Arbetare riskerar livet i hettan

Just nu plågas södra Europa av den tredje kraftiga värmeböljan för i år. I Spanien härjar den värsta skogsbranden någonsin och drygt 220 000 människor har evakuerats från franska Bordeaux, den största evakueringen i Frankrike sen andra världskriget. Brandmän från hela Europa kämpar med att få branden under kontroll.

Men det är inte bara brandmännen som har ett farligt jobb i värmeböljan. Fackförbund runtom i Europa varnar för hur utsatta många arbetare är i extremvärmen. Tidigare har värme främst varit ett problem inom jordbruk, i byggsektorn och för vissa industrijobb. Klimatförändringarna gör nu att betydligt fler yrkesgrupper drabbas. Även arbeten som tidigare inte betraktats som värmeutsatta påverkas när värmeböljorna blir både vanligare och kraftigare, till exempel inom hotell och restaurang, i skolor och på lager och logistikcenter.

Höga temperaturer orsakar inte bara akuta tillstånd som värmeslag och uttorkning. Värme förvärrar också till exempel hjärt-kärlsjukdomar och luftvägsproblem, minskar fertiliteten och ökar risken för fosterskador. Många arbetare är särskilt utsatta eftersom hårt kroppsarbete ökar kroppens värmebelastning och nödvändig skyddsutrustning kan försvåra kroppens nedkylning. Arbete i hög värme förvärrar också effekterna av luftföroreningar och andra kemiska arbetsmiljörisker och kan leda till kroniska sjukdomar. Till exempel har arbetare på banan- och sockerrörsfälten i Centralamerika fått kronisk njursjukdom när de jobbat i allt högre temperaturer under allt längre tid.

Dessutom gör hög värme att man blir trött och får svårare att koncentrera sig, vilket ökar risken för olyckor. När temperaturen går över 38 grader ökar risken för arbetsplatsolyckor  med mellan 10 och 15 procent. Varje år orsakar värmestress på arbetsplatsen 277 000 skador och 230 dödsfall i Europa.  

Arbetare med tillfälliga eller osäkra anställningar, underentreprenörer, säsongsanställda, falska egenföretagare, ackordsanställda och migrantarbete löper särskilt stor risk att råka illa ut i värmen. De har ofta fysiskt krävande och riskfyllda arbeten. Deras arbetsplatser är ofta svårare att organisera, och arbetsmiljöarbetet otillräckligt. Många arbetsgivare investerar inte i åtgärder som minskar riskerna, till exempel bättre ventilation. Dessutom har arbetare med osäkra anställningar ofta svårare att följa myndigheternas grundläggande råd för att klara arbete i värme – ta fler pauser, vila i skugga eller svala utrymmen, anpassa arbetstakten och dricka tillräckligt med vatten – eftersom man är rädd för att förlora jobbet eller få färre timmar. Ännu mer gäller detta dem som har en inkomst som är direkt kopplad till arbetstakten, till exempel plattformsanställda. I mitten av juli strejkade cykelbud över hela Italien för att protestera mot plattformsföretag som tvingar dem att välja mellan att arbeta i farlig hetta eller gå miste om lön.

Hög personalomsättning ökar också sårbarheten. Amerikanska studier visar att över 70 procent av de värmerelaterade dödsfallen i arbetslivet inträffar under den första veckan på ett nytt arbete, och att nästan hälften sker redan första arbetsdagen eller efter återkomst från en längre frånvaro, vilket kan förklaras med att den som är ny inte hunnit vänja sig vid värmen, inte fått tillräcklig introduktion till arbetsmiljörutinerna eller kanske helt enkelt inte vågar slå ned på takten fast det är för varmt på jobbet. Många arbetare med lägre inkomster har också svårt att komma undan värmen utanför jobbet, både under resor till och från arbetsplatsen och i bostäder som är dåligt anpassade för höga temperaturer.

Värmestress påverkar inte bara hälsan. Sjukdom och skador kopplade till värmen kan leda till minskad arbetsförmåga, sämre utvecklingsmöjligheter i arbetslivet, lägre inkomster och i vissa fall arbetslöshet. Klimatförändringarna riskerar alltså att förstärka den ojämlikhet som redan finns på arbetsmarknaden.

Trots att vi vet allt det här, och trots att arbetsmiljöproblemen kopplade till värmeböljor kommer att eskalera  i takt med klimatförändringarna, görs alldeles för lite. I en europeisk enkätstudie angav 47 procent att det var för varmt på jobbet men bara 15 procent att arbetet hade anpassats för att minska problemen. Europafacket kräver nu EU-lagstiftning som anger högst tillåtna temperatur vid arbete, och som säkerställer arbetstagarnas rätt till tillräckliga raster och tillgång till skugga, vatten och skyddskläder.

Även om vi i Sverige inte har haft samma extrema värme som andra delar av Europa ökar arbetsmiljöproblemen kopplade till värmestress också hos oss.  Och även här görs det för lite. Förra året kom den så kallade klimatanpassningsutredningen med förslag på hur Sverige bättre ska klara ett förändrat klimat. Utredningen missade helt att titta på  klimatförändringarnas effekter på arbetsmiljön. I vårt remissvar skrev därför LO att regeringen, i nära samråd med arbetsmarknadens parter, bör utreda hur klimatförändringarna påverkar arbetsmiljön. Resultatet bör sen ligga till grund för ett regeringsuppdrag till Arbetsmiljöverket att komplettera nuvarande föreskrifter gällande riskerna för bland annat arbete i hetta.

Än så länge har inget hänt på den fronten. Men nästa regering behöver ta tag i detta. För tyvärr kommer problemen kopplade till farlig värme på jobbet bara att bli värre i takt med klimatförändringarna.  

Källor:

Rapport från ETUI (Europafackets forsknings- och utbildningsinstitut) om värmeböljor som arbetsmiljöproblem kan du läsa här.

Europafacket skriver om sitt krav på EU-lagstiftning här.

Enkätundersökning om hur européer ser på klimatrisker, inklusive på jobbet, kan läsas här.

LOs remissvar angående utredningen Bättre förutsättningar för klimatanpassning, den så kallade klimatanpassningsutredningen, finns att läsa här.