Högre lägstalöner vässar företagens produktivitet

Avtalsrörelsen är i full gång och LO har presenterat sina krav som bland annat innehåller en särskild satsning på lägstalöner. Det finns de som oroar sig för att låglönesatsningar skadar ekonomin och leder till högre arbetslöshet. Jag har i en kunskapsöversikt sammanställt den nationalekonomiska forskningen kring effekterna av höjda lägstalöner och kan konstatera att farhågorna är överdrivna.

Forskningen har blivit alltmer samstämmig om vilken effekt högre lägstalöner har på sysselsättningen – nämligen mycket liten eller ingen alls. En rad forskningssammanställningar pekar på sysselsättningseffekter nära noll. En förklaring till detta är att företag har ett förhandlingsövertag, en lönesättande makt, gentemot löntagarna. Det innebär att de betalar lägre löner än det värde som löntagarens arbete bidrar med till företaget. Det finns därmed utrymme för företagen att betala högre löner utan att kostnaden leder till uppsägningar.

Det finns givetvis gränser för hur mycket lönerna kan öka på en gång utan att sysselsättningen påverkas. Det är därför bättre med parter som kan förhandla fram årliga löneökningar som företagen kan anpassa sig till än ryckiga politiska beslut om minimilöner.

Högre löner i allmänhet och högre lägstalöner i synnerhet är därmed inte skadliga för sysselsättningen. Däremot har de flera fördelar. De minskar klyftorna i samhället. Minskade klyftor leder i sin tur till högre tillväxt och ökat välstånd, vilket den statliga utredningen Jämlikhetskommissionen visat. Högre löner leder också till ett ökat arbetskraftsutbud, vilket är en förutsättning för att (tillsammans med andra politiska verktyg) öka sysselsättningsgraden.

Högre löner gör oss även rikare på andra sätt än att det ökar jämlikheten och arbetskraftsutbudet. Företag som möter löneökningar tvingas nämligen att bli mer effektiva. I ett samhälle där det finns stora låglönesektorer kan företag annars avstå från ny teknik och i stället gå runt på att betala låga löner för lågproduktiva arbetsuppgifter. Även här är forskningen på vår sida. Det finns flera studier som visar att företag som tvingas höja lönerna också blir mer produktiva, det vill säga producerar mer per arbetad timme. Ett exempel kommer från Norge där forskning visar att när den fackliga organisationsgraden ökade så ökade lönerna och med dem företagens produktivitet. Högre löner har även en positiv effekt på strukturomvandlingen. Företag som inte klarar av lönekonkurrensen går under och lämnar plats åt företag som kan betala högre löner och erbjuda bättre villkor.

Det fina är att sambandet mellan lön och företagens produktivitet går åt båda hållen. Högre löner pressar upp produktiviteten, och högre produktivitet skapar utrymme för större löneökningar.

Sammanfattningsvis pekar forskningen mot att höga lägstalöner inte har en negativ effekt på sysselsättningen. Däremot har höga lägstalöner en positiv effekt på produktivitetsutvecklingen. På längre sikt är därför fackliga krav på höga lägstalöner, tillsammans med en rustande arbetsmarknads- och omställningspolitik, en viktig del i en arbetslinje som leder till både hög sysselsättning och ett växande och mer jämlikt fördelat välstånd.