AI Sweden är en organisation som beskriver sig som det nationella centret för tillämpad AI. De finansieras av statliga Vinnova, har cirka 80 anställda på sju kontor, och samlar mer än 140 partners från offentlig och privat sektor samt akademi. I början på december släppte de ett så kallat whitepaper (en rapport skulle vi säga på svenska) med titeln ”Integration and ROI of AI Technology in Healthcare – A White Paper for Healthcare Decision Makers”. Rapporten är på engelska och riktar sig uppenbart till en internationell publik, men det finns en svensk kortversion med namnet ”AI i vården – en problemlösare med utmaningar”.
AI Sweden kan säkert en hel del om AI, men av rapporten att döma är frågan hur mycket de kan om Sweden, i alla fall om vi pratar om arbetsmarknaden, eller om hur hälso- och sjukvården fungerar.
Redan i problembeskrivningen är AI Sweden ute på djupt vatten. Den börjar med Vårdförbundets senaste löneavtal, som enligt rapporten innebär en arbetstidsförkortning på upp till 4 timmar per vecka. Författarna går vidare med att konstatera att kostnaden för detta uppskattas till 36 miljarder.
Det är en förbluffande siffra. Regionernas totala kostnad för hälso- och sjukvård är 366 miljarder. Den kostnad AI Sweden redovisar förutsätter alltså att Vårdförbundets avtal skulle motsvara ökade kostnader motsvarande 10 procent av hela sjukvården! Rapporten anger ingen källa till siffran, men även utan att räkna mer i detalj borde det ringt varningsklockor här. Det är enkelt att göra ett överslag.
Avtalet berör i praktiken ett mycket begränsat antal sjuksköterskor i Sverige. Många sjuksköterskor har redan kortare arbetstid i sina avtal, både centrala och lokala. Vårdförbundet beskriver själva hur endast 8-10 procent av medlemmarna berörs av avtalets förändrade arbetstid, och sannolikt får många av dessa en mindre förkortning än 4 timmar. Lägg därtill att bara 70 procent av vårdens kostnader är personalkostnader, och att sjuksköterskor utgör 45 procent av personalen, så är en mer rimlig kostnadsuppskattning en summa på upp till några hundra miljoner. Det är långt mindre än 36 miljarder.
Även i beskrivningen av det ekonomiska läget i regionerna är AI Swedens siffror både överdrivna och missvisande. Här kan man läsa att ”the swedish health care sector” väntas gå med 30 miljarder i underskott 2024. Det är att ta i, vilket AI Sweden också upptäckt eftersom det står 20 miljarder i den svenska sammanfattningen som släpptes samma dag. Och SKRs aktuella bedömning från oktober för regionernas underskott 2024 är 12 miljarder. Låt gå för att det är en felskrivning eller en miss att inte rätta en uppgift baserad på en gammal prognos, men värre är slutsatserna som dras av detta. Ingenstans står nämligen att de stora underskotten 2023 och 2024 varit av engångskaraktär. SKR har i över ett års tid redovisat att kostnaderna för pensionsavsättningar i regionerna väntas minska med över 20 miljarder mellan 2024 och 2025. Kostnadsminskningen fortsätter sedan 2026.
Genom att utelämna dessa detaljer är jag rädd att AI Sweden sprider en onödigt mörk bild som de sedan också använder för att motivera sina förslag. Risken är att det leder oss fel. Regionerna står inför stora utmaningar framöver, men utgångsläget är inte i närheten så dåligt som AI Sweden målar upp i detta avseende.
Detta hindrar inte att det är viktigt att förstå möjligheterna med AI, att sprida kunskap om bra och dåliga tillämpningsområden, samt att lära av goda och mindre goda exempel. Här fyller rapporten ett syfte. För en mer nyanserad bild och mer kontakt med verksamheten på vårdcentraler och sjukhus rekommenderar jag dock AI Sweden att ha med källor också från arbetstagarsidan i nästa rapport.
Teknisk utveckling som höjer kvalitet och effektivitet är nämligen inget nytt, vare sig i välfärden eller på svensk arbetsmarknad i stort. Teknisk utveckling har tvärtom varit en bärande del i den svenska modellen, och parterna på arbetsmarknaden har länge varit överens om att effektivisering kräver en aktiv medverkan från alla på arbetsplatserna. Fackföreningar har spelat en stor och viktig roll för att fördelarna med tekniken ska realiseras och tillsammans med arbetsgivarna sett till att medarbetare skolas in eller skolas om till ny teknik. Så har vi gjort förut. Så behöver vi göra också med de nya tekniska möjligheter som ligger framför oss.
