Rutavdraget – högerns politiska kinderägg

Högerdebattörers argumentation för rutavdraget är lite som reklamen för Kinderägg. Där utlovas tre önskningar i en – spänning, leksak och choklad. Högerdebattörer utlovar ännu fler önskningar i rutavdrag – minskade svartköp, jobb åt flyktingar och personer långt från arbetsmarknaden, möjlighet för köparna att arbeta mer och leva jämställt. Plus att detta inte kostar någonting eftersom de hävdar att rutavdraget är självfinansierat.

Låter det för bra för att vara sant? Ja, det är det också. Precis som kinderäggets tunna hölje av inte särskilt god choklad och en bräcklig plastleksak som knappt håller för att leka med i två minuter, inte motsvarar reklamens löften, så lever inte rutavdraget upp till det som utlovas. I LOs nya rapport Om rutavdraget avskaffas visar vi att rutavdraget inte är en träffsäker åtgärd för att göra svart arbete vitt eller skapa jobb åt flyktingar och personer långt från arbetsmarknaden. Dessutom beskrivs hur ojämlikt fördelat avdraget är. Nästan hälften av statens kostnad för rutavdraget går till den tiondel som har högst inkomster.

Susanna Gideonsson och jag skrev, i debattartikeln ”Rut-avdraget är löken på högerregeringens ojämlikhetslax”, om den fördelningspolitiska snedfördelningen av rutavdraget. Almega Hemtjänstföretagens näringspolitiska expert, Jessica Forss Katz replikerade med en riktig kinderäggartikel med en hel rad löften om vad rutavdrag ska bidra med: ”LO har fel – rutavdraget bidrar inte till ojämlikhet”. I slutrepliken fanns inte plats att bemöta alla hennes påståenden så jag valde att skriva om på vilket sätt avdraget bidrar till ojämlikhet och att vi måste genomskåda högerreformer som rutavdraget.

Kinderäggsargumenten dyker emellertid upp hela tiden i debatten så jag tar chansen att här gå igenom några av Jessica Forss Katz argument.

Hon skriver att Skatteverket har visat att ”svartköpen av dagens rut-tjänster minskat med över 70 procent mellan 2005–2019”. Här glider hon på sanningen. Det stämmer att hushållens medvetna svartköp har minskat, men Skatteverket lyfter fler skäl till det, bland annat införandet av kassaregister och personalliggare, minskad kontanthantering och myndigheters arbete med att motverka den svarta ekonomin. I rapporten står att Skatteverket inte kan bedöma hur stor roll de olika faktorerna har spelat. I rapporten påpekas dock att det är anmärkningsvärt att ”andelen svartköp har minskat jämfört med 2005 för alla typer av tjänster, även ”reparation eller hjälp med bil eller båt” som inte omfattas av ROT- eller RUT-avdraget.” (s. 13) Det tyder på att skatteavdragen inte är det viktigaste skälet.

Det är oklart varifrån Jessica Forss Katz får uppgiften att svarta köp av ruttjänster minskat med just 70 procent. Det står inte i Skatteverkets rapport. Däremot finns ett diagram med svar på frågan ”Har du köpt någonting ”svart” under det senaste året? Vad?” med svar från 2005 och 2019 uppdelat på typ av tjänst (s.13 – se bild nedan). Den klassiska ruttjänsten städning, fönsterputs m.m. har gått från att sex procent svarat att de har köpt detta svart under senaste året till att en procent har svarat det. En minskning med 83 procent, alltså mer än 70 procent, men från låga tal. Möjligen har Forss Katz räknat ihop alla de olika tjänster som nu ingår i rutavdrag, där samtliga har minskat från tidigare låga nivåer till ännu lägre nivåer – från två till sju procent till en till två procent.

Ett annat problem med att mäta om den svarta rutmarknaden har minskat är att den svarta och den vita rutarbetsmarknaden är sammanblandad. I LOs rapport Om rutavdraget avskaffas refereras forskning som visar att den svarta rutsektorn finns kvar och kanske till och med har växt parallellt med den vita rutsektorn. Den som köper vita ruttjänster riskerar att få de utförda av svart arbetskraft. För att förstå hur det går till, läs Elinor Torps intervju med Chilo, den papperslösa städerskan från Nicaragua som greps utanför dåvarande statsministern Magdalena Anderssons bostad.

Även TCO, som vill ha kvar rutavdraget, beskriver problematiken med att rutavdraget kan gå till att subventionera jobb med dåliga villkor eller till och med svartjobb. Så här skriver TCO i rapporten Var rädd om RUT:  

”I dagens modell finns emellertid ingen garanti för att anställningsvillkoren såsom lön och försäkringar alls är rimliga. Det finns inte ens garantier för att arbetet utförs beskattat, exempelvis då den som utför arbetet inte är anställd i företaget som levererar tjänsten utan det förekommer kedjor av underleverantörer. Det är väl känt att det i sådana fall i slutändan kan vara mycket dåliga arbetsvillkor och inte ens vita jobb” (Var rädd om RUT, s. 17)

Hur är det då med förhoppningen att rutavdraget ska bidra med jobb åt nyanlända flyktingar? Jessica Forss Katz hävdar att omkring en tredjedel av alla nyanlända kvinnor i utsatta områden arbetar inom städning, rengöring eller hemservice. Det framgår inte om de arbetar inom rutsektorn eller inom övrig lokalvård och service. Undersökningar av rutavdraget från Tillväxtanalys, Riksrevisionen och forskaren Johanna Rickne, samt den statistik om anställda i övrig hemservice som redovisas i rapporten Om rutavdraget avskaffas, visar att rutavdraget missar den främsta målgruppen för reformen, det vill säga individer med en svag position på arbetsmarknaden. Det är tre gånger vanligare att kortutbildade nyanlända kvinnor får jobb inom övrig lokalvård än inom rutföretag och dubbelt så vanligt att de får jobb i hemtjänst. Kortutbildade, det vill säga personer med högst grundskoleutbildning, utgör 15–20 procent av de sysselsatta i rutnischade företag. Det är en lägre andel än inom till exempel övrig lokalvård, där andelen är över 30 procent.

Den största utlandsfödda gruppen inom rutsektorn är EU-migranter som förmodligen har arbetskraftsinvandrat till Sverige för att arbeta i sektorn, inte flyktingar som går från bidrag till jobb. Det erkänner intressant nog även Jessica Forss Katz, när hon försvarar att arbetsgivarna måste få söka arbetskraft utomlands när få arbetstagare inom landet söker jobb. Man kan undra varför vi ska skattesubventionera framväxten av sådana jobb. I synnerhet då ett centralt argument för att använda gemensamma resurser till rutavdrag var att personer i Sverige skulle gå från bidrag till jobb och att det skulle bidra till att göra avdraget självfinansierat.  

Jessica Forss Katz menar vidare att rutavdragets samhällsekonomiska och jämställdhetspolitiska effekter är ”svåra att räkna på, men enkla att förstå”. Det är inte enkelt att räkna på samhällsekonomiska effekter men det finns några som har försökt, till exempel Riksrevisionen som skriver:

”Sammantaget bedömer Riksrevisionen att det inte finns stöd för Finansdepartementets antagande att hälften av den frigjorda tiden används till ökat marknadsarbete. En grov uppskattning av inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och moms på rutköparnas inkomstökning ger en offentligfinansiell intäkt på i storleksordningen 3,1 miljarder kronor. Samtidigt trängs konsumtion av övriga varor och tjänster undan, vilket har negativa konsekvenser för offentliga finanser.” (s. 49)

När det gäller jämställdhetspolitiska effekter så kan köp av ruttjänster underlätta för familjer att förverkliga ideal om jämställdhet mellan föräldrarna och ett gott föräldraskap, men det blir en fråga om ekonomi vilka familjer som får den möjligheten. Riksrevisionen konstaterar att mindre än hälften av det totala avdragsbeloppet går till barnfamiljer, enbart enstaka procent till ensamstående föräldrar. Även den vetenskapliga artikel som ofta används av de som hävdar att rutavdraget är bra jämställdhetspolitik, artikeln ”Ökar RUT-avdrag kvinnors arbetsmarknadsutbud” av Karin Halldén och Anders Svedberg från 2015, avslutas med frågan om det kan finnas mer effektiva sätt att använda statliga resurser:

”Det kvarstår som en öppen fråga om de statliga resurser som har spenderats på skattelättnader för hushållsnära tjänster, vilka för år 2013 uppgick till 2,4 miljarder kr (Skatteverket 2014), kunde ha använts mer effektivt för att gynna kvinnors arbetsutbud och främja jämställdheten på arbetsmarknaden, t ex genom förlängda öppettider för barnomsorg och utökad hemtjänstservice för äldre.”

PS. Men rotavdraget då? Jo, LO har tagit ställning även mot rotavdraget och har kongressbeslut på att LO ska arbeta aktivt för att rut-avdraget och rot-avdraget ska avskaffas. Håll utkik!