Nyheterna om missförhållanden på HVB-hem duggar tätt. I somras larmade polisen om att kriminella driver HVB-hem och i veckan tvingades regeringen ge IVO i uppdrag att skärpa tillsynen. Det var uppenbarligen i grevens tid för redan dagen därpå kom nyheten att tre gängkopplade HVB-hem har stängts och SVT rapporterade att svenska kommuner betalat 200 miljoner till HVB-bolag med gängkopplingar.
Låt oss vara tydliga. Det här är mer än ett marknadsmisslyckande, det här en katastrof för både barn, skattebetalare och samhället i stort. På HVB-hem, eller hem för vård och boende, placerar vi barn- och unga utifrån sociala behov. Idag handlar det om över 6000 barn. 82 procent av HVB-hemmen drivs i privat regi. Åttiotvå procent. HVB är därmed en av Sveriges mest privatiserade välfärdsverksamheter. Och nu står vi här.
Idag skrev de tre högsta politikerna i SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) på SvD Debatt och krävde åtgärder. I korthet vill SKR:
- Begränsa sekretessen mellan offentliga aktörer.
- Mer ansvar för IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg).
- Möjligheter att göra bakgrundskontroller vid upphandling.
- Ett samarbete mellan se statliga SiS-hemmen, regeringen och Vårdföretagarna. (Här får man ju hoppas att SKR bara missat att skriva med sig själva.)
- Ökade befogenheter för personal på HVB.
Inget av ovan behöver vara fel, men det är slående hur den mest uppenbara åtgärden lyser med sin frånvaro: att begränsa marknaden. Självklart skulle vi inte ha haft problem på dagens nivå om 80 procent av HVB-hemmen varit kommunala. Och kommunerna väljer helt själva om de vill driva HVB-hem i egen regi eller köpa platser av privata företag. Ekonomiskt vore det inga problem – det är ändå kommunerna som betalar. Och landets största kommun, Stockholm, är redan igång med ett sådant arbete. Det borde inte vara svårt för SKR att via sina egna medlemmar agera för att ta tillbaka kontrollen över HVB och begränsa den andel av marknaden som lämnas till privata företag. Rop på mer kontroll framstår allt mer som ett alltför litet plåster på ett vid det här laget mycket stort sår i välfärden.
Eller för att ta ett tydligt exempel. I vintras upptäckte Domstolsverket att de hyrde lokaler för tingsrätten i Södertälje av ett bolag med gängkriminella kopplingar. Vad gör vi åt det? Skärpta rutiner, bättre upphandling, och mer kontroll, eller ska vi helt enkelt köpa kåken?
Slutligen. SKR är en indirekt vald politiskt styrd organisation. Just nu består majoriteten av S, C, V och MP. Politiskt förtroendevalda inom SKR påtalar dock ofta att man är en konsensusorganisation, att man söker undvika politisk konflikt. I debattartikeln om HVB är det närmast övertydligt illustrerat av att socialdemokraten, centerpartisten och moderaten i SKR:s presidium skrivit under utan partibeteckningar.
Allt som oftast innebär konsensuskulturen att SKR kommer ut som försvarare av privatiseringar och bejakar de marknadslösningar som under 30 år fått fäste i välfärden, även när det är uppenbart att marknadslösningarna är en del av problemet. Konsensus med krafter som vill behålla marknadsstyrningen i välfärden kan inte vara ett självändamål. SKR borde vara en kraft för att återta HVB-hemmen från marknadskrafterna.
