Afrikas unga är inte intresserade av välgörenhet – vi vill ha förmågan att leda och bygga upp vår kontinent. Så inleder byggnadsarbetaren Kera Hodabalo, som sitter i ungdomsstyrelsen för världsfacket ITUC. Han välkomnar oss och 50 andra unga fackföreningsföreträdare till Togo för konferensen: Organize, Lead, Transform: Shaping the Future of Africa’s Labour Movement.
Bakgrunden till konferensen är Kigali deklarationen, som antogs 2024 på den första ITUC Afrika forumet för strategisk organisering i Rwanda. Det är en offensiv plan som bland annat fastställer målet att fackföreningarna ska ta sig an att organisera fyra miljoner nya medlemmar till 2027, där unga, kvinnor och anställda i informell sektor ska prioriteras.
Möjligheternas kontinent
Afrika är en kontinent med fantastiska möjligheter. Befolkningen är ung, hissnande 60 procent är under 25. År 2050 kommer 29 procent av världens unga befolkning bestå av afrikaner. Med motsatta demografiska förutsättningar i bland annat Syd- och Nordamerika, Asien och Europa så är det en stor konkurrensfördel för regionen.
Att Afrika är intressant för utomafrikanska investeringar märks i stadsbilden i Lomé. Lite här och var kan man se enorma kinesiska varuhus, där du kan köpa allt du behöver och inte behöver. Under tiden vi är här pågår ett ryskt konstnärs-forum, och det Togolesiska parlamentet pryds för tillfället av ryska och Togolesiska flaggor.
Arbetsmarknaden är samtidigt extremt tuff, inte minst för unga. I Togo är endast 10 procent av befolkningen anställda i offentlig eller privat sektor, resten är arbetar i den informella sektorn eller kämpar med arbetslöshet. Korruptionen är utbredd och trots att Afrika har enorma naturresurser så går inte pengarna tillbaka till befolkningen. Istället präglas samhället enorm ojämlikhet, och många regeringar för en nyliberal politik.
Togos president, Fauré Gnassingbe, har suttit på posten sedan 2005 då han efterträdde hans pappa. När han valdes 2005 bröt våldsamma protester ut, och ungefär 500 personer miste livet enligt FN. Oppositionen har vid flertalet tillfällen anklagat presidenten för valfusk och korruption.
År 2024 genomfördes en grundlagsändring där man utsedde Fauré Gnassingbe till president över ministerrådet. Detta gör att ha inte längre omfattas av de tidsbegränsade mandatperioder som oppositionen och proteströrelser lyckades driva fram 2020.
En av kvällarna på konferensen visar en togolesisk deltagare videos från Tiktok på stora protester i landet 2025. Protester där polisen och militären mötte demonstranter med våld. Men vi vågar inte säga något, berättar deltagaren och drar handen över halsen för att signalera att man då riskerar att dödas.
Togo är idag ett av världens fattigaste länder.
Pandemin drabbade Afrika hårt
Under pandemin drabbades Afrikas arbetsmarknad hårt. Många arbetare förlorade jobbet, sjukvården var i ett flertal länder dåligt rustad. Till skillnad från i G7-länderna så saknades sociala system och investeringar för skydda befolkningen mot fattigdom till följd av Covid-19. Exempelvis korttidspermittering som skydd mot arbetslöshet, som många arbetare i Sverige fick, var i de flesta afrikanska länder otänkbart. Dessutom var tillgången till vaccin länge begränsat, rikare länder i världen fick företräde.
Samtidigt ökade digitalisering i Afrika och ledde till andra typer av jobb. Allt fler fick tillgång till digitala verktyg, vilket ledde till enorma intäkter för techjättarna.
ITUC Afrikas generalsekreterare Joel Akhator Odiegie menar dock att dessa vinster inte har återinvesterats i regionen på något sätt. I hans inledningstal på konferensen uttrycker han följande:
”Företagen borde ha delat med sig av sina övervinster och investerat i våra samhällen, istället använde de pengarna för att åka till månen”.
Strategiska planer för organisering
Unga fackföreningsaktiva från fem strategiskt utvalda länder ska under konferensen göra konkreta planer för att organisera unga medlemmar under 2027. Nigeria ska organisera minst 1700, Kenya 1400, Uganda 1300, Ghana 1100 och Zimbabwe 1000. Även unga ledare från Togo, Senegal, Benim och Guinea-Bissau deltar i arbetet.
En del av detta handlar också om att förnya facken och förnya bilden utav facken. Afrikas fackföreningsrörelse var väldigt aktiv i antikolonialism-rörelsen och i även senare i många demokratirörelser. Idag har man strukturella utmaningar med återväxt. De förtroendevalda är ofta äldre, och de unga har svårt att identifiera sig med dem.
Under grupparbetet för att göra strategiska planer för organisering av unga så stöttade jag Nigerias grupp. I samarbete med Martha, Israel och Ifeoma arbetade vi fram en plan för att värva 300 medlemmar under andra kvartalet av 2027. Ett mål vi senare justerade upp till 3000 medlemmar. Merparten av dessa ska vara kvinnor och arbetare i informell sektor. Gatuförsäljare nämns som en särskild prioriterad grupp.
För att nå dit ska kampanjteam rekryteras i strategiska regioner och ge dem kampanjutbildning. De strategiska regionerna kommer vara områden där det idag är säkrare att organisera medlemmar och verka som fackförening, eftersom Nigeria är ett av världens värsta länder för arbetare i dagsläget. Man respekterar inga fackliga rättigheter, trots att man frivilligt skrivit under en rad ILO-deklarationer för att göra just det.
Regeringen har vid många tillfällen skickat våldsam polis på fackliga demonstranter. 2023 så arresterades Nigerianskas motsvarighet till LO:s ordförande, Joe Ajaero, av polis, vilket fick ITUC att gå ut och kräva att man omedelbart skulle släppa honom.
Därför vill man först börja med att välja ut områden där det är säkrare att vara fackligt engagerad för att ha en bra bas för att kunna rekrytera i de andra områdena sen.
Planen är att de regionala teamen ska göra arbetsplatsbesök, bygga nätverk via Whatsapp, men också lansera en digital kampanj för att öka medvetenheten kring facken generellt. Att använda sig av informella ledare i samhället som unga lyssnar på, exempelvis religiösa ledare eller överhuvuden i familjer har identifierats som en nyckel för att nå fram.
Vi lovar varandra att vi ska hålla kontakten under projektet.
Beslutsamhet och mod
De runt 50 unga fackföreningsföreträdare som samlats kämpar alla i sin vardag för en bättre arbetsmarknad för unga. De gör det med beslutsamhet och nyfikenhet kring vad de kan uppnå. Afrika har en otrolig potential, och fackföreningsrörelsen är en viktig aktör för att uppnå den. I Sverige har vi lagar som garanterar vår rätt att organisera oss, vi har starka fackförbund med stora resurser och vi har politiker vi kan kritisera fritt.
Det är inte fallet i många av de länder där man nu ska försöka stärka den fackliga organiseringen. Det krävs mod, och en ung generation som vågar pusha gränserna och kämpa för demokrati.
Ifall de lyckas, så har de hela världen att vinna.
I deltagarna ser jag en enorm beslutsamhet, ett stort mod och en stark vilja att få saker gjorda.
Som Kera Hodabalo inledde med:
Afrikas unga är inte intresserade av välgörenhet – vi vill ha förmågan att leda och bygga upp vår kontinent.
