Vad är det som händer på svensk arbetsmarknad? Visstidsanställningar blir allt vanligare och allt kortare i omfattning. Fast anställda sägs upp och erbjuds återanställning som timanställda. Anställda i bransch efter bransch drabbas.
Hur är det möjligt i detta årtusende, kan verkligen lagstiftningen tillåta förfarandet? Enligt LAS gäller ett anställningsavtal tillsvidare. Avtal om tidsbegränsad anställning får dock träffas i vissa särskilt angivna fall; för vikariat, säsongsarbete, när arbetstagare fyllt 67 år och för allmän visstidsanställning. Alltså – tillsvidareanställning är fortfarande den legala normen på svensk arbetsmarknad.
Grundtanken med lagstiftningen är att det kontinuerliga arbetskraftsbehovet i verksamheten ska täckas av tillsvidareanställda. Bara under vissa speciella omständigheter får visstidsanställda tas in.
Hur kommer det sig då att arbetsgivare som har ett synnerligen förutsebart arbetskraftsbehov, ex. vid tidtabellstyrd verksamhet och inom äldreomsorg, inte längre tycker att de behöver schemalägga och planera verksamheten? Något som tidigare med självklarhet gjordes. Syftet är förstås att spara pengar, timanställda har oftast lägre lön och med timanpassning kan arbetsgivaren spara några arbetstimmar. Men hur vågar man bedriva en verksamhet på så lösa boliner? En förutsättning är naturligtvis den höga arbetslösheten och den usla a-kassan. Arbetsgivare behöver inte vara rädda om sina anställda. Arbetslöshet är lika med fattiggörande i många fall. De timanställda törs inte säga nej till arbetsgivaren eftersom de då riskerar att aldrig mer bli inringda.
Rent juridisk möjliggörs förfarandet av anställningsformen allmän visstid. Allmän visstid är en anställningsform som till skillnad mot alla de andra tillåtna visstidsanställningsformerna inte kräver att det föreligger något objektivt skäl i verksamheten för att arbetsgivaren ska få välja att använda sig av anställningsformen. Vikariat får användas när någon på arbetsplatsen är sjuk eller tjänstledig. Säsongsanställning kan bara användas när verksamheten bedrivs under ex. vintertid. Allmän visstidsanställning kan utan hinder i LAS användas för det kontinuerliga arbetskraftsbehovet.
Nu är det mer än dags att facken, arbetsgivarna och politikerna tar sitt ansvar i denna fråga. En nation av timanställda medborgare blir en nation av rädda och ekonomiskt utsatta människor och är direkt skadligt för samhällets utveckling. Visstidsbestämmelserna i LAS är dispositiva och går att förhandla bort. Facken måste se till att möjligheterna att visstidsanställas begränsas i kollektivavtal. Men även LAS måste ändras, allmän visstidsanställning bör avskaffas, alternativt bör möjligheterna att använda sig av anställningsformen kraftigt begränsas.
Men arbetsgivarnas berättigade behov av flexibilitet då? Ja, det finns självklart ett sådant. Att ta in visstidsanställda vid semestrar, sjukdom, arbetstoppar och oförutsebara händelser är, har varit och ska framgent vara möjligt.
Seko har framgångsrikt tagit strid för att förhindra den pågående utvecklingen mot att använda visstidsanställda till planerbar, förutsebar och kontinuerlig drift. Samtliga LO-förbund ställde sig bakom Sekos krav och sympativarslade. Fackens krav fick stort stöd av allmänheten. Enigheten är total bland LO-förbunden, tillsvidareanställning ska åter bli norm på svensk arbetsmarknad, inte bara i lagstiftning utan även i praktiken.
TCO:s anmälan till EU-Kommissionen resulterar snart i en talan mot Sverige (Läs Samuel Engbloms analys av läget). Den möjlighet som finns i LAS för en arbetsgivare att anställa en arbetstagare med visstidsanställning efter visstidsanställning strider mot EU-rättens visstidsdirektiv.
Socialdemokraternas partiledare Stefan Lövén har uttalat att om det blir regeringsbyte kommer han att verka för och medverka till att parterna tar sitt ansvar för att återställa ordningen på svensk arbetsmarknad, tillsvidareanställning ska vara en verklig norm, inte bara en juridisk chimär.
Det finns hopp!
