Hushållens konsumtion borde i grunden följa deras inkomster. Räcker pengarna till mer kan man också köpa mer. Men humöret kan spela roll på kort sikt. Oro kan få hushållen att hålla igen och spara, trygghet kan få dem att öppna plånboken. I dagens barometer från Konjunkturinstitutet föll hushållens stämningsläge kraftigt, från normalt till svagt. Samtidigt har konsumtionen återhämtat sig. Hur mycket säger humöret egentligen om vad hushållen köper?
Hushållen har varit dystra länge. Under höginflationsåren var de betydligt mer pessimistiska än under finanskrisen. Sedan dess har stämningsläget förbättrats, men det är fortfarande svagare än normalt i och med dagens nya siffra.
Konsumtionen följer plånboken
På längre sikt är det de reala disponibla inkomsterna som sätter ramarna för konsumtionen. På kort sikt finns ett spelrum där hushållen kan konsumera en större eller mindre del av inkomsten och anpassa sparandet. Det är här humöret skulle kunna göra skillnad.
Under höginflationsåren sjönk de reala inkomsterna, och konsumtionen följde med ned. När priserna steg snabbt hade hushållen helt enkelt inte råd med lika mycket. Sedan dess har både inkomsterna och konsumtionen vänt upp.
Vad säger humöret om konsumtionen?
Frågan är om humöret säger något om konsumtionen utöver det inkomsterna redan berättar. För att ta reda på det har vi jämfört två enkla prognosmodeller. Den ena använder bara hushållens reala disponibla inkomster. Den andra tar också hänsyn till svaren i Konjunkturinstitutets undersökning. Båda har fått göra prognoser från en rad olika startpunkter bakåt i tiden, som vi jämfört med det som faktiskt hände.
Diagrammet visar hur prognosen förändras när humöret läggs till. Över noll blir den bättre, under noll sämre. Varje punkt sammanfattar en prognos för de följande två åren. En kris påverkar därför även punkterna före krisen, eftersom prognoserna därifrån sträcker sig in i den.
Under 10-talet ligger linjen oftast strax över noll. Humöret förbättrade prognoserna, om än inte särskilt mycket. För prognoser som sträcker sig över 2022 och 2023 vänder det. Då blev prognoserna sämre när humöret vägdes in. De dystra svaren pekade mot ett större konsumtionsfall än det som faktiskt inträffade. Inkomsterna ensamma gav helt enkelt en bättre bild av vart konsumtionen var på väg.
Mindre fel under finanskrisen
Även under finanskrisen kunde humöret leda prognoserna fel, men felet var då betydligt mindre. Det nya är alltså inte att humöret kan vilseleda under en kris, utan hur stort glappet blev den här gången.
En möjlig förklaring är att kriserna slog olika. Finanskrisen var i första hand en arbetsmarknadskris, där oron var störst bland dem med svagast fäste på arbetsmarknaden samtidigt som de flesta behöll jobbet. Höginflationsåren träffade i stället alla direkt genom priserna. Den som hade marginaler kunde möta prisökningarna genom att spara lite mindre, och behövde alltså inte dra ned på konsumtionen trots ett dystert humör.
Vad betyder det?
Mörka barometersiffror tolkas ofta som att hushållen kommer att hålla igen av oro. Våra beräkningar ger skäl att vara försiktig med den slutsatsen, åtminstone för höginflationsåren. Då gav inkomsterna en bättre vägledning än inkomsterna och humöret tillsammans.
