzon mellan kapitalism och brottslighet. Att förlita sig på stat och repression gick bra när 50% av befolkningen röstade på arbetarrörelsen och alla folkrörelser var starka. Det går inte bra nu, när allt stöd är så mycket svagare. Staten vinns allt mer av kapitalet, då skall man nog vara försiktig med lagar och allsköns övervakning, se Advokatsamfundets ordf DN 2022-01-12. Morgan gör helt enkelt fel! Eller vill inte förstå!

  5. dagfinn hotvedt skriver:

    Ensamma klarar vi oss inte. Karantänen gör det svårare ; Ge inte upp

  6. Ulf Mannberg skriver:

    Mycket som skrivs känner man delar ens egen uppfattning. Det är inte bara hårdare straff , mera poliser som löser problemet.

    Utan mera förebyggande arbete och lösningar, genom samarbete mellan fack, arbetsgivareorganisationer, partier/politiker, myndigheter.

    Så som att arbeta för mera jämlikt samhälle och minimera utanförskap.

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading
+

Prenumerera på inlägg

Ange din mailadress och få en notifikation när nya inlägg publiceras.

Loading