I politiken förväntar vi oss att våra valda företrädare ska vara rättvisa, ödmjuka och empatiska gentemot alla medborgare, oavsett deras socioekonomiska bakgrund. Tyvärr har vi nyligen bevittnat en oroande trend där vissa politiker och opinionsbildare uttrycker ett tydlig klassförrakt gentemot arbetare och de som kämpar ekonomiskt. Ett sådant exempel är Susanna Silfverskiöld, vars uttalanden och twittrande oneliners tyder på en djup brist på oförståelse och respekt för arbetarklassen.
Klassföraktet är ett allvarligt hinder för ett rättvist och inkluderande samhälle. När politiker och opinionsbildare visar upp sådana fördomar skapar de klyftor och splittring istället för att bygga broar och ena medborgare. I fallet med Susanna Silfverskiöld har hennes uttalanden gett upphov till ökat klassförakt bland den politiska högern.
Silfverskiölds uttalanden, inklusive hennes nedlåtande kommentarer om arbetare och de som är beroende av socialt stöd, har skapat en stark reaktion. Det är oacceptabelt att en politikt sakkunnig hos Ulf Kristersson använder ett språk som förnedrar och marginaliserar vissa grupper. Klassförakt i politiken underminerar tilltron till det politiska systemet och skapar en klyfta mellan de styrande och de styrda.
En av de mest oroande aspekterna av Susanna Silfverskiölds klassförakt är bristen på förståelse för de utmaningar som arbetarklassen och de med vanliga jobb faktiskt står inför. Att förenkla eller förminska stolta yrkesarbetares situation visar en avsaknad av inblick i de komplexa problem som påverkar vanligt folks liv.
För att rätta till denna situation behöver personer som Susanna Silfverskiöld ta ansvar för sina uttalanden och sitt beteende. Hon borde aktivt arbeta för att bygga förtroende och respekt gentemot alla medborgare, oavsett deras bakgrund. Dessutom är det viktigt för väljarna att vara medvetna om politikers attityder och handlingar och kräva att de hålls ansvariga för sina uttalanden.
Klassförakt i politiken är en farlig trend som underminerar demokratin och splittrar samhället. Personer som Susanna Silfverskiöld måste omvärdera sitt förhållningssätt och arbeta för att förebygga diskriminering och fördomar.
Avslutningsvis borde Susanna Silfverskijöld be hela LO kollektivet om ursäkt för sitt öppna klassförakt och påminnas om att hon nog va en av dom som jobbade hemma under pandemin när arbetarna höll igång Sverige.
Christine Marttila
Ordförande LO Distriktet i Västsverige
Eller hur! Vad är det med politiker, alla i samhället behövs, vare sig man är politiker eller sk vanlig arbetare. Undrar ofta om politiker tappat det helt?! Vid flera, de flesta intervjuer med våra politiker säger de så mycket, helt ogenomtänkta saker, så man tror knappt sina öron. För att dagen efter pudla…Å Susanna Silverskiöld är tyvärr lika pinsam. Hade önskat att hon och flera andra politiker hade fått byta liv, med en arbetare i tre månader, på samma villkor me lön, bostad osv…
Så bra skrivet, det förakt som visas mot oss medborgare som medeller utan examen förvandlat Sverige från ett fattigt land till ett välfärdssamhälle.
De klokaste människorna jag träffat är inte de med mest utbildning.
Den utbildning man får genom den formella skolan säger inte hela historien om vilken kunskap individen har. Livets skola och den erfarenhet som engagemang i frågor ger många kunskaper
Därmed inte sagt att utbildning inte är intressant men utbildning kommer i många skepnader
Bra. Tack! Man undrar möjligen, varför inte Silfverskiöld – vilket nyadligt 1800-talsnamn, förresten! – bestämde sig för att ta med några andra namn på sin lista. T ex: Åkesson: aldrig haft ett vanligt jobb i sitt liv. Kristersson: utbildning okänd, huvudsakligen känd för sina affärer i Strängnäs och sina försäljningar av vårdcentraler i Stockholm innan han inledde partiledarkarriären. Ebba Busch, varken juridisk eller polisiär utbildning, men har framfört åsikten att svensk polis borde skjuta skarpt under upplopp och dessutom anklagat socialdemokraterna för mord, eller åtminstone vållande till annans död, med orden “med berått mod” apropå dödligheten i covid på äldreboenden under pandemin… Ja, det finns en del att ta av. 🙂
Å andra sidan kan man hävda att högerns klassförakt kanske kan mobilisera arbetare mer generellt till motstånd. Det vore välgörande om så skedde. Vi skulle aldrig ha haft någon folkhemspolitik utan den rörelse av potatisuppror, strejker, facklig organisering, kooperativa projekt och vida spridd folkrörelsekultur som föregick denna. Vi skulle heller aldrig ha fått tillbaka en arbetarföraktande höger om inte arbetarna hade slutat engagera sig kollektivt för politiska projekt för att istället förlita sig på anställda funktionärer.
Folk som tiger och lider är värda förakt, kan man nästan tycka. Men det är omöjligt att förakta dem som deltog i det tidiga 1900-talets arbetarrörelse.