Om inte ens friskolornas egen organisation kan visa något om vinstens betydelse för kvaliteten i svensk skola på ett seminarium som skulle handla om just det så är nog sådana data svåra att få fram. Den som hoppades på hårda fakta till vinstdriftens försvar på presentationen i Näringslivets hus igår blev med säkerhet besviken. Seminariet handlade istället om kvalitet och likvärdighet, baserat på en ny rapport från Almega Utbildning*. Nu var det inte frånvaron av argument för vinst som var det mest uppseendeväckande här, utan jag tror att det hände något nytt i svensk skoldebatt på seminariet. Almega Utbildning lanserade en definition av likvärdighet som inte alls är den vi varit vana vid under de senaste 20 åren.
Likvärdighet i skolan brukar definieras som tre punkter:
- lika tillgång till utbildning,
- lika kvalitet på utbildningen, och
- att utbildningen ska vara kompensatorisk.
Så lyder definitionen i Skolverkets färska rapport om likvärdighet i förskolan. Så stod det också i Skolverkets rapport Likvärdighet i svensk grundskola från 2012, och samma definition användes i den stora likvärdighetsutredningen från 2020. Även i OECD:s beskrivningar av likvärdighet i skolan är det kompensatoriska inslaget centralt.
Almega Utbildning lanserar nu en annan definition:
- lika tillgång till utbildning,
- likvärdig utbildning, och
- utbildningens lika värde.
Den i svensk skoldebatt självklara punkten om att skolan ska vara kompensatorisk är utbytt mot en skrivning om utbildningens lika värde, ett begrepp som förklaras som att det främst handlar om att förbereda eleverna för vidare studier, samhälle och medborgarskap samt yrkesliv. Det är inte oviktiga frågor, men det kompensatoriska inslaget i likvärdigheten är borta.
Men det står ju i alla fall om likvärdig utbildning i en punkt? Jo, men i rapporten definieras den som att Det viktigaste instrumentet för att nå en likvärdig utbildning är de nationella läroplanerna och kursplanerna. I texten i rapporten finns inget om att utbildningen ska vara kompensatorisk. Staten har ansvar för nationella styrdokument och uppföljning av dessa, samt lärarutbildning och betygssystem. Om hemkommunens ansvar står det att det viktigaste är att säkerställa att alla barn och unga i kommunen har tillgång till skola och utbildning enligt det nationella regelverket. Skolhuvudmännens ansvar för likvärdighet blir att utbildningen genomförs enligt de nationella reglerna och de tillstånd huvudmannen har, samt att följa upp, utvärdera och kontrollera sin egen verksamhet. Det närmaste vi kommer ett kompensatoriskt uppdrag är en punkt om att elever ska få det stöd de behöver. Det är förstås bra, men utan en kompensatorisk resursfördelning som en central del i likvärdigheten står en sådan formulering sig slätt. I Almega Utbildnings nya definition av likvärdighet saknas både hemkommunens ansvar för en kompensatorisk resursfördelning mellan huvudmän, och skolhuvudmännens ansvar för att fördela skolpeng på ett kompensatoriskt sätt mellan de egna skolorna.
Varför? Som källa till definitionen pekar Almega Utbildning på Skolverket, men de har valt en mycket gammal rapport, Likvärdighet – ett delat ansvar, från 1996. Det är snart 30 (!) år sedan. En annan tid. Friskolesystemet var närmast nyss infört. Det är så länge sedan att rapporten inte publicerades digitalt. Skollag, betygssystem, skolval, läroplan, befolkningssammansättning, och mycket annat som påverkar skolan har ändrats ordentligt sedan dess. Ändå väljer Almega Utbildning hellre att hänvisa till denna gamla rapport än att förhålla sig till dagens väl etablerade definition.
Jag är rädd att det här är mycket illavarslande. Risken är stor att skolans kompensatoriska uppdrag kommer att ifrågasättas av krafter som vill försvara dagens modell där vinstdrivande skolor fritt förfogar över den skolpeng de får. Att rapporten kommer just nu ska nog ses i ljuset av kommande utredningsförslag om vinstbegränsningar, skolpengsnorm och andra regleringar av skolsystemet. I friskolebranschen finns en stor oro för striktare regler för hur skolpeng ska beräknas och hur den ska få användas.
Fram till nästa val kommer skoldebatten att kretsa kring en rad förslag om skolval, skolpeng, läroplaner, regleringar och betyg. Risken är att likvärdighetsbegreppet då tappas bort. Att försvara skolans kompensatoriska uppdrag blir en viktig och helt nödvändig prioritering.
*Almega Utbildning är efterföljaren till Friskolornas Riksförbund. Den huvudsakliga skillnaden är att den nya organisationen också är en arbetsgivarorganisation och därmed medlem i Almega. Adress delade Friskolornas Riksförbund redan med Almega sedan flera år.
PS. Jag måste också säga att det förvånar att en rapport från en organisation som leds av tidigare toppnamn inom både Sveriges lärare och SKR innehåller uppenbart felaktiga påståenden om kommuners ansvar. Här står till exempel att kommunen har ansvar för planering och dimensionering. Jo, så borde det ju vara, men det skulle inkräkta på friskolornas etableringsfrihet och Almega Utbildning skulle troligen skrika högt. Kommuner har ansvar för att det finns skolplatser till alla som vill gå i kommunal skola i hela kommunen, men saknar helt inflytande över friskolors dimensionering. Här står också att kommuner ansvarar för uppföljning och utvärdering av resultat och kvalitet för eleverna i hemkommunen, alltså även för eleverna som går i friskolor. Vi kan bara föreställa oss vilket liv det skulle bli om en kommun började utvärdera och ha synpunkter på kvaliteten i en friskola. Friskolornas Riksförbund har tydligt slagit fast vad de ansåg gäller för kommuners möjligheter till sådant: ”Kommunen kan dock inte komma med några påpekanden eller ställa några krav på ändringar”. Antingen är det här en miss, eller så ser det ut som att Almega Utbildning nu vill spela ner sitt eget ansvar.
