“Mismatch” kräver mer ambitiös politik

Trots att Sverige nu riskerar att gå in i en lågkonjunktur finns det många lediga jobb och arbetsgivare runtom i landet som har svårigheter att rekrytera personal med rätt kompetenser. Bristen på arbetskraft finns inte bara i yrken som kräver en lång utbildning såsom lärare, läkare, ingenjörer och IT-specialister, utan även i breda och samhällsviktiga LO-yrken som exempelvis undersköterskor, kockar, busschaufförer, elektriker och maskinoperatörer.

Samtidigt är arbetslösheten hög. Drygt 340 000 personer är inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Även om långtidsarbetslösheten har minskat den senaste tiden har närmare 150 000 personer varit arbetslösa längre än ett år. Den höga långtidsarbetslösheten är ett strukturellt problem som pågått en lång tid. Långvarig arbetslöshet är ett slöseri av mänskliga resurser, med negativa konsekvenser såsom ökad risk för stress och psykisk ohälsa, fattigdom, segregation och ojämlikhet.

Obalansen – eller mismatch (det engelska ordet för missanpassning) – på arbetsmarknaden finns inte bara i att de lediga jobbens krav på kvalifikationer inte överensstämmer med arbetslösas kompetenser, utan också i att många lediga jobb uppstår i delar av landet där arbetslösheten är låg. Det finns alltså betydande regionala skillnader i utbud och efterfrågan på arbetskraft, vilket illustreras av diagrammet nedan som dividerar antalet vakanser i Arbetsförmedlingens platsbank med antalet arbetslösa i varje län. För att råda bot på matchningsproblematiken krävs en ökad yrkesmässig och geografisk rörlighet. Vilka lösningar är mest effektiva?

Vakanser som andel av antal arbetslösa (genomsnitt 2021–07 till 2022–06)

Ett helhetsgrepp om arbetsmarknadspolitiken

På LO-kansliet har vi haft ett tvåårigt kongressprojekt med titeln ”Ett helhetsgrepp om arbetsmarknadspolitiken”, där sex underlagsrapporter har presenterats för att vrida och vända på olika byggstenar som är viktiga för att kompetensförsörjningen ska fungera bättre, arbetslösheten bli lägre och lönerna högre. Häromveckan presenterades projektets slutrapport ”En arbetslinje för fler jobb och högre löner” som sammanfattar de viktigaste budskapen från delrapporterna och knyter ihop de olika delarna till en helhet. Denna bloggartikel fokuserar på effektiva insatser inom ramen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken (för den intresserade finns mer information i slutrapportens tredje och fjärde kapitel)

Vi vet vad som fungerar

Forskningen på det arbetsmarknadspolitiska området har kommit långt. Genom olika experiment och effektutvärderingar vet vi att intensiva förmedlingsinsatser, arbetsmarknadsutbildning och subventionerade anställningar har goda resultat, särskilt när de riktas mot grupper med svag anknytning till arbetsmarknaden. Ju mer intensiva och rustande insatserna är, desto högre är sannolikheten för varaktig etablering på arbetsmarknaden men också för högre livsinkomster. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken kan helt enkelt leda till bättre jobb.

Få erbjuds arbetsmarknadsutbildning, särskilt kvinnor

Problemet är att arbetsmarknadspolitiken har fokuserat på fel åtgärder. Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning har legat på förfärligt låga nivåer de senaste åren. Arbetsförmedlingen bedömer att antalet deltagare kommer att ligga på 6 000 – 7 000 personer den närmaste tiden. Majoriteten av deltagarna är män, vilket hänger ihop med att utbildningarna främst riktas till traditionellt mansdominerade yrken. Med andra ord bekostar samhället mäns omställning i högre grad än kvinnors.

En av förklaringarna till de låga ambitionerna är att politiken har fokuserat på att reformera Arbetsförmedlingen. Reformen har gått ut på att matchade insatser ska utföras av fristående aktörer. Myndigheten har riktat ett stort fokus på att skapa en marknad för matchningstjänster och skala upp volymerna i tjänsten ”Rusta och matcha” som i slutet av 2022 hade 70 000 deltagare. Mycket tyder på att stödet i dessa förmedlingstjänster inte är tillräckligt intensivt eller rustande för att möta deltagarnas behov. Det är tydligt att såväl upphandling som anvisning till arbetsmarknadsutbildning har sjunkit både på politikens och myndighetens prioriteringslista. Det gäller även förmedlingsinsatser i Arbetsförmedlingens regi. Trots goda resultat av arbetsmetoden ”Matchning från dag 1” (en arbetsmetod finansierad via ett ESF-projekt som gick ut på att noggrant kartlägga nyanländas formella och informella kompetenser, erbjuda dem relevanta utbildningsinsatser och matcha dem mot lämpliga arbetsgivare) valde Arbetsförmedlingen att inte implementera arbetssättet i sin verksamhet av resursskäl.

Lönesubventioner överrepresenterade i vissa yrken

När det gäller de subventionerade anställningarna har en ryckighet från politiskt håll förekommit de senaste åren. Ryckigheten går hand i hand med minskade ambitioner. Antalet personer med lönebidrag för dem med en funktionsnedsättning har minskat kraftigt de senaste åren, och insatsen extratjänster har lagts ned på grund av budgetneddragningar (två gånger).

Arbetsförmedlingens statistik visar att de subventionerade jobben oftast skapas i lågkvalificerade och lågavlönade jobb. I ungefär en tredjedel av myndighetens beslut återfinns lönesubventioner inom SCB:s yrkeskategori nio, det vill säga yrken med krav på kortare utbildning eller introduktion, såsom städare, fönsterputsare, torg- och marknadsförsäljare och anställda vid bilvårdssalonger.

LOs medlemsförbund har länge varnat för att företag sätter i system att anställa med subventioner utan någon avsikt att tillsvidareanställa personerna. Det gäller främst nystartsjobb som bygger på en rättighetslagstiftning som innebär att Arbetsförmedlingen inte gör någon individ- och arbetsmarknadsprövning före beslut om utbetalande av subventionen. Det förekommer att subventionerade jobb staplas på varandra med det enda syftet att minska företagets personalkostnader. Överutnyttjande, missbruk och rentav fusk tillåts ske år efter år.

Lägre löner än anställda i stort

Lönerna för personer med subventionerade jobb är mycket låga. Statistik från Arbetsförmedlingen visar att en tredjedel av personerna har fått beslut med heltidslöner under 20 000 kronor i månaden. Bland kvinnor ser vi att andelen med löner under 20 000 kr/mån ökar över tid. År 2020 hade 44 % av kvinnorna ett beslut med en lön under 20 000 kronor i månaden. Trots att det finns krav på kollektivavtalsenliga löner i regelverket kring samtliga subventionerade anställningar, ligger lönerna alltför ofta under dessa nivåer. Inom de subventionerade anställningarna finns ett lönetak som just är satt till 20 000 kronor i månaden. Det innebär att arbetsgivaren inte får någon subvention för den del av lönen som överskrider taket. En utvärdering av förändringar av lönetaken 2017 som vi utfört inom ramen för projektet visar att det finns ett statistiskt samband mellan lönetaket och lönerna. Lönetakshöjningar tycks leda till högre löner, medan lönetakssänkningar verkar leda till lägre löner.

Policyslutsatser

Den viktigaste slutsatsen är att riksdagen och regeringen behöver satsa mer resurser på de insatser som forskningen visar är effektiva.

Arbetsmarknadsutbildningen behöver flerdubblas, särskilt bland kvinnor. Arbetsförmedlingen har fått bättre möjligheter att anvisa arbetslösa till reguljär utbildning med bibehållen ersättning de senaste åren, men även här behöver volymerna öka. Utbildningsinsatser är särskilt lämpliga nu när Sverige är på väg in i en lågkonjunktur.

Mer intensiva förmedlingsinsatser måsta till. ESF-projektet ”Jämställd etablering” som arbetade efter metoden ”Matchning från dag 1” visade sig vara särskilt effektivt och dessutom kostnadseffektivt. Det är viktigt att Arbetsförmedlingen får resurser att implementera arbetssättet i sin kärnverksamhet i hela landet.

Dessutom krävs satsningar på de subventionerade jobben. LO är inte emot subventionerade anställningar, snarare tvärtom. Men det är viktigt att missbruket och snedvridningen av konkurrens stoppas. En rad förslag för att åstadkomma detta presenteras i projektet, men om ett måste väljas ut är det att höja lönetaket så att subventionerna kan spridas till fler branscher och yrken.