Trafficking och exploatering – den moderna tidens slaveri?

Ni som har läst mina blogginlägg tidigare vet att jag gillar att hitta paralleller mellan dåtid och nutid i litteraturen. En sådan favorit är Voltaire. Filosofen Pangloss i Candide intygar gång på gång, trots det hemskheter Candide möter på sin resa i Sydamerika, att de lever i den bästa tänkbara av världar. Detta trots att Candide under sin resa i Sydamerika möter en slav i Surinam som förlorat både en arm och ett ben. Denna tragiska karaktär är en tydlig symbol för de brutala förhållanden som präglade slaveriet under den koloniala eran. Slavarna tvingades arbeta under omänskliga förhållanden på socker- och senare bomullsplantagen, och de minsta misstagen bestraffades ofta med fysisk lemlästning. Något vi ofta både sett och läst om i serier som Rötter eller böcker som Onkel Toms stuga. Slaven i boken om Candide berättar hur han har fått sin hand och sitt ben avhuggna för att han försökt fly. Voltaire använder detta möte för att kritisera den europeiska girigheten och den brutala behandlingen av människor i kolonierna, vilket var en del av upplysningstidens kritik mot orättvisor och maktmissbruk. På Candides fråga om varför slaven förlorat arm och ben svarar han att det är till det priset vi har socker i Europa.

Kan det jämföras med billiga priser på kläder, biltvättar, nagelsalonger osv i dagens Sverige? Billiga kläder som produceras med urusla villkor i en ekonomisk frizon, biltvättar som erbjuder allt från en enkel tvätt till rekonditionering medan du shoppar för några hundralappar, nagelsalonger dit arbetare har lockats med löften om goda arbetsvillkor.

Var går gränsen för utnyttjande av arbetskraft, trafficking (dvs människohandel) eller rent av slaveri?

Är det när man tar passen ifrån de anställda så att de inte ska kunna röra sig fritt? Eller när de måste betala tillbaka hälften av sin lön till arbetsgivaren för att arbetsgivaren påstår att det är så man gör i Sverige? Eller är det när arbetsgivaren inte har tillräckliga kunskaper kring farliga substanser på arbetsplatsen och dess konsekvenser på människans hälsa? Eller är det när entreprenörskedjan är så lång att arbetsmiljöansvaret faller mellan stolarna, med konsekvensen att en hiss med fem arbetare störtar mot marken och arbetsgivaren inte kan identifiera vilka arbetare som har omkommit för att det finns 119 underleverantörer på arbetsplatsen?

Företeelsen är inte ny, varken i Sverige eller i världen. Som Voltaire visar i sitt mest lästa verk Candide, har människor utnyttjats till förmån för de sk. bättre bemedlade i alla tider. Från tiden för krigen i Karthago f.kr till när spanjorerna förslavade urinvånarna på den amerikanska kontinenten efter att ha ”upptäckt El Nuevo Mundo” (den Nya Världen) vidare till slavar från den afrikanska kontinenten som tillfångatogs och såldes till ägarna till bomullsfälten i Nordamerika eller till femtiotalets gruvarbetare i belgiska Marcinelle, till dagens nagelsalonger, byggindustri eller restauranger här hemma i Sverige, kolgruvearbetare i exempelvis El Pinabete i norra Mexiko, barnarbete i koboltgruvorna i Kongo. Listan är oändlig. Oseriösa företag som utnyttjar människor i en utsatt position och det sker även här hemma. Vi ska inte tro att det är något som endast sker någon annanstans i världen. Vi måste sluta låtsas att vi inte ser och förstå att vi själva är en del av kedjan. Goda arbetsvillkor ska gälla oavsett om det beställs mat eller kläder online med hemkörning, byter däck på bilen för en spottstyver eller tvättar bilen med rekonditionering för några hundralappar medan vi handlar. Är det för billigt för att vara sant, så är det troligtvis något som är fel.

Vad är urusla arbetsvillkor?

Finns det en tydlig gräns mellan ”bara” urusla villkor och exploatering? Är låg lön bara usla villkor? Är för långa arbetsdagar eller utebliven dygns- eller veckovila endast dåliga villkor eller är det något mer? Var går gränsen mellan urusla villkor och en kriminell företeelse, straffbar enligt Brottsbalken?

På Polismyndighetens hemsida förklaras innebörden av människohandel som följer: Människohandel är när någon i en utsatt situation luras eller tvingas att göra saker mot sin vilja för att andra ska tjäna på det. Personen kan rekryteras, transporteras eller få bo någonstans för att utnyttjas på olika sätt. Det kan handla om att sälja sex, arbete, organdonation, krigstjänst eller annat. Själva utnyttjandet behöver aldrig ha ägt rum. Det är själva avsikten att utnyttja någon som är ett brott.

Polismyndighetens hemsida förklarar innebörden av människoexploatering på följande sätt: Människoexploatering är när någon i en utsatt situation eller beroendeställning utnyttjas för

• arbete under uppenbart orimliga villkor
• tvångsarbete
• tiggeri. 

Det räknas som ett brott även om ingen handel har skett, det vill säga rekrytering eller transport av människor. Det viktiga är att människor faktiskt har utnyttjats.

När arbetsgivare ser på anställda som utbytbara varor och  för ekonomisk vinning struntar i att bedriva arbetsmiljöarbete utifrån kraven i lagstiftning, är det jämförbart med människohandel? Torde ju åtminstone uppfylla definitionen för exploatering vad gäller arbete under orimliga villkor. För visst är det väl orimligt att via arbetet exponeras för sådant som leder till en för tidig död?

Precis som slavarna på sockerplantagerna i 1700-talets kolonier, där individer sågs som varor snarare än människor, är dagens offer för trafficking ofta fängslade i system av skuld, hot och våld. De förlorar sin frihet och sina rättigheter, precis som slaven i Candide gjorde, för att tvingas arbeta under omänskliga förhållanden. Trafficking är idag en global verksamhet som genererar miljardvinster, precis som den transatlantiska slavhandeln gjorde på Voltaires tid. Enligt International Labour Organisation (ILO) befinner sig 27,6 miljoner människor år 2021 i det som benämns som forced labour (tvångsarbete), vilket är en ökning från 2016 med 2,7 miljoner. De ökande siffrorna visar att det går åt helt fel håll. Värst är det i servicesektorn, oavsett var i världen man tittar. Detta trots att det sedan 1930 finns en konvention om förbud mot tvångsarbete som är en av de grundläggande fem rättigheter och principer i arbetslivet (konvention n 29, ratificerat av Sverige redan 1931). Inför att ILO:s expertkommitté nu ska genomlysa problemet med tvångsarbete, bidrar LO och svenska fackföreningsrörelse med information om situationen i Sverige. Tilläggas kan att av ILO:s medlemmar har 181 medlemsstater ratificerat konventionen, vilket innebär att den ska införlivas i nationell lagstiftning. Trots detta så befann sig alltså 27,6 miljoner människor i tvångsarbete 2021! Vill ni veta vilka länder som ratificerat och när det gjordes så finner ni den informationen här.

Nå, kan vi då idag hävda, med Pangloss envishet, att vi lever i den bästa av världar? När så många människor utnyttjas och inte bereds möjligheten att få åtnjuta det vi tillsammans har kommit överens om i form av FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter och ILO:s fem grundläggande rättigheter och principer i arbetslivet?

Det som Voltaire skildrar i Candide är en tydlig föregångare till det vi idag kallar ”modernt slaveri” – ett fenomen som trots det juridiska avskaffandet av slaveriet fortfarande finns kvar. Vi måste inse parallellerna mellan det historiska slaveriet och dagens trafficking och exploatering av människor. Människor utnyttjas på arbetsmarknader över hela världen, både i form av sexuellt utnyttjande och som arbetskraft inom sektorer som jordbruk, byggindustri, restaurangverksamhet och textilproduktion. När dessutom fackliga rättigheter inskränks, kränks eller t o m förbjuds så begränsas möjligheten att påverka det som sker på arbetsplatsen, oavsett var i världen du befinner dig. Insikten om att demokratiska rättigheter och välfärdssystem runt om i världen demonteras måste leda till att vi organiserar oss bättre för att kunna ha möjligheten att påverka, både vad gäller villkoren på arbetsplatsen genom kollektivavtal och förbättrat arbetsmiljöarbete, men också större påverkan för bättre lagstöd både nationellt och på EU-nivå, samt genom trepartssystemet på ILO och dess konventioner.

Insatser för att bekämpa trafficking och exploatering finns, men är det tillräckligt?

Arbetsmiljöverket tillsammans med åtta andra myndigheter samverkar för att motverka arbetslivskriminalitet, där fackförbundens insatser spelar en viktig roll. Exempel på det är Byggnads arbete med Svensk Byggkontroll eller Fastighets nätverk mot arbetslivskriminalitet, insatser som ska leda till att människor inte exploateras på arbetsmarknaden.

Vi kan inte låta kampen mot trafficking och exploatering stannar vid Sveriges gränser. Den globala arbetsmarknaden är i ständig förändring, och vi måste agera på en internationell nivå för att säkerställa att arbetstagares rättigheter skyddas överallt. De globala fackliga organisationerna, som Internationella Fackliga Samorganisationen/International Trade Union Confederation (IFS/ITUC med fler än 191 miljoner medlemmar i 169 länder ), spelar här en avgörande roll genom att sätta press på regeringar och företag att ta ansvar.

Länder med svagt arbetsrättsligt skydd blir ofta grogrund för trafficking och arbetskraftsexploatering. När vi sedan översätter ordet trafficking till människohandel så blir det så tydligt vad det handlar om, handel med människor, som om det vore en handelsvara vilken som helst. Länder i framförallt utvecklingsregioner, har ännu inte ratificerat viktiga ILO-konventioner som förbjuder tvångsarbete och människohandel. Eller så kanske de har ratificerat, men lever inte upp till kraven i konventionen.

Vår roll som internationella fackliga företrädare blir därmed central för att, genom förhandlingar med arbetsgivare, påtryckning på regeringar och genom att organisera oss säkerställa att åtminstone de fem grundläggande rättigheterna och principerna i arbetslivet följs.  Nationellt kan vi börja med att kräva att alla svenska multinationella företag följer de globala ramavtal som förhandlas fram i enlighet med OECD:s riktlinjer och EU-direktivet om due diligens i hela leverantörskedjorna.

En stor utmaning är att trafficking blir allt mer integrerat i digitala och informella ekonomier. Många offer för trafficking tvingas arbeta i gig-ekonomin, där reglerna är otydliga och arbetsvillkoren osäkra. Som fackföreningar måste vi anpassa oss till arbetsmarknadens ständiga förändring och hitta nya sätt att nå utsatta arbetstagare, för att förhindra att detta otyg med trafficking och exploatering av arbetskraft fortsätter.

Vi har en gemensam värld att leva i, oavsett om vi pratar om klimat, samhälle eller arbetsmarknad. Vi måste ta ett gemensamt ansvar. Du kan bidra genom att engagera dig i ditt fackförbund, som medlem och som förtroendevald, för en bättre gemensam värld, där alla följer mänskliga och fackliga grundläggande rättigheter.

Faktaruta: