Staten får 6 miljarder i julklapp – från de arbetslösa

Över sex miljarder som borde ha gått till att stärka arbetslösa lämnas tillbaka till statskassan i slutet av året. Skälet är att Arbetsförmedlingen inte har haft förutsättningar att leverera de resultat som förväntas av politiken och att regeringen inte har agerat trots upprepade varningar. Det drabbar inte bara de arbetslösa, utan också arbetsgivare och samhället i stort. För att öka leveransen i arbetsmarknadspolitiken och minska risken för outnyttjade medel behöver myndighetens anvisningskapacitet stärkas, men i stället försvagas den ytterligare 2024.

Problemen med outnyttjade medel för arbetsmarknadspolitiska program och insatser har varit kända under lång tid, och LO har påpekat och krävt politiska åtgärder i många år (de senaste utspelen går att se här och här). Dessvärre har det snarare blivit regel än undantag att Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka resurser som inte förbrukats. Det har handlat om miljardbelopp, och beräkningar antyder att samma visa kommer att höras även i år. På grund av en svag kapacitet hos Arbetsförmedlingen att anvisa till och besluta om insatser för arbetslösa och en låg grad av flexibilitet med små möjligheter att omfördela resurser mellan olika budgetanslag, väntas över sex miljarder kronor lämnas tillbaka till staten vid utgången av 2023. Denna nyhet borde inte glädja någon.

Uppskattningen är enkel att göra. Enligt Arbetsförmedlingens återrapportering med ekonomiskt utfall för november (se denna länk) har knappt 5,3 av 6,9 miljarder som avsatts för budgetanslaget 1:3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser betalats ut till och med den 30 november. Detta anslag finansierar behovsprövade insatser för att stötta de arbetslösa i deras väg mot arbete och egenförsörjning. Det handlar om insatser som exempelvis yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, förberedande utbildning, förmedlingsinsatser och den subventionerade anställningen introduktionsjobb som riktar sig till långtidsarbetslösa och nyanlända. Om samma belopp som användes i november (cirka 500 miljoner) betalas ut i december, vilket är ett optimistiskt scenario givet att aktiviteten i regel minskar under december månad, inte minst till följd av julledighet, kommer de outnyttjade medlen uppgå till cirka 1,1 miljarder kronor.

Liknande tendenser syns för budgetanslaget 1:4 Lönebidrag och Samhall m.m. som finansierar behovsprövade insatser som riktar sig till personer med funktionsnedsättning med nedsatt arbetsförmåga. Endast 11 av avsatta 14 miljarder har använts till och med november. Det är troligt att drygt 2 miljarder kommer att skickas tillbaka till staten vid årets utgång.

Störst avvikelse mellan avsatta och förbrukade medel syns för budgetanslaget 1:13 Nystartsjobb, etableringsjobb och stöd för yrkesintroduktionsanställningar som finansierar subventionerade anställningar som bygger på en rättighetslagstiftning (anslaget ska därför ses som en prognos och utfallet beror på i vilken utsträckning arbetsgivarna har valt att använda sig av lönesubventionerna). Endast 4,4 av prognosticerade 8,1 miljarder har betalats ut till arbetsgivare till och med november. Det kan inte beskrivas på något annat sätt än ett fiasko för de högerkonservativa partierna som lyft fram nystartsjobben som sitt arbetsmarknadspolitiska flaggskepp (genom initiativ i riksdagen beslutades om en tillfälligt höjd ersättningsnivå för nystartsjobb mellan 1 april 2022 och 31 december 2023*). Sannolikt kommer därför hela  3 miljarder (kanske till och med 3,5 miljarder) av det beräknade beloppet vara outnyttjat vid årets slut.

Summan av de oförbrukade resurserna för dessa tre anslag blir därmed över 6 miljarder kronor. Det är resurser som borde – och som med rätt politik hade kunnat – använts till att bekämpa arbetslösheten. I denna uträkning har jag inte tagit hänsyn till övriga anslag som Arbetsförmedlingen disponerar och som också dem har stora avvikelser mellan avsatta och förbrukade medel, såsom 1:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd och 1:14 Etableringsersättning till vissa nyanlända. De totala oförbrukade medlen för budgetpropositionens utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv väntas alltså bli långt högre än de sex miljarder som jag tar upp här, men det är inte särskilt anmärkningsvärt. Det ska snarare ses som positivt att arbetslösheten inte har ökat så mycket som regeringen tidigare har befarat och att alla budgetmedel som beräknats för exempelvis a-kassa inte har behövt användas.

Det är dock djupt problematiskt att resurser som borde ha gått till att stärka de arbetslösa för de lediga jobben inte använts, särskilt när behoven på arbetsmarknaden är så stora. Arbetslösheten i Sverige ligger fortsatt på en av de högsta nivåerna inom EU. Över 340 000 arbetslösa är registrerade hos Arbetsförmedlingen och många av dem tvingas vänta i månader – ja, till och med år – för att få det stöd och insatser som de behöver för att komma i arbete. Många arbetsgivare, å sin sida, uppger att de har svårt att hitta personal med rätt kompetens. Rätt utformade och klokt använda kan arbetsmarknadspolitiska insatser förkorta arbetslöshetstider och vakanstider och bidra till förbättrad matchning och kompetensförsörjning, likväl som ökad sysselsättning och tillväxt.

Vissa debattörer, och inte minst regeringen själv, har dragit den snabba slutsatsen att ytterligare budgetneddragningar kan göras inom arbetsmarknadspolitiken eftersom avsatta resurser ändå inte används. Det vore fel väg att gå. I stället för att angripa symptomen på att något är fel borde själva grunden för problemen lösas. I detta fall är det kristallklart att Arbetsförmedlingens svaga kapacitet att anvisa till insatser sätter käppar i hjulen för en lyckosam arbetslöshetsbekämpning. Det kan lösas förhållandevis enkelt genom resurstillskott till Arbetsförmedlingens organisation.

I sitt senaste budgetunderlag för 2024-2026 (se länk) skriver Arbetsförmedlingen att det finns en stor obalans mellan myndighetens förvaltningsanslag och anslagen för arbetsmarknadspolitiska program och insatser. För att kunna omsätta ”programanslaget” behöver myndigheten fler anställda. Arbetsförmedlingen menar att det beräknade medelsbehovet för förvaltningsanslaget de kommande åren ligger omkring 8,8 – 8,9 miljarder.

I regeringens budgetpropositionen för 2024, som antogs av riksdagen så sent som häromdagen, föreslås i stället att Arbetsförmedlingen får knappt 7,4 miljarder. Det är visserligen en höjning med 200 miljoner jämfört med vad som tidigare aviserats, men innebär ändå en minskning med över 200 miljoner jämfört med anslaget för 2023. Därtill upphör möjligheten att finansiera förvaltningskostnader med medel från REACT-EU framöver (cirka 300 miljoner). Jämfört med 2023 minskar därför förvaltningsanslaget i praktiken med cirka 10 procent nästa år (inklusive pris- och löneomräkning och minskning av EU-medel). Givetvis kommer det få betydande negativa konsekvenser för arbetsmarknadspolitiken och i förlängningen de arbetslösa. Det innebär också att samma gamla visa med en hög arbetslöshet och outnyttjade programmedel troligen kommer upprepa sig i slutet av 2024.

*Not: Ersättningen för personer som varit arbetslösa mellan ett och två år höjdes från 1 till 2 arbetsgivaravgifter. För personer som varit arbetslösa mellan två och tre år höjdes ersättningen från 2 till 2,5 arbetsgivaravgifter och för personer som varit arbetslösa i mer än tre år eller är nyanlända invandrare höjs ersättningen från 2,5 till 3 arbetsgivaravgifter.