Talet om “skuggsamhället” mörkar det riktiga problemet

Alltför ofta beskrivs att arbetslivskriminaliteten sker i skuggsamhället. Men det kunde inte vara mer missvisande. Det är dags att ta av skygglapparna och faktiskt inse att detta pågår precis framför näsan på oss.

Begreppet ”skuggsamhälle” används ofta av debattörer som diskuterar arbetslivskriminalitet. Vanligtvis syftar de då på att det är ett fenomen som existerar i ett ”parallellsamhälle” vid sidan om det alldagliga samhället. Att det är något som sker i det ”dolda”. Ofta med andemeningen att detta är något som enbart drabbar marginaliserade grupper i samhället, vanligtvis arbetskraftsinvandrare eller papperslösa.

Det stämmer att många brottsupplägg i sin natur sker i det dolda. Nya brottsupplägg skapas när gamla täpps igen. Det stämmer också att ju större maktobalansen är mellan arbetstagaren och arbetsgivaren desto större är risken för utnyttjande. Men att beskriva detta som ett problem i skuggsamhället leder oss fel. Vi som inte lever i det så kallade skuggsamhället måste sluta distansera oss. Vi måste acceptera att detta inte bara är en avgränsad del av vårt samhälle, utan det är en del av vårt samhälle som vi alla är med och finansierar.

Det sker mitt framför våra näsor. På prestigebyggen, i köpcenter, på byggarbetsplatser, på restauranger, i våra fastigheter, i våra skogar, på våra vägar, inom vård och omsorg. Det är också ett fenomen som letat sig in i många människors vardag och blivit en del av en folklig mentalitet. Vi vill inte betala för mycket för renoveringar, vi vill göra en bra deal och köpa städtjänster för 100 kronor timmen och bär för 20 kronor asken. Vi har blivit vana att åka taxi billigt och vi vill beställa hem varor billigast och snabbast möjligt. På så sätt har arbetslivskriminaliteten också bitit sig fast och blivit en del av livstilsinfrastruktur för många – utan att vi faktiskt är medvetna om konsekvenserna utav det.

I somras släppte LO rapporten ”Arbetslivskriminalitet – kampen för ordning och reda”. I den lyfts 1000 röster från yrkesverksamma i bygg/anläggning, transport, hotell/restaurang och personlig assistans/hemtjänst som intervjuats av Novus. Ett perspektiv från de som arbetar i några av de utsatta branscherna. Ett perspektiv som allt för ofta förbises. Resultaten visar exempelvis att: 

• Tre av tio anser att det är vanligt förekommande att arbetsgivare medvetet bryter mot arbetsmiljöregler i branschen. Arbetsmiljöbrott kan innebära stora risker för arbetstagaren, med konsekvenser såsom arbetsskador och i värsta fall dödsfall.
• 30 procent av arbetarna har det senast året stött på någon i sin bransch som man vet utnyttjas i sitt arbete. Så kan vi inte ha det. Arbetstagare ska ha en god arbetsmiljö och schyssta villkor oavsett vem man är eller vad man jobbar med.
• Över hälften menar att fusket ökat eller legat konstant de senaste tre åren. Enbart nio procent menar att det minskat. Utvecklingen måste vändas. Det ska aldrig löna sig att utnyttja arbetare eller våra välfärdssystem.

Det är uppenbart att arbetslivskriminaliteten inte bara handlar om skuggsamhället. Idag har vi nått en punkt där arbetslivskriminaliteten blivit ett stort samhällsproblem som både påverkar breda löntagargruppers vardag och samhällets funktionssätt. Till slut riskerar hela branscher att dumpas. Priset är högt och betalas av arbetstagarna, de seriösa arbetsgivarna och samhället i stort.

För att lösa ett samhällsproblem måste man först förstå det. Det är inte rimligt att arbetslivskriminalitet reduceras till att handla om skuggsamhället. Det leder oss till fel slutsatser och fel åtgärder. Det gör kampen mot arbetslivskriminalitet en otjänst.

Denna text är en kortversion baserad på en längre krönika som jag skrev under hösten i Aktuellt i Politiken (AiP), som går att läsa här.