Kommer ni ihåg hur det brukade vara? Då när jämställdhetsfrågorna var något som skar igenom partierna snarare än mellan dem. Då när det fanns starka förespråkare för en mer jämställd föräldraförsäkring i alla partier utom KD. Det är inte länge sedan.
Idag är det radikalt annorlunda. De strukturella frågorna om ett jämställt arbets- och familjeliv är borta från dagordningen till höger i svensk politik. Förslag till sådana strukturella reformer kommer i dag nästan uteslutande från vänster medan partierna till höger i växande utsträckning ser jämställdhet som en individuell fråga som kan påverkas med bonus och avdrag. Om ens det. Att följa jämställdhetsministerns utspel avslöjade obarmhärtigt hur tomhänt regeringen står i jämställdhetspolitiken.
Jämställdhetsministern sammanfattade sina prioriteringar i en artikel med titeln Nu växlar vi upp arbetet mot våld och för jämställdhet på regeringens hemsida. Sverige har kommit långt men vi kan göra mer är det inledande budskapet:
- Regeringen växlar därför upp arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och för att öka den ekonomiska jämställdheten, säger jämställdhetsminister Paulina Brandberg
Att öka den ekonomiska jämställdheten lät hoppfullt! Jag läste vidare.
En rad underrubriker följde. Under rubriken Kvinnors företagande och ägande främjas hittade jag till slut ett stycke som faktiskt sade sanningen:
Kvinnor har idag i genomsnitt lägre sysselsättningsgrad, kortare arbetstid, högre frånvaro samt lägre lön och kapitalinkomster än män. Den lägre livsinkomsten får självklart också genomslag längre fram i livet i form av lägre pensioner.
I meningen som följde stod det ”Regeringen tar därför nya steg för att öka den ekonomiska jämställdheten”. Men hur?
- Genom att vidta åtgärder mot deltider?
- Nej.
- Genom att stoppa otrygga anställningar?
- Nix.
- Genom att göra föräldraförsäkringen mer jämställd?
- Absolut inte. Faktiskt tvärtom.
- Genom att göra något åt orättvisa löneskillnader?
- Inte det heller.
Regeringens huvudförslag för att öka den ekonomiska jämställdheten idag den 8 mars var att – tada! – göra fler kvinnor företagare. Jag klickar på en länk till ytterligare ett pressmeddelande.
- Vi behöver ändra på det faktum att kvinnor är underrepresenterade som företagare. Det är viktigt både för att öka den ekonomiska jämställdheten och Sveriges tillväxtmöjligheter, säger jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg.
Det är en grund analys. Vilken effekt ett företag har på samhällsekonomin beror ju på vilken sorts företag det är. Har det anställda? Blir det nya jobb? Är det schyssta villkor? Regeringen behöver ta till sig att många företagare är egenföretagare och att företagen startats av helt andra skäl än de som regeringen hyllar.
I ena änden av företagarspektrumet har vi den välbeställde juristen, advokaten eller läkaren som blivit egenföretagare enkom för att undvika skatt. Hen (oftast han) skapar varken jobb, jämlikhet eller tillväxt.
I andra änden hittar vi vårdbiträdet eller matbudet, den ofrivillige företagaren som tvingas jobba som F-skattare istället för att vara anställd. Hen är formellt sett företagare, men bidrar inte heller till ekonomisk jämställdhet. Tvärtom. Hen vore mer betjänt av en trygg anställning. Samhället också, Med trygga jobb kommer stabila inkomster som sätter fart på både tillväxt, skatteintäkter och bostadsbyggande. Den som har en otrygg anställning, eller som F-skattaren ingen anställning alls, har svårt att få både lån och hyreskontrakt. Och den enda tillväxt som skapas hittar vi i plånboken hos den företagare som slipper ta arbetsgivaransvar. Några nya jobb skapas inte. Att städare ligger på fjärde plats i SCB:s topplista över yrken hos kvinnliga egenföretagare borde leda till besinning hos dem som sjunger företagandets lov som jämställdhetsmotor.
Men fanns det inget annat i texten? Jo, men resten av artikeln, som alltså sammanfattade regeringens jämställdhetspolitk, handlade uteslutande om åtgärder och kunskapsinhämtning inom, eller i närheten av, rättspolitiken. Tveklöst en del bra saker, men jämställdhetspolitiken kräver också insatser på områden som ekonomi och socialförsäkringar. Här står regeringen tomhänt. Regeringen tycks vara helt ointresserad av strukturer som missgynnar kvinnor på arbetsmarknaden och i familjepolitiken. Regeringen verkar inte se larmrapporter om kvinnors högre sjukskrivningstal, lägre löner och sämre pensioner som ett problem.
Att hålla de strukturella reformerna kvar på dagordningen blir nu en av de viktigaste uppgifterna för alla som vill ha ett mer jämställt arbets- och familjeliv. På några års sikt tror jag att det kommer att behöva påverka både 8 mars och jämställdhetspolitikens status i partierna till vänster.
PS. Är jag inte orättvis nu? Stod det verkligen inget mer? För rättvisans skull sammanfattar jag rubrikerna från artikeln med titeln Nu växlar vi upp arbetet mot våld och för jämställdhet på regeringens hemsida här:
Under rubriken Ett nytt åtgärdsprogram fanns en länk till ett pressmeddelande om att ta fram ett nytt åtgärdsprogram mot mäns våld mot kvinnor. Bra. Men det var från november 2022, alltså snart ett och ett halvt år sedan.
Nästa rubrik löd Utredning om nytt delmål och handlar om ett regeringsbeslut från augusti 2023 om en utredning för en stärkt långsiktig styrning av arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.
Bättre möjligheter att få stöd nattetid handlar om att Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet får 3 miljoner kronor för 2024 i syfte att öka bemanningen på stödlinjerna för våldsutsatta, särskilt under kvällar och nätter, så att fler som ringer ska ha möjlighet att komma fram och få stöd.
Nationellt inrapporterings- och uppföljningssystem vid bortförande utomlands handlar om ett uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten om att lämna förslag på hur ett nationellt inrapporterings- och uppföljningssystem av ärenden där ett barn eller en vuxen har blivit bortförd utomlands kan utformas.
Under rubriken Lägesbild om utsatthet hos nationella minoriteter tas fram läser jag om behov av insatser för att höja kunskapen om utsattheten för mäns våld mot kvinnor, annat våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck bland vuxna och barn som tillhör de nationella minoriteterna.
Allt det här är bra åtgärder, men det handlar uteslutande om åtgärder och kunskapsinhämtning inom eller i närheten av rättspolitiken. Jämställdhetspolitiken handlar också om ekonomi, arbetsmarknad och socialförsäkringar.
Sen kom alltså avsnittet Kvinnors företagande och ägande främjas. Utöver det där om företagandet kunde jag läsa att Jämställdhetsmyndigheten fått i uppdrag att analysera bostadsmarknaden utifrån ett jämställdhetsperspektiv, inklusive vilka möjligheter det finns för unga att etablera sig på bostadsmarknaden. Myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak) har i fått i uppdrag att analysera hur ökat distansarbete har påverkat jämställdheten. Både analysen av jämställdhet på bostadsmarknaden och hur distansarbete har påverkat jämställdheten kommer att ge viktig kompletterande information om hur den ekonomiska jämställdheten ser ut och vad som kan göras för att förbättra den, står det sen. Frågan är dock vad som görs. På jämställdhetsområdet är det sällan analyser som saknas. Det är verkstad. Många analyser har till exempel pekat på en jämställd föräldraförsäkring som en av de viktigaste åtgärderna för ökad ekonomisk jämställdhet, men det bryr sig ju regeringen inte om alls.
Via en länk som går till ett pressmeddelande från i januari kan jag i alla fall läsa att flera myndigheter redan har ett pågående uppdrag om att genomföra en myndighetsgemensam plan för att fler utrikes födda kvinnor ska etablera sig på arbetsmarknaden. Det vore i alla fall något som skulle kunna påverka den ekonomiska jämställdheten.
Slutligen finns en rubrik om att Sverige ska vara En tydlig röst i världen. Där står det ändå lite om Sveriges roll i FN:s kvinnokommission, OECD och Nordiska ministerrådet. Och där står det också lite om ekonomisk självständighet. Men det gäller ju Sveriges arbete i andra länder.
DS.
