Skamlösa stöveltramp våldgästar demokratins finrum.

Årets arbetskonferens på International Labour Organisation (ILO) närmar sig med stormsteg. Under 14 dagar ska det förhandlas om olika delar inom arbetsmarknaden samt följas upp vilka länder som med berått mod har brutit mot de standarder de har åtagit sig att följa, genom en ratificering av flertalet konventioner och rekommendationer.

Arbetskonferensen kommer att inledas i en omvärld där, enligt V-Dem Institutet, demokratin i världen har backat 35 år tillbaka i tiden. En skrämmande tanke när vi har kämpat hårt för att stötta den demokratiska utvecklingen i världen. Kanske är det dock föga förvånande, med tanke på det som sker mitt framför ögonen här hemma eller i omvärlden. Trollfabriker som sprider falsk information med det enda syftet att stötta sin egen agenda, kosta vad det kosta vill. Uttalanden av partiledare och utskottsordföranden i riksdagen som hade varit helt otänkbara för ett antal år sedan. Ser vi sedan till vad som händer på andra ställen i världen så förstår man att demokratin är under attack.

Ett sådant exempel från den senaste tiden är Argentina, där Milei likt Sauron i Sagan om ringen tvingar igenom förändring. Likt Sauron sprider han sin vision om ett land där endast de starka ska överleva, där kvinnor inte ska få bestämma över sin egen kropp, fantiserar om att införa amerikansk dollar som valuta, samtidigt som de har en skenande inflation på 70 %. Detta har i sin tur lett till att en minimilön, endast kan betala för lite mer än en halv matkasse, något som utgör definitionen av extrem fattigdom. Sedan november 2023 har minimilönen förlorat en tredjedel av sin köpkraft, 27 miljoner människor är fattiga (varav 8,6 miljoner är barn enligt UNICEF), av dessa lever 7 miljoner i misär –  de sämsta siffrorna på mer än två decennier enligt en studie från Universidad Catolica i Argentina. Samtidigt som inkomsterna för arbetare och pensionärer har sänkts får de rikaste 1 % generösa skatteförmåner trots att ekonomin väntas en minska med 2,8 procent av BNP i år.

Bild lånad från ITUC:s hemsida: protester mot Mileis framfart i Argentina den 9 maj 2024

regeringen riktar in sig på rättigheterna för de mest utsatta befolkningsgrupperna och grundläggande fackliga rättigheter, som kollektivavtalsförhandlingar, det som bidrar till ökad rättvisa och jämlikhet i samhället. På samma gång  hotas de som protesterar av polisens förtryck och kriminalisering.

När vi nu närmar oss årets arbetskonferens på ILO, så får vi påminna oss om att Argentina har ratificerat både konvention 87 och 98 (rätten att fritt organisera och kollektivt förhandla). Så sent som 2014 ratificerade de även konvention 155 och 187, dvs de två arbetsmiljökonventioner som numer tillhör de fem grundläggande rättigheter och principer i arbetslivet.

I det här sammanhanget är fackföreningarnas arbete i Argentina enastående. De utgör det främsta motståndet mot regeringens dystopiska agenda och har byggt en koalition till försvar för arbetstagarnas rättigheter och bredare demokratiska principer.

De krav som fackföreningarna i Argentina ställer på social rättvisa, demokrati och jämlikhet är krav som ställs av arbetande människor över hela världen. Deras kamp är vår kamp och det är därför den globala fackföreningsrörelsen står bakom dem.

”Fascismen står inte längre och stampar i farstun, den våldgästar vår riksdag” skrev en lärare på X för några dagar sedan om situationen i Sverige. Något som för bara några år sedan inte var tänkbart, händer nu. Sakta men säkert flyttas gränsen för vad som anses vara ok att uttrycka, inte bara på sociala medier gömda bakom ett anonymt konto, utan även i demokratins finrum.

Inte bara i Argentina, utan även i Sverige.