Man ska inte behöva gifta sig rikt för att få en bra pension

Pensionsgapet

Pensionsmyndigheten, har på eget initiativ, tagit fram en rapport, Åtgärder för mer jämställda och jämlika pensioner, med tänkbara åtgärder som skulle minska gapet mellan kvinnors och mäns pensioner. Rapporten visar att, sett endast till inkomstgrundad allmän pension, var skillnaden mellan könen 22 procent år 2022. Om även garantipension och inkomstpensionstillägg, som stärker de lägre pensionsinkomsterna, inkluderas minskar gapet till 17 procent.

I en tidigare rapport visar myndigheten att år 2018 motsvarade de kvinnliga, 66-åriga pensionärernas inkomstgrundade pensioner i genomsnitt 83 procent av motsvarande mäns inkomstgrundade pensioner, medan de 98-åriga kvinnliga pensionärernas tilläggspension i genomsnitt motsvarade 40 procent av motsvarande mäns tilläggspensioner. Pensionsgapet finns alltså framför allt bland pensionärer som har pensionerat sig för länge sedan. Trots att problemet är störst i den äldre gruppen pensionärer är det framför allt åtgärder för att minska skillnaderna mellan blivande pensionärer som lyfts fram i den senare rapporten.

Kvoten av kvinnors och mäns genomsnittliga allmänna pension i åldrarna 65–98 år för vissa årskullar, utbetalningsperiod 2003–2018

Källa: Pensionsmyndigheten (2022), Kan pensionerna bli mer jämställda? Rapport 4 korrigerad 2022-09-23.   Not: Det som visas är skillnaden i inkomst-/tilläggspension, vilket inte inkluderar det utjämnande grundskyddet.

Rapporten behandlar en bred frågeställning – att det finns en utbredd uppfattning att pensionerna är ojämställda och att det bör vidtas åtgärder som leder till mer jämställda pensioner. Den hade vunnit på att sätta upp restriktioner för vilka åtgärder som är intressanta. En sådan restriktion kunde vara att skillnaderna mellan kvinnors och mäns arbetsinkomster inte ska öka. En annan möjlig restriktion är att man inte ska behöva gifta sig bra för att få en bra pension.

De äldsta pensionärerna

Trots att det är för de allra äldsta pensionärerna som skillnaderna är riktigt stora avhandlas endast två åtgärder som omedelbart skulle ge en full effekt på pensionsgapet. Det är en höjning av grundskyddet och en sänkning av förskotts­räntan. Här finns det dock rättvise­aspekter som borde ha behandlats.

Förskottsräntan omfördelar den egna pensionen så att den blir högre från början och sedan ökar i en långsammare takt. En sänkt förskottsränta minskar den effekten, vilket gynnar dem som lever länge (kvinnor, tjänstemän, sammanboende) och missgynnar dem som dör tidigare (män, arbetare, tidigare sjukskrivna, ensamstående).

Det finns ett inslag av generationsorättvisa i förslaget. De blivande pensionärerna skulle få en senareläggning av sina egna pensioner jämfört med i dag. De som redan har gått i pension har redan fått en tidigareläggning av utbetalningarna av den egna pensionen som de inte fullt ut skulle behöva kompensera för med en långsammare uppräkning.

Lösningen söks inom familjen…

Pensionsmyndigheten anser att frivilligt efterlevandeskydd för inkomstpension är den åtgärd som är mest lämp­lig att utreda vidare. Även frivillig överföring av premiepensionsrätt mellan sambor, slopad avgift vid överföring av premiepensionsrätt och frivilligt delad inkomst­pensionsrätt, mot avgift på det överförda beloppet sägs det finnas skäl att utreda. Det handlar alltså helt och hållet om åtgärder som gör det lättare för makar och sambor att dela på var­andras allmänna (alltså statliga) pensioner.

Slutsatsen verkar alltså vara att det bästa sättet att jämna ut pensionerna mellan kvinnor och män är att männen i samhället ger av sina pensioner till kvinnorna i samhället, genom gåvor inom äktenskapen och samboskapen. Nästan ingen notis tas om att man därmed skulle under­stödja normer om att mannen har huvudansvaret för försörjningen och kvinnan för hushåll och barn. Det nämns visserligen att delning och överföring av pensionsrätter, samt efter­levan­deskydd skapar negativa drivkrafter till arbete för den i paret som får en höjd pension genom nyttjandet, vilket oftast är kvinnor. Det betyder att eftersom pensionen delvis blir tryggad genom makens pension blir det lättare för kvinnor att arbeta deltid eller t.o.m. inte arbeta alls.

… när den borde sökas på arbetsmarknaden

Det säger sig själv att den väldiga minskning av pensionsgapet som har skett mellan 20-talisterna och 50-talisterna beror på att den senare generationens kvinnor har arbetat i mycket större utsträckning. Detta har drivits av en god efterfrågan på arbete och institutioner (sam­beskattning, barn- och äldreomsorg m.m.) som understödjer tvåförsörjarhushåll. Flera av de åtgärder som Pensionsmyndigheten framhåller kan ses som ett försök att vrida klockan till­baka.

Vi har ännu inte uppnått en jämställd arbetsmarknad. Kvinnor deltidsarbetar till exempel oftare än män och då oftare därför att de inte får något heltidsarbete. Lönerna är lägre i kvinno­dominerade yrken än i mansdominerade. Kvinnors och mäns ställning på arbets­marknaden påverkas inte bara av deras egna val utan också av rådande normer.

Det hade därför varit på sin plats, i rapporten, med en utblick över vad kvinnors deltidsarbete gör för deras egen ställning på arbetsmarknaden och för alla kvinnors ställning på arbets­marknaden. Den försvagas. Deltidsarbete påverkar möjligheterna att utvecklas i arbetet eller att göra karriär. Ett ojämställt arbetsliv förstärker ojämställdhet i familjelivet och tvärtom. Den som arbetar deltid kan ta störst ansvar för barnen. Därmed blir det riskabelt för arbets­givare, om de störs av frånvaro, att satsa på kvinnor. De kan inte veta hur enskilda kvinnor och män kommer att göra i framtiden, men de vet att kvinnor vanligen tar huvudansvaret för barnen, när de är spädbarn och när de senare blir sjuka. På så sätt kan alla påverkas av rådande könsnormer, inte bara de som följer dem. Utblicken kunde också om­fatta vad det gör med dynamiken inom familjer vem som har de högsta inkomsterna och vem som är mest hemma. Tänk om effekten blir ökade skillnader i arbetstid och löne­inkomster som är större än de, genom gåvor, minskade skillnaderna i pensioner!

LO anser att arbetslivet behöver bli mer jämställt och det ska gå att klara sig som ensam­stående pensionär. Pensionerna behöver därför höjas.