Härom veckan deltog jag i ett samtal inom OECDs Climate Change Expert Group (CCXG) där vi diskuterade utformningen av de nationella åtagandena för minskade utsläpp (National Determined Contributions, NDC).
I fokus för mötet stod frågan hur redovisningen av de nationella åtaganden kan underlätta möjligheterna att få finansiering, inte minst privat sådan, för olika investeringar som kan minska utsläppen. NDC-era skulle kunna bli en bra karta över de satsningar som respektive land behöver göra för att ställa om till fossilfrihet och klimatneutralitet samt visa vilka gröna verksamheter som kan växa upp.
Man kunde ju tänka sig att ju mer genomarbetade och faktafyllda NDC-er är desto bättre kunskapsunderlag för investeringar och därmed en effektivare omställning. Men det stod snart klart att det bästa riskerade att bli det godas fiende. Det var en hel del klimatförhandlare på mötet och mycket snart visade sig en fråga som i förstone föreföll vara av teknisk natur rymma en betydligt större politisk klangbotten.
Vissa länder redogjorde för svårigheterna att få fram ett grundläggande säkert statistiskt underlag. När då en annan redovisade en närmast oändliga lista med punkter för vad som borde finnas med i NDC-erna, blev det uppenbart att detta kanske snarare stjälpte än hjälpte för att få fram fungerande NDC-er.
Från fackligt håll spelar NDC-erna också en viktig roll. Vårt krav på Rättvis Omställning förutsätter att vi vet hur olika sektorer avser att ställa om för att nå Parisavtalet. För detta behöver vi inte i detalj veta exakt hur mycket växthusgaser ett lands olika sektorer släpper ut. Vi vet redan vilka sektorer som orsakar utsläpp och därför måste ställa om. Beroende på vilken sektor som avses så kan det handla om nedläggning, förändring av befintligt varuutbud eller produktionsprocesser eller framväxten av nya varor, tjänster samt teknik?
En Rättvis Omställning skulle istället underlättas av att man i NDC-erna strävade efter att ta fram färdplaner för de olika sektorernas väg till klimatneutralitet. Det borde vara möjligt även utan exakt statistik om de olika sektorernas utsläpp i respektive land.
