Är det ett skifte i debatten om framtidens välfärd vi ser i SKR:s nya rapport Vägval för framtiden – En framtidsspaning mot år 2040? Kanske. Det här är visserligen inte en rapport med siffersatta behov, men det är ändå en stor omsvängning från tidigare publikationer från Sveriges kommuner och regioner. I sociala medier och i kompetensförsörjningsrapporten för knappt två år sedan larmade SKR om hur närmast akut brist på personal med automatik skulle tvinga oss till sämre välfärd. Redan till 2033 skulle vi enligt SKR då ha färre i arbetskraften, något som inte alls stämmer. Då skrev SKR att ”tilltagande brist på arbetskraft, gör det omöjligt för kommuner och regioner att klara kompetensförsörjningen genom att enbart rekrytera fler”. Nu låter det annorlunda och SKR konstaterar istället:
”Utvecklingen kan därför inte beskrivas som en generell brist på utbildade människor. Arbetslöshet inom vissa utbildningsområden kan förekomma parallellt med omfattande rekryteringssvårigheter inom andra. Obalansen gäller utbildningarnas innehåll och dimensionering, men också var kompetensen finns och om människor söker sig till de verksamheter och geografier där behoven är som störst.”
Det här är helt i enlighet med analyser från både SCB och Konjunkturinstitutet, och mycket välkommet.
Nu är det inte bara tillgången på arbetskraft som spelar roll, utan det handlar också om villkoren. Välfärden måste vara attraktiv att arbeta i. SNS Konjunkturråd 2026 beskrev i sin rapport Personalförsörjningen i välfärdssektorn situationen som att det är ”för få som vill och kan arbeta till givna villkor”.
SKR är nu inne på samma linje. Det handlar enligt den nya framtidsspaningen ”inte bara om vilka personer som finns att tillgå, utan också om under vilka villkor deras kunskap kan bidra över tid.” Även detta är välkommet. Att vi ska behöva acceptera sämre välfärd i framtiden är inte den naturlag det ofta låtit som på senare år. Istället skriver SKR nu att vi kan lösa det här om vi:
- ser till att jobb i välfärden är attraktiva och hållbara,
- erbjuder utbildningar som är relevanta för arbetsmarknaden,
- erbjuder människor möjlighet till omställning under yrkeslivet, och
- skapar förutsättningar för att människor ska kunna bosätta sig där jobben finns och välfärden behövs.
Välfärden behöver politiska förslag för omställning och rörlighet inom Sverige, och förhoppningsvis kan vi lämna ropandet på varg bakom oss.
Tillnyktring om teknik, digitalisering och AI
I tidigare publikationer har SKR knutit stora förhoppningar till att teknik och innovationer ska bidra till att säkra välfärdens kompetensförsörjning och minska behovet av personal. Även på det här området är tonläget nytt, och SKR skriver nu mer om att det handlar om hur och när teknik kan integreras i verksamheten och stödja professionella bedömningar:
”Tekniken är därför inte ett enkelt svar på kompetensbristen, utan en del av hur arbete, ansvar och kapacitet behöver organiseras.”
Tydligast reträtt från teknikoptimismen kommer i avsnittet Ökad realism kring teknikens möjligheter där de tech-evangelister som haft stort inflytande över AI-kapplöpningen i svensk välfärd får sig en rejäl känga:
”En stor del av den AI som faktiskt implementerats i offentlig sektor levererar ännu långt sämre än vad löftena anger, och döljer ofta var den misslyckas.”
Det tål att läsas igen.
Långt sämre.
Dolda misslyckanden.
Ord och inga visor, och en upprättelse för sunda skeptiker och välfärdsarbetare som ställt de där jobbig motfrågorna och ofta avfärdats som bakåtsträvande. Dessutom ställer SKR här också den viktiga frågan om hur kommuner och regioner kan undvika att betala för hype, och i stället bygga förmågan att omsätta ny teknik i verklig nytta? Med formuleringarna utmanar SKR starka intressen, både i tech-branschen och i de egna leden, en utveckling som blir intressant att följa.
Arbetskraftsinvandringen borta från SKR:s fokus?
Baserat på organisationens tidigare larmrapporter om akut brist på arbetskraft har SKR ofta engagerat sig för sänkta krav för arbetskraftsinvandring. Den frågan är inte med alls i rapporten om Vägval för framtiden, något som är både bra och rimligt. Arbetskraftsinvandringen till välfärdsyrken är nämligen försvinnande liten eftersom vi har höga krav på både språk och kompetens, ofta till och med svensk legitimation. Att utrikes födda är en stor del av arbetskraften i välfärden beror alltså inte på arbetskraftsinvandring utan på annan invandring och ofta framgångsrik integration där människor som kommit hit som flyktingar eller anhöriga utbildat sig och fått jobb i förskola, skola, vård eller äldreomsorg.
Reglerna för arbetskraftsinvandring nämns nu ofta som en del i förhandlingarna om en ny regering. I det sammanhanget var det intressant att läsa om SKR:s budskap som föredragande på årets mest kända seminarium, det Centerpartiet bjudit in andra partier till på Lidingö. Att döma av den kommentar till seminariet som chefsekonom Emelie Värja publicerade valde SKR att fokusera annat än arbetskraftsinvandring. SKR framförde enligt Emelie Värja tre finansieringsbudskap:
- Värdesäkra de generella statsbidragen
- Minska antalet riktade statsbidrag
- Finansiera statliga reformer fullt ut
Det är tre budskap om finansiering som LO kan skriva under på.
