I juli var 503 000 personer arbetslösa enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning. Det är närmare 100 000 fler arbetslösa sedan Tidö-regeringen tillträdde hösten 2022. Det är uppenbart att den höga arbetslösheten är Tidö-regeringens stora misslyckanden.
Men trots att arbetslösheten har ökat under de här fyra åren har receptet från politiken fortsatt varit högre krav på arbetslösa à la ”om du är arbetslös så har du inte ansträngt dig tillräckligt”
Men det är snarare Tidö-regeringen som inte har ansträngt sig. Regeringen och SD har under fyra år förlängt och fördjupat lågkonjunkturen och har starkt bidragit till att den höga arbetslösheten har bitit sig fast. När den ekonomiska nedgången slog till, med hög inflation och kraftiga räntehöjningar drabbades framför allt byggbranschen hårt. Bostadsbyggandet tvärnitade, antalet konkurser och arbetslösheten sköt i höjden.
Byggbranschen är konjunkturkänslig och har stor betydelse för sysselsättningen, både direkt och indirekt genom efterfrågan på insatsvaror och tjänster i många andra delar av ekonomin. Här hade regeringen kunnat dämpa fallet i byggindustrin och den stigande arbetslösheten genom att införa ett tillfälligt investeringsstöd för att upprätthålla efterfrågan. Men regeringen valde att vara passiv och lät luften gå ur byggbranschen. Enligt SCB är bostadsbyggandet nu nere på den lägsta nivån på 26 år.
Eller rättare sagt, regeringen och SD var inte passiva, man valde att prioritera annat. Fokus blev istället försämring av a-kassan, sänkta skatter för höginkomsttagare och på sparande, åtgärder som knappast stimulerat ekonomin, och framstår rejält olämpliga med tanke på lågkonjunkturen. Detta har hållit tillbaka efterfrågan och därmed höjt arbetslösheten.
Men istället för att ta ansvar för sitt misslyckande skjuter regeringen och SD nu in sig ännu en gång på de som arbetslösa.
Strax innan sommaren meddelade finansminister Elisabeth Svantesson att det väntar ytterligare besparingar nästa mandatperiod. 70 miljarder ska sparas in och det är a-kassan finansministern har siktat in sig på. Om Tidö-regeringen och SD får förnyat mandat efter valet väntar alltså fler åtstramningar för arbetslösa, med lägre ersättning och hårdare villkor, och regeringen har redan börjat förbereda det arbetet.
Regeringen tillsatte nyligen en utredning som bland annat ska skärpa sanktionsmöjligheterna mot arbetslösa. Regeringen ställer sig frågande om sanktionerna är ändamålsenliga, bland annat med motiveringen att den höga arbetslösheten till trots så anses det det också råda hög efterfrågan på arbetskraft. Det talar för att sanktionssystemen inte i tillräcklig utsträckning bidrar till att motverka passivitet hos de arbetssökande och stärka incitamenten att söka och ta ett arbete. Det finns därför skäl att utreda huruvida sanktionssystemen bör skärpas i syfte att stärka arbetssökandes incitament att söka och ta arbete, för att citera regeringens egna ord.
Nog har svensk ekonomi börjat återhämta sig efter flera år av svag utveckling. Men arbetslösheten har som sagt vuxit under de här fyra åren och bitit sig fast på rekordhöga nivåer och trots bättre drag i ekonomin så är efterfrågan på arbetskraft fortsatt svag.
En detalj i sammanhanget: i april 2024 var också antalet arbetslösa över en halv miljon, (513 000, SCB) Men då, i samma månad i samband med att regeringen lade fram sin proposition om snabbare avtrappning i a-kassan ansåg regeringen att, Likt Akademikerförbundet SSR, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen och TCO anser regeringen att dagens sanktionssystem är väl utformat och effektivt. Sanktionerna är ändamålsenliga.
Vad har hänt sen dess? Över två år senare är det fortfarande över 500 000 arbetslösa och arbetsmarknaden går på tomgång. När Konjunkturinstitutet frågar arbetsgivarna i sin konjunkturbarometer så är det 1 av 5 som uppger att de har brist på arbetskraft. Konjunkturinstitutet frågar även löpande arbetsgivare vad som begränsar deras produktion och en tydlig utveckling under den här mandatperioden är att en växande andel företag uppger att otillräcklig efterfrågan är begränsande faktor för företagens produktion. Även Riksbanken har uppmärksammat (2026) att arbetsgivarnas intresse att anställa har minskat kraftigt under de senaste fyra åren och ligger fortsatt på låga nivåer.
Det är alltså för dåligt tryck i ekonomin, det är för låg efterfrågan på arbetskraft, vilket leder till brist på lediga jobb, och konkurrensen om de jobb som finns är stenhård.
Men jakten på arbetslösa ska nu intensifieras genom skärpta sanktioner. Exempelvis genom avstängning från rätten till arbetslöshetsersättning redan vid första sanktionstillfället, om man som arbetslös bedöms ha brustit i sitt jobbsökande. Så döljer Tidö-regeringen att man under de här fyra åren har misslyckats med sin jobb- och tillväxtpolitik: man skyller på de arbetslösa.
Tack för detta inlägget! Det blir inte enklare att få jobb, med att sänka A-kassan och alla ändringar med Arbetsförmedlingen.
Ett annat perspektiv är att de använder AI, på Arbetsförmedlingen , utan ens berätta detta för arbetslösa., integritetskränkande?!
Det är väl inte kriminellt att vara arbetslös?
Önskar en debatt kring detta!
Tycker att Tidö-regeringen har misslyckats kring de mesta under sin tid. Hoppas och tror att Magdalena blir statsminister i det kommande valet, Hoppas också att med detta skifte att de blir många förändringar under nästa mandatperiod, så vi slipper de borgerliga även vid nästa val.
Ja det är som vanligt om man tvingar sjuka och arbetslösa genom ekonomiska konsekvenser så blir dom friska och får arbete.
Att man är sjuk och inte kan arbeta är inget undantag
Att det inte finns något arbete är inget som accepteras
Att inte bygga lägenheter som man kan leva med är inte ett problem Vi har pengar och Vi har råd
Åtgärder som förbättrar för arbetare fattiga och sjuka görs inte
Det är Tidö regeringen