Tandvårdslöftet som “glömdes bort”…

Under valrörelsen lovade både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna satsningar på tandvården. Detta var löften som till viss del var steg på vägen mot det krav, om att genomföra en tandvårdsreform som likställer tandvård med övrig sjukvård, som LO lyft i sin valplattform inför valet 2022.

I valrörelsen utlovade Sverigedemokraterna ”ett reformpaket som på fyra års sikt ska leda till att alla vuxna som är svenska medborgare, eller EU- och EES-medborgare ska ha samma kostnad för att gå till tandläkaren som till doktorn” (se Aftonbladet 2022-08-22). Reformen beräknades kosta sju miljarder. Även Kristdemokraterna lovade i valrörelsen att stärka tandvården genom att exempelvis sänka gränsen från när man får ta del av tandvårdsstödet, från dagens 3 000 kronor till 1 200 kronor (se Göteborgs Posten 2022-06-21).

När jag läser igenom regeringens budgetproposition för 2024 (utgiftsområde 9) hittar jag dock inget av dessa politiska ambitioner på tandvårdsområdet. Tvärtom faktiskt. Där finns inget om SD-förslaget om att stärka högkostnadsskyddet för tandvård. Även KD-förslaget, om att sänka gränsen från när man får ta del av tandvårdsstödet, lyser med sin frånvaro. I “Tidöavtalet” (s. 8) hade dessa vallöften krympt till att en ”utredning tillsätts för att stärka tandvårdens högkostnadsskydd för att mer efterlikna det som finns i övrig vård. Äldre personer med sämst munhälsa ska prioriteras. Utan att det påverkar rätten till tandvård som inte kan anstå ska de ekonomiska särregler som finns för tandvård för asylsökande och vissa personer utan uppehållstillstånd ses över med syfte att tas bort.” Den sista meningen, om att ta bort tandvård för “asylsökande och vissa personer utan uppehållstillstånd “, vittnar om SDs inflytande över Tidöavtalet.

I regeringens “budgetpropp” för 2024 sägs dock inget överhuvudtaget om att förstärka högkostnadsskyddet för någon grupp eller om att sänka gränsen (“självrisken”) för när tandvårdsstödet träder in. Ingen skrivning finns heller om den i “Tidöavtalet” aviserade utredningen under utgiftsområde 9 i “budgetproppen”. Däremot hänvisas det till en utredning, Stärkt stöd till tandvård för våldsutsatta och ökad kontroll över tandvårdssektorn (S 2022:12), som den förra regeringen tillsatte.

Det enda konkreta som regeringen hittills åstadkommit i tandvårdsfrågan är att socialminister Jakob Forssmed vid en presskonferens 14 september 2023 aviserat att gränsen för fri tandvård ska sänkas från 23 till 19 år från och med år 2025. Detta kommer enligt beräkningarna att innebära en besparing på ca 450 miljoner kronor årligen. Forssmed var noga med att framhålla att detta överensstämmer med ett förslag som förts fram av socialdemokraten Veronica Palms utredning (SOU 2021:8) om en mer jämlik och behovsstyrd tandhälsa. Vad han inte berättade var att Palm även föreslog förstärkningar av tandvården, som var tänkta att finansieras av sänkningen av åldersgränsen för fri tandvård. Forssmed “köper” alltså enbart utredningens nedskärningsförslag, utan att bry sig om de förstärkningar i tandvårdsstödet som utredningen föreslog.

Sammantaget innebär detta att det regeringen hittills fört fram rent konkret på tandvårdsområdet är nedskärningar, alltså en politik som går på tvärs mot de löften om tandvårdssatsningar som vi hörde från SD och KD i valrörelsen. De “steg i LO-riktning” som SD och KD gjorde stora nummer av i valrörelsen har alltså hittills gått i motsatt riktning. I alla fall i den konkreta regeringspolitik som hittills presenterats. Allt detta utmynnar i en fråga: Var Jimmie Åkessons och Ebba Buschs tandvårdslöften under valrörelsen 2022 bara “valfläsk”?