Tycker du att pensionerna är för låga? Borde den allmänna – statliga – pensionen höjas?
Frågan borde vara enkel att ställa. Men partierna i pensionsgruppen valde en annan väg. De tillsatte en utredning som skulle titta på om avgiften är på rätt nivå för att upprätthålla – märk väl, inte höja – pensionsnivåerna.
En central slutsats i utredningen är att vi kan nå den ursprungliga ambitionen för hur stor den allmänna pensionen skulle bli, i förhållande till inkomsten före pensionen, om vi arbetar fram till en fullt ut livslängdsjusterad pensionsålder. Det betyder att vi behöver arbeta ännu längre än till den utstakade, allt högre, riktålder som precis ska införas i pensionssystemet. Enligt utredningen var nämligen den ursprungliga tanken att pensionsnivåerna skulle upprätthållas om förhållandet mellan tiden i arbetslivet och tiden som pensionär är densamma för alla generationer.
Eftersom vi lever längre än förväntat måste vi arbeta längre än förväntat för att få så höga pensioner som förväntat. Det är ingen konstig slutsats.
Måste det vara så? Nej!
Den fråga pensionsgruppen borde ställa sig är om pensionssystemet fyller sin funktion.
Ett tydligt, ursprungligt syfte var att statens utgifter för allmän pension inte ska kunna öka på något okontrollerat sätt. Systemet ska vara statsfinansiellt stabilt. Det syftet uppfylls.
Ett annat syfte med pensionssystemet måste vara att det ska ge tillräckligt höga pensioner. Det syftet är inte lika uttalat. När systemet skapades, resonerade man om pensioner i storleksordningen 60 procent av lönen. LO anser att ambitionen bör vara att utfallet för arbetare blir en allmän pension som motsvarar minst 62 procent av slutlönen. Om det inte går att nå, med en start- och slutålder för arbetslivet som är rimlig för stora yrkesgrupper, så fyller inte pensionssystemet sin funktion.
Vi kan se i utredningen att pensionssystemet inte ger tillräckligt höga pensioner. Detta är Frågan, med stort f, som pensionsgruppen borde hantera. Utredningen visar att det nu krävs arbete fram till 68 års ålder för att den som börjar arbeta vid 23 år ska få en pension som bara motsvarar omkring 55 procent av lönen. För dem som är födda i början av 1990-talet krävs arbete fram till 71 års ålder. Samtidigt vet vi att ungefär en fjärdedel av de äldre arbetarkvinnorna och en femtedel av de äldre arbetarmännen inte räknar med att kunna stanna kvar i sitt yrke fram till vad som betraktas som ordinarie pensionsålder.[1]
I dag sätter vi inte av tillräckligt mycket till den framtida pensionen. I stället bidrar löntagarna med en allmän löneavgift, som går rakt in i statskassan. Detta utöver vad de betalar i skatt. Livet som pensionär blir torftigare och onödigt många behöver ta del av pensionssystemets grundskydd. Hellre än att betala en hög allmän löneavgift, borde löntagarna betala högre avgifter till sina egna, allmänna pensioner och låta befolkningen som helhet, med skatter, fylla hålet i statskassan. Skatter kan utformas så att de tas ut efter bärkraft.
Det är inte rimligt att det läggs särskilda avgifter på löntagare som tränger undan de avgifter som ska omfördela löneinkomster över livet – till skeden i livet då man inte kan arbeta på grund av omsorg om spädbarn, arbetslöshet, sjukdom, bristande oförmåga och framför allt ålderdom.
Kommer en högre pensionsavgift så småningom ge alla tillräckligt höga pensioner? Nej, det kommer att finnas de som inte har velat, fått eller förmått arbeta så mycket som det behövs.
Om man inte förmår arbeta fram till en rimlig pensionsålder så måste man vara försäkrad mot det. Andra socialförsäkringar måste träda in så att de vars arbetsförmåga inte räcker till, inte tvingas ta ut sin pension i förtid. Om högre avsättningar till pensionen ändå inte räcker till, för att man har jobbat färre år, eller mycket deltid, behövs ett grundskydd som gör att ingen behöver leva i armod på ålderdomen.
Men det finns klara fördelar med att löntagarna får göra avsättningar till den allmänna pensionen så att de som har jobbat ett helt arbetsliv i vanliga lönelägen får en pension som motsvarar 62 procent av lönen. Ålderdomen blir roligare och tryggare. Färre blir beroende av en oviss, grundtrygghet som ska betalas av framtida skattebetalare. Pensionssystemet bidrar därmed ännu mer till statsfinansiell stabilitet, vilket var hela syftet – eller?
[1] Intern PM med underlag från Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning.
Att det finns problem med pensionssystemet är välkänt och många förslag till åtgärder har gjorts. En åtgärd som inte har fått så mycket uppmärksamhet är att jobba med skatttetrycket på pensionärer. Jag tycker att det är orimligt att de fattigaste pensionärerna betalar någon skatt alls på den lilla summan de får
Bidragen som finns bör också ha bättre förutsättningar att höja deras säkerhet
Varför ska det vara arbetarna som ska ha delen av kakan . Vi som har jobbat hela vårt liv , borde kunna ha en dräglig pension och inte vända på varje krona för att få det att gå ihop. Det borde vara någon rättvisa, när man har jobbat hela livet så tar kroppen stryk om man har et tungt arbete och då kommer dem med att vi ska arbeta till vi blir 70 år. Undra om d m som har bestämt det hela vet hur det är att jobba ett tungt arbete.