Skolminister Lotta Edholm har öppnat för en ny typ av yrkesskola. I en TT-intervju säger hon att det behövs en ny sorts utbildning, en som fångar upp de elever som har för många underkända grundskolebetyg. Det ska bli en yrkesskola med mycket tydligare praktisk inriktning och mindre av teori, där det som skolministern kallar ”de här teoretiska kunskaperna från grundskolan” inte blir lika viktiga. Det sista är viktigt eftersom det frångår den mer allmänna skrivningen i Tidöavtalet. Där finns ett stycke om en ny yrkesutbildning med, men det står inget om att den ska rikta sig till elever utan gymnasiebehörighet.
Det är illavarslande. Inte bara eftersom näringslivet många gånger sagt nej till enklare utbildningar och att det just nu pågår en statlig utredning om fler vägar till yrkeslivet, utan faktiskt också för grundskolan.
Skolministern vill fånga upp de elever som inte blir behöriga till ett nationellt program, och det är sant att de är alldeles för många, nästan 18 000 under förra läsåret. Slutsatsen kunde dock vara en helt annan.
För det första är det inte självklart att det ska vara så många. Vi behöver jobba med kunskaperna, vi behöver satsa på tidiga insatser och särskilt stöd, men vi kan också se över reglerna. Blev det så bra efter reformerna 2011? Innan dess krävdes det godkänt i tre ämnen för att komma in på ett nationellt program. Idag krävs det godkänt i 8 för att komma in på ett yrkesprogram och 12 för ett högskoleförberedande. Det är såklart ingen naturlag att det ska vara så.
För det andra är det långt ifrån självklart att en särskild utbildningsform är en bra idé för dessa elever. Tvärtom är riskerna stora.
Skolministern har inte avslöjat några detaljer, men det finns ändå gott om indikationer på vad detta kommer att bli: en enklare tvåårig utbildning speciellt för elever utan gymnasiebehörighet. Moderaterna har ett sådant krav i sitt program ”Nu får vi ordning på Sverige” från 2021. Liberalerna hade samma krav i sin budgetmotion 2022. Sverigedemokraterna har tvååriga yrkesutbildningar med som ett krav i sin valplattform förra året.
Dessutom har regeringspartierna redan tidigare lanserat ett förslag till en tvåårig utbildning för elever som saknar behörighet till gymnasiet. Inför valet 2018 lade den gamla Alliansen fram ett sådant förslag.
Vilka är då riskerna med detta?
- En ny utbildningsväg för elever som inte blir behöriga till gymnasiets nationella program skulle öppna för sänkta ambitioner i grundskolan. Risken är att det blir både normalt och accepterat med stora grupper elever som inte blir behöriga. Risken är också att de kommer komma ut med sämre kunskaper än idag eftersom incitamenten att satsa på särskilt stöd minskar.
- En yrkesutbildning speciellt för elever utan behörighet skulle också göra det logiskt att flytta resurser från dessa elever i grundskolan och lägga dem på andra. I stället för extra undervisning och stöd för att klara målen riskerar vi att se elever med svårigheter samlas i grupper med färre och sämre utbildade lärare. Marknadslogiken säger att de ju ändå ska gå den tvååriga yrkesutbildningen och då behöver de inte det som ministern kallade ”de här teoretiska kunskaperna från grundskolan”.
- På större orter är det troligt att skolvalslogiken sedan pressar på och driver fram vissa skolor med elever som ska komma in på nationella program och andra skolor med elever som inte är tänkta att göra det. Vi skulle då få ett skolsystem som närmar sig en del andra länder, där grundskolan delar upp eleverna mycket tidigare. Med de stora betygsskillnader vi har mellan skolor på vissa orter kan man nog säga att vi tyvärr redan är på väg dit, men incitamenten att bromsa utvecklingen skulle minska eller till och med försvinna.
Att riskerna är stora var tydligt redan 2018 när Alliansen lade fram förslaget förra gången. I en PM med frågor och svar om reformen angav de den gången att ”En grov uppskattning skulle därför innebära att det fullt utbyggt handlar om drygt 100 000 ungdomar som kan komma att vara aktuella för den nya 2-åriga yrkesskolan.”
Det var en sensationell siffra. På en två-årig utbildning innebär det 50 000 elever årligen och då närmar vi oss hälften av en vanlig årskull. Det vore i realiteten en nedrustning av Sverige som kunskapsnation.
Det skulle också i praktiken riskera att bli slutet för grundskolan som samhällets gemensamma grund. Vi lyckas inte fullt ut idag, men vi har som samhälle en tydlig ambition att alla ska ha med sig en gemensam bas av kunskaper på väg ut i vuxenlivet. Det handlar inte bara om ämneskunskaper utan också om kunskaper om samhället och demokratin. Med en delad grundskola tappar vi denna gemensamma erfarenhet.
