Vård på lika villkor ska inte vara fritt valt arbete

I dag presenterade socialminister Lena Hallengren en ny utredning om privata sjukvårdsförsäkringar. Den ska “lämna förslag som i möjligaste mån innebär följande:

• att en privat vårdgivare som ingår avtal om hälso- och sjukvårdstjänster med en region, och därmed bedriver offentligfinansierad vård, inte får ta emot patienter vars vård finansieras av en privat sjukvårdsförsäkring för sådan vård som avtalet med regionen avser, och
• att offentligfinansierade vårdgivare får ta emot remitterade patienter från privata vårdgivare endast om den privata vårdgivaren har avtal om hälso- och sjukvårdstjänster med en region och därmed bedriver offentligfinansierad vård.”

Detta är vad LO, och flera andra remissinstanser (läs till exempel Svenska läkaresällskapets välformulerade yttrande), har krävt. Efter alla turer med den nyligen avslutade utredningen om privata sjukvårdsförsäkringar (läs här och här) vågar jag inte riktigt ta ut någon glädje i förskott. Även om jag tycker att detta uppdrag är extremt tydligt kan det säkert gå att analysera sönder de två punkterna utan att komma fram till något skarpt förslag, om det är det utredaren vill. Och även om utredaren lyckas formulera skarpa förslag krävs det en förändrad riksdagsmajoritet eller att något borgerligt parti ändrar sig för att förslagen ska kunna gå igenom riksdagen.

Men jag hoppas att vi kan få en riktig debatt om hur vi tryggar en vård på lika villkor och stoppar utvecklingen mot en efterfrågestyrd vård. Lena Hallengren sa, på pressträffen, att hon gärna tar en debatt om de här frågorna och inte vill se en utveckling i vården som liknar den i skolan. De regioner som bejakar marknadsbaserad vård, som Region Stockholm, ska inte ha fritt spelrum att göra vården till en marknad som fördelas efter vilka patienter som är mest lönsamma.

Det är också hoppfullt att det kommer argument för att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden från oväntat håll. Konkurrensverkets remissyttrande om SOU 2021:80 Reglering av privata sjukvårdsförsäkringar är ett exempel på det. Konkurrensverket tillhör inte de vanliga kritikerna av upphandling och privatisering av offentlig verksamhet. I sitt yttrande resonerar verket om möjliga fördelar för regionerna att köpa vård från privata utförare men även risken att den offentliga vården inte får tillfälle att utföra vissa moment eller att stordriftsfördelar uteblir, vilket långsiktigt kan utarma regionernas kompetens och kapacitet. Slutsatsen blir:

“Om en region uppdrar en utomstående leverantör att bedriva en viss verksamhet, och det ingår i uppdraget att upprätthålla viss kompetens eller infrastruktur (till exempel bemanning, lokaler och utrustning) bör regionen också förfoga över den eventuella överkapacitet som kan uppstå, och det bör inte vara tillåtet för uppdragstagaren att ta emot uppdrag eller finansiering från andra.”

Samtidigt finns förstås motståndet mot all form av reglering av privata sjukvårdsförsäkringar kvar, från högst väntat håll. Vårdföretagarna avstyrker samtliga förslag i sitt remissyttrande om SOU 2021:80. Svensk Försäkring tillstyrker ett förslag, uppgift om finansieringsform i patientregistret, men avstyrker resten. Kampen för en jämlik vård är inte vunnen än.