Häromveckan höll Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson ett linjetal. Reaktionerna på det har skiftat. Högertankesmedjan Timbro kallar det ”farliga floskler”. I Dagens Nyheter skriver Martin Liby Troein att det handlar om partiterapi för att få tillbaka kontrollen över ett parti som vacklar mellan en nationalistisk gir och en rejäl vänstersväng. Han hävdar att talet inte alls är radikalt utan att högerpartierna har gjort samma analys om att vi måste göra upp med New Public Management. Henrik Torehammar, politisk kommentator i Svenska Dagbladet, verkar uppenbart irriterad över att Socialdemokraterna hade lyckats locka en ansenlig mängd journalister till Sveavägen 68 för att få veta att partiet är ”emot allt dåligt som kan associeras till marknader. Men för allt gott. Den perfekta avvägningen får man anta.” Enligt Torehammar var det enda radikala med linjetalet att partiet med detta budskap försökte konkurrera med ”uppmärksamhetsexperterna Sara Skyttedal och Jan Emanuel”.
Man kan undra om kommentatorerna har hört olika tal. Vad sa Magdalena Andersson? Talet utgår från att Sveriges välstånd har byggts på en reglerad marknadsekonomi. Från 1980- och 1990-talet har Sverige dock genomfört omfattande avregleringar och privatiseringar av offentlig verksamhet. Marknadiseringen motiverades med goda intentioner om en bättre och mer effektiv verksamhet med ökad valfrihet, men ”i stället för att lösa problem som bristande service och låga skolresultat; Så har man förvärrat samhällsproblem, och bidragit till att klyftorna ökat mellan rika och fattiga, mellan stad och land.”
Några exempel på problem med marknadisering som Magdalena Andersson tar upp är:
- Tungt kriminella kan äga vårdcentraler eller tingsrättslokaler.
- Privata skattefinansierade vårdcentraler öppnas i områden med låg ohälsa snarare än där de verkligen behövs.
- Problemen med betygsfiffel är så stora att rektorn på Handelshögskolan i Stockholm bestämt att betygen måste kompletteras med högskoleprov.
- Hemtjänstföretag tar betalt för besök som inte utförts.
- Vanliga människor får ta den ekonomiska smällen när elmarknaden eller bankmarknaden inte fungerar som den ska.
- Ett jämvägsnät där varje beståndsdel är avreglerad kan inte leverera pålitliga transporter.
- Sveriges motståndskraft i tider av kris eller krig försvagas när vi varken har tillräckliga läkemedelslager eller stark infrastruktur.
Det här är kända problem och DN:s Martin Liby Troein har rätt i att högerregeringen vill införa ökad statlig kontroll för att komma åt några av dem. Men, som Magdalena Andersson konstaterar, så är mer kontroll högerns enda lösning när marknadsmisslyckanden har upptäckts. Mängder av nya regleringar och kontroller har skapat ett växande byråkratiskt monster.
Finns det en annan väg? Magdalena Anderssons budskap är att samhället behöver ta tillbaka kontrollen: ”Vi ska städa upp marknadskaoset i våra skattefinansierade verksamheter och sätta svenska folkets behov främst.” På område efter område som finansieras med våra skattepengar ska Socialdemokraterna utvärdera avreglering och marknadisering utifrån medborgarnas bästa.
I talet fanns inte svar på hur politiken ska återta den demokratiska kontrollen. Några förslag finns sedan tidigare men fler behöver formuleras. Inspiration till det kan hämtas från exempel runt om i landet där politiken har tagit eller håller på att ta tillbaka kontrollen. Det är vad LO gör i seminarieserien ”Ta tillbaka den demokratiska kontrollen – så funkar det”.
Första seminariet handlade om hemtjänsten i Nordanstig och går att se i efterhand på LO play. Efter några stormiga år med ökad privatisering av hemtjänsten där både äldre och personal for illa, beslutade kommunens politiker enhälligt att avsluta systemet med LOV och låta kommunen ta hand om all hemtjänst. Emil Thyr, ombudsman på Kommunal, beskriver hur en tidigare sammanhållen verksamhet under fem år delats upp och flyttats mellan olika privata aktörer. Nu behöver den byggas upp igen samtidigt hemtjänsten måste fungera för de äldre varje dag. Inte friktionsfritt, men nödvändigt.
Det andra seminariet i serien är på fredag 26 april och exemplet är hur Stockholms stad tar tillbaka kontrollen över den kommunala vuxenutbildningen med färre aktörer, bättre villkor och fördubblat antal platser i egen regi. Läs mer om seminariet på den här länken och anmäl dig senast idag måndag 22 april för att vara med på plats! Seminariet kommer även sändas och gå att se i efterhand på LO Play.
Det tredje seminariet i serien är ”Det räcker nu – Region Stockholm tar tillbaka den demokratiska kontrollen över vården” och genomförs 6 maj.
Jag kan inte utlova att seminarierna kommer utmynna i svaret på vad som är den perfekta avvägningen mellan marknad och demokratisk kontroll, men jag är säker på att avvägningen kan bli bättre än i dag. Och att vägen dit kommer vara skumpig, men helt nödvändig.
